Hans Hammarskiöld var fotografen som fokuserade motivens väsentligheter. Han var mångsidig som få och renodlade varje objekt som om det vore det enda. Han engagerade sig i det odramatiskt obetydliga. Han var humanist ända ut i kameraobjektivet. Hans bilder visade industriföremålens konkret kyliga former likväl som den sensuellt, högklackade skon hos en hastigt, förbiilande kvinna. Han använde inte dekadensen. Inte heller låtsaslivets svarta läderhölje som element till sina bildkompositioner. Han sökte det verkliga, det reella, det rentvättade livet i rumsdunklets ljuslek. Själva livsessensen.et overkligt konstlade fäste inte på negativet i hans kamera.

Hans Hammarskiöld var en varm och empatisk person med djup kunskap förvärvad genom ett liv i bilder. Han var en verserad man. En lågmäld konversatör. Hans ställningstagande uppmärksammas bara av den som verkligen ser, den som verkligen lyssnar. Av den som själv undviker sensationen och korsfästandet av oliktänkande. Hammarskiöld hade mycket att ge, att lära ut. Han besatt kunskaper om historia, kultur och skön konst. Han bistod med kameran de oseende. Bistod dem i möjligheten att betrakta och uppleva omvärlden.

Hans Hammarskiölds fotografier kom till nationell uppmärksamhet under 1940-talet. 1949 medverkade han med en kollektion bilder i den epokgörande utställningen "Unga Fotografer." En ungdomlig exposé med elva fotografers bilder av ikonoklastisk karaktär. De bilder han utförde vid samma tid uppmärksammades också internationellt och han anställdes vid modetidningen Vogue's studio i London. De fria bilderna från 1950-talsepoken visar ett stämningsskapande med de element naturen och staden bjöd. Ljusets olika skepnader har han instinktivt förstått med eller utan exponeringsmätare. 1955 utgav han läroboken Objektivt sett. En skrift som generöst erbjöd de kunskaper han samlat under ett årtiondes fotograferingar. Under åren som följde utförde han en rad böcker av stort kulturhistoriskt värde. 1958 var han med om att grunda bildbyrån Tio Fotografer. Han var nu den siste av originalmedlemmarna som gick ur tiden.

Under 1970-talet utförde han, utöver sitt svartvitt-fotograferande, en rad bildspel i färg. De tekniskt omfattande för Asea i Västerås har erhållit internationell ryktbarhet. Som skildrare av det kosmos som familjelivet utgör är han sällsynt skicklig i att förtydliga ett i övrigt banalt ämne. Hammarskiöld har även arbetat med konstnärer som Claes Oldenburg, Tinguely, Niki de Saint Phalle och Carl Fredrik Reuterswärd. Bilderna från de många motivområdena har brutit igenom tittarnas filter till omvärlden. Han var en fotograf som med samma engagemang beskådat ett lands matglada optimism som dess fall mot en dikterad ekonomidepression. Så är också Hans Hammarskiöld en av de få svenska fotografer som rönt uppmärksamhet utanför nationsgränsen.
Han efterlämnar hustrun Gunilla samt döttrarna Suzanne och Viveca med familjer och sonen Richard med barn

Leif Wigh f.d. intendent Fotografiska Museet i Moderna Museet.