Fotofika med Sophie Mörner
Fotografen Sophie Mörner driver konstfotografitidskriften och galleriet Capricious från sin hemstad New York. Fotografen Mattias Lundblad har träffat henne under en kaotisk vernissagedag i Chinatown. Foto: Mattias Lundblad
Den utlösande faktorn som fick Sophie Mörner att bli fotograf var språkförbistring. 1998 flyttade hon till New York för att studera skrivande. Det var inte helt lätt att byta språk från svenska till engelska. Skrivutbildningen blev i stället blev en fotografisk utbildning på Tisch School of the Arts, New York University.
-Jag blev väldigt förälskad i fotografi som uttrycksform. Det var en ganska sen men väldigt stark romans, säger hon.
1998 var hon 22 år. Inte så sen romans kan man tycka men Sophie Mörner jämför sig med de många unga fotografer hon kommer i kontakt med i dag genom den egna tidskriften och galleriet Capricious. Det är på Capricious galleri fem trappor upp i New Yorks Chinatown som vi stämmer träff några timmar innan vernissage för fotografen Petra Collins utställning. Sophie Mörner håller ett öga på i fall Collins, som är på plats för att ordna med det sista, behöver något.
- Det ska bli jättespännande. Petra är 21 år och det här är hennes första soloutställning. Collins är en uttalad feminist och har många följare så det kommer nog vara väldigt kaotiskt här i kväll, säger Sophie Mörner.
Tidskriften Capricious historia började där utbildningen slutade. Sophie Mörner behövde en plattform för sig och sin närmaste krets och startade en tidning. Snart ville hon vidga vyerna och bjöd in gästkuratorer. Den första var holländska Melanie Bonajo.
- Jag tyckte att det var viktigt att inte bara stanna vid samma lilla krets av människor. Jag bjöd in folk jag såg upp till och ville lära mig av. Det var ett perfekt sätt att bygga upp mentorrelationer, säger hon.
Just nu blomstrar svensk fotografi i gränslandet mellan mode och konst. Modefotografer har hittat till gallerierna och konstfotografer till modet. Sophie Mörner är tydlig med att Capricious enbart handlar om konstfotografi, men kopplingen till modevärlden finns.
- Fram till 2008 då ekonomin kraschade, fanns det många stora varumärken som hade otroligt mycket pengar att ge till kultur. De ville verkligen ge pengar till olika slags underground-projekt, och det fungerade ganska bra för oss, säger hon.
Med den finansiella krisen minskade både utgivning och upplaga. Nu har trenden vänt igen, och Sophie menar att konstfotografiet idag mår alldeles utmärkt både konstnärligt och ekonomiskt.
Hennes redaktörskap har inte haft så stor effekt på hennes eget fotograferande. Möjligen har hon blivit bättre på att göra urval tror hon. Ett stråk av ifrågasättande av det egna arbetet visar sig också - det blir tydligt att mycket redan gjorts. Fördelningen mellan rollerna försöker hon hålla till hälften vardera. Som fotograf influerades Sophie tidigt av Nan Goldin.
- En superkliché förstås. Jag tror nästan alla har Nan Goldin som första fotokärlek eller influens på något sätt, men det var verkligen så här “Wow, vad man kan göra med foto!”. När jag tog min första fotoklass hade jag aldrig tänkt på foto på det sättet. Sedan blev jag lite desillusionerad när jag fick veta att många av hennes bilder var konstruerade, säger hon.
Själv arrangerar hon inte sina bilder utan arbetar dokumentärt. Det mesta hon gör fotograferas inom en tvåtimmarsradie från New York. Hästar är ett återkommande ämne, inte minst för det senaste projektet I’m On The Other Side Now som ska bli klart till sommaren.
- Jag har alltid haft en stor passion för hästar. Jag tycker de är fantastiska djur. Att man kan få dem att lita på en. Jag tycker den symbiosen är så himla vacker, säger hon.
Mörners bildvärld beskrivs ofta som en skildring av en “kvinnlig utopi”. Under många år har hon fotograferat sin egen gemenskap, en queer och uteslutande kvinnlig sådan.
- Förut drömde jag om en värld där kvinnor styr, men nu är det faktiskt den världen jag lever i. Nu är det inte så mycket “female utopia” längre för mig. Men jag tror att många ser det i mina verk, just för att det är bara tjejer och det kan vara väldigt romantiskt eller erotiskt. Jag tycker om när folk kan resa till och drömma sig till den världen som jag brukade göra, säger hon.
Text och bild: Mattias Lundblad, New York
Namn: Sophie Mörner
Ålder: 38
Bosatt: Brooklyn, New York
Yrke: Fotograf, redaktör för Capricious, styrelsemedlem i Fotografiska
Galleri: Capricious, 88 Eldridge Street, New York
Hemsidor: www.sophiemorner.com, www.becapricious.com