Göteborg sett från himlen
Nils-Åke Siversson (foto), Stig Hammarson (text)
Trafik-Nostalgiska Förlaget

Skåne – lika grant från ovan
Bertil Hagberg (foto), Bertil Hagberg, Bengt Lindskog (text)
Sesamphoto ab

Stockholm från ovan
Jeppe Wikström
Max Ström Bokförlag AB

Öresund sett från himlen
Nils-Åke Siversson (foto), John Bitton (text)
Trafik-Nostalgiska förlaget

NÄR FELIX NADAR steg upp i en luftballong med sin kamera år 1865, innebar händelsen startskottet för en ny genre av fotografi: Flygfotot. Bilderna svindlade, inte bara i bokstavlig mening. Att plötsligt få möjlighet att se en bekant miljö utifrån en helt ny position, ett perspektiv tidigare förbehållet änglar och Skaparen själv, var nästan outhärdligt kittlande. När Nadars tidiga flygbilder ställdes ut ringlade köerna långa. Bilderna visade Triumfbågen, Tuillerträdgården och Champs Elysée, men sida vid sida med dessa kända anläggningar syntes också smutsiga bakgårdar och lappade tak. Flygbilden gjorde det osynliga synligt. Och centralperspektivet var från och med denna stund inte det allena rådande.

Fascinationen för nya bilder fotograferade ur fågelperspektiv tycks inte avta, tvärt om. 140 år efter flygfotots födelse lanserades gratisprogrammet Google Earth som låter alla med tillgång till en dator klicka sig fram över jordens yta. Ett fascinerande verktyg med vars hjälp man kan förstå New Yorks utbredning, skillnaden mellan det tättbefolkade Gaza och det omgivande Israel, eller nyfiket försöka finna stranden man besökte på förra semesterresan. Men denna tjänst visar även på satellitbildernas begränsning – när vi verkligen vill titta närmare på något löses bilden upp i oskärpa och pixlar.

Där satellitbilden inte längre klarar av att visa vad vi vill se, kan flygfotografiet fortfarande berätta. Och det är berättandet som måste stå i centrum när man producerar dessa bilder från ovan. Nyligen har en rad flygfotoböcker kommit ut som på olika sätt tar sig an delar av Sverige sedda från skyn, men tyvärr brister några av dem just när det gäller berättandet.

Den första boken Skåne – Lika grant från ovan med flygfotografier och text av Bertil Hagberg samt faktatext av Bengt Lindskog är precis som titeln antyder en hyllning till det skånska landskapet. Liksom Selma Lagerlöfs klassiska betraktelse från gåsen Akkas rygg, är bokens upplägg pedagogiskt och skolboksaktigt, dock utan några äventyrligheter à la Nils Holgersson. Rakt på sak förklaras hur landskapet kommit att se ut just så som det gör. Detta är ett grepp som lämpar sig väl i förhållande till just flygbilder. Framförallt i kapitlen Odlingslandskap och Kust lär jag mig mycket om mina gamla hemtrakter och får just den berättelse till bildupplevelsen som behövs för att bilderna skall fördjupas och hugga tag. Upplägget med olika landskapsteman i olika kapitel är en god hjälp när man bläddrar i detta imponerande bildmaterial som tekniskt sett briljerar. Motljus, medljus och släpljus varierar bilderna och tar hand om motiven. Boken är föredömligt enkelt formgiven – förutom omslaget som är alldeles förfärligt. Bokens framsida ser ut som en billig turistbroschyr, och jag förstår inte varför man i titeln skall berätta att Skåne är vackert när ett sådant omdöme naturligtvis måste bestämmas av betraktaren själv. (Det står även på skånska på bokens baksida, vet inte om det skall vara lustigt eller om det är ett uttryck för den skånska lokalpatriotismen.) Synd på en i övrigt så påkostad och seriös bok med vackert tryck som sannerligen förtjänar att nå långt utanför Skånes gränser. Ett tips till den som vill ge bort boken men tvekar av hänsyn till omslaget: ta bort det. Boken har en underbar blå färg bakom pappret med titeln diskret präglad!

Nils-Åke Siversson är en annan flygfotograf som har ambitionen att visa delar av Skåne från luften. Han har producerat två nya böcker, en om Öresundsregionen: Öresund sett från himlen och en om Göteborg: Göteborg sett från himlen. Texterna är skrivna av John Bitton respektive Stig Hammarson.

Böckerna är formgivna på samma sätt och ser ut att kunna vara början på en längre från ovan-serie. Texter på både svenska och engelska antyder att målgruppen är turister eller att böckerna skall kunna fungera i internationella sammanhang, kanske som PR-gåvor. Jag hoppas att så inte blir fallet. Svensk fotografi och bokkonst förmår så mycket mer än detta. Först och främst reagerar jag på bildkvalitén. Det tycks som om en hinna av grått har lagt sig över alla bilderna. Att nästan allting är fotograferat i medljus gör att skuggor och vatten blir kolsvarta med odefinerade detaljer. Sammantaget ger detta ett dystert intryck som förstärks av att de flesta boksidorna är svarta med negativ text. Texternas innehåll är en vild blandning av historiska faktafragment och självklarheter. Man får veta än det ena, än det andra. Som att "Linnégatan har på senare år blivit ett kulinariskt stråk med många traditioner representerade" eller att "Nya E-4an förbi Örkelljunga öppnades 8 oktober 2004". Man frågar sig vad böckerna egentligen vill berätta? De uppslag som trots allt fungerar och som kunde ha blivit början på en egen intressant bok är bilder av skånska och danska slott. Här kommer vi närmare motiven och kan få se slotten på ett sätt vi annars inte kan. Parkanläggningarnas system framträder, privata pooler lyser klarblå.

Ännu närmare sina motiv kommer Jeppe Wikström i Stockholm från ovan. Wikström befinner sig någonstans mellan flygfoto och markbaserad fotografi eftersom han till stor del har befunnit sig på tak och i lyftkranar när han fotograferat. Denna metod ger bilderna en mer svindlande känsla än vanligt flygfoto, men också en långt tydligare medvetenhet om vad det är bilderna vill visa i fråga om motiv. I typisk Wikström-stil berättar bilderna hur spektakulärt Stockholm är, hur vackert och idylliskt. Jag skall erkänna att jag stundtals har haft svårt för Wikströms romantisering av stads- eller skärgårdslivet, men i denna bok fungerar hans bilder. Jag får verkligen syn på sammanhang i staden som jag finner intressanta. Som hur Östermalms kvarter döljer stora innergårdar med bostäder och grönska. Eller hur våra offentliga rum befolkas om sommaren. Särskilt fina är närbilder av människor på parkbänkar och gräsmattor: solande, badande, läsande, ätande. Jag ser dessa bilder som en hyllning till stadens gemensamma platser, ständigt hotade av bebyggelse. Som att boken vill uppmana oss att använda vår stad och ta den i besittning. Ett utmärkt statement.

Boken finns i två versioner, en svensk och en engelsk, den har en elegant form och ett utmärkt men något mättat tryck. Texterna är sparsamma och skrivna av fotografen själv som ett tillägg till bilderna när det behövs. Annars får bilderna stå för sig själva, och det gör de.

MARIA LANTZ