Destination Kasino
Torbjörn Bergkvist (foto)
Erika Moll (text)
Bergkvists reklamfoto

Norra hamnen – en ny stadsdel växer fram
Kalle Lind (foto)
Jonas Nilsson, Stephan Wagner (text)
Helsingborgs dagblads förlag

DET HAR BLIVIT allt vanligare med böcker i gråzonen mellan reklaminnehåll och förpackning med anspråk på redaktionell trovärdighet. En slags glidande informationsgenre där diffus avsändare är ett kännetecken. Men en tydlig redaktionell förpackning är inte heller alltid en garanti för en tydlig bildberättelse.

Om förvandling från järnvägsstation till kasino handlar Destination Kasino . Den säger en hel del om offentlig sektor och vilka satsningar som görs på nationell infrastruktur. 1875 invigdes Sundsvalls järnvägsstation och 2001 bygger fastighetsaktiebolaget Norrporten om den gamla stationsbyggnaden – som har haft annan verksamhet sedan 1927 då ostkustbanan byggdes med ny järnvägsstation – till Sveriges första internationella kasino (riksdagen har fattat beslut att landet ska ha upp till sex). Boken innehåller lite historik, projektering, ritningar och dokumentation via kapitel om bland annat rivning, grundvattensänkning, huslyft, grundläggning, fasaden, interiör och byggsäkerhet.

Torbjörn Bergkvist har fotograferat ombyggnaden och fångat ett komplicerat och storslaget projekt med ett generöst och ambitiöst bildmaterial i färg och svartvitt. Förstås finns många översiktsbilder över hur bygget fortskrider, men boken innehåller också många porträtt där byggjobbarna tillåts vara individer. Det känns att de är förtrogna med Torbjörn Bergkvist och att han avsatt tid till fotograferingen.

Så länge Bergkvist skildrar ombyggnaden är det intressant men bilderna av färdiga interiörer är tristare. Och invigningskapitlet med uppdraget citat från Svenska spels vd Meg Tivéus är en pinsamhet, liksom de interna ryggdunkningarna i de sista kapitlen. Överlag är texterna som reklamtexter ur Norrportens egen historieskrivning och marknadsföring. Och det förtar faktiskt intrycket av ambitiös trovärdighet vad gäller fotodokumentationen av ombyggnadsprocessen.

Ingenstans står tydligt angivet vem som har gett ut boken. Avsiktligt eller bara en fadäs? Men eftersom texten lovprisar byggföretaget läser jag förstås bilderna på samma sätt; för bilder säger sällan mer än några ord – och oftast säger de samma sak som orden bredvid. Så även om Torbjörn Bergkvists bilder håller hög kvalitet och är redovisande kan jag inte låta bli att undra över vilka bilder som INTE kom med och varför dessa valdes bort. Var det sådana som inte passade in i Norrportens image?

Nästan komiskt lik i uppbyggnad är Norra hamnen, där Kalle Lind under fyra år följt arbetet med byggandet av ny stadsdel i Helsingborg. Det är lite historia, byggprocessen, stadsmiljö, folkvimmel kring Bomässan -99 och invigning med kronprinsessan Viktoria.

Kalle Lind fotograferar i många olika riktningar och det känns som om han vill berätta många saker. Även i denna bok är byggbilderna de bästa; några i suggestiv färg och form från det nya hamninloppet. Också här finns namngivna byggjobbare, men de är ofta statister; för Norra hamnen är ett porträtt av stadsförvandling på alltför långt håll och det blir otydligt, trots att tråkiga överskrifter pekar ut vad fotografen vill att man ska se – om läsaren mot förmodan inte direkt uppfattar det.

Som helhet ger Norra hamnen ett slarvigt intryck med alltför kontrastrika bilder, åskblå himlar och utfrätta högdagrar. Även bildtexterna bidrar till detta: ››blev en fullträff, även vädermässigt‹‹. Jag ser att saker händer men känner inget. Vem är avsändare och vem är tänkt mottagare? Vad vill han berätta? Utgivaren borde vara garant för en solid redaktionell produkt, men vad hjälper denna journalistiska objektivitetsinramning när livet i hamnen presenteras som en vykortssatsning med bryggdans och solnedgångar.

För att göra en bättre journalistisk produkt med lösgjorda motiv och bildvinklar krävs tid (och pengar). I en trovärdig berättelse måste också finnas plats för problematisering och skuggsidor; skuggor som inte bara beror på underexponeringar.

MARIE NILSSON