Dansa med mig
Christina Westergren (red)
Fataburen / Nordiska museet

SEDAN MÅNGA ÅR dansar jag minst en gång i veckan. Det är beroendeframkallande och om jag av någon obegriplig anledning inte får min dos får jag abstinenssymtom. Och självklart har jag därför höga förväntningar när det kommer en bok med många fotografier som handlar om dans. Men tyvärr spritter det inte precis i benen när jag läser Dansa med mig, Nordiska museets och Skansens årsbok 2006.

Nej, det är folklig dans på avstånd som beskrivs, på längden och tvären. Historiskt, kulturhistoriskt och sociologiskt kryddade med lite förläget personliga erfarenheter, främst från ungdomen och den verkar vara länge sen för många. Det är korrekt, lite pliktskyldigt och informativt fast man önskar att redaktören strukit ner de indignerade röserna kring jazzens ankomst att finnas i bara ett kapitel. Även intensiva dansformer som rave och streetdance blir som summeringar för kännedom utanför subkulturen tillplattade dansyttringar. Det är uppenbarligen en sak att älska att dansa och en annan sak att skriva om det. Det blir också tydligt genom bokens två textundantag – de är skrivna av passionerade swingdans- och tangodansare – när de överför en del av sin känsla.

I bildmaterialet blir det riktigt påtagligt hur museal Dansa med mig är. I några äldre bilder finns det litet sug, så man kan förstå varför nu folk ägnar sig åt denna verksamhet. Men det mesta är illustrativt och distanserat, så man riktigt ska förstå textförfattarna. Jag saknar KÄNSLAN av kroppar, rörelse, intimitet, parningslekar, sex (åtminstone lite sensualitet), attraktion, svett, glädje, extas. Eller något från baksidan, som längtan, oförmåga, tillkortakommanden, ångest. Ja det hade funnits många infallsvinklar som gett möjligheter att tränga under den deskriptiva ytan, men det hade förutsatt ett helt annat arbete av redaktören och bildredaktör Birgit Brånvall.

Som helhet är Dansa med mig en översiktlig och museal produktion som därför också ger en orättvis bild av hur det står till med folklig dans idag. Desto mer säger den om hur de olika skribenterna och därmed dagens samhälle förhåller sig.

MARIE NILSSON