Mängder av allvar ligger som smog över Micha Pedans bok M. Vi ser svartvita människor, djupt försjunkna i sina tankar om vad som ska göras, vem som ska hämtas och hur det ska bli med det där dokumentet på jobbet som försvunnit. Flera av uppslagen i boken talar till varandra i form av en diptyk när de utgår från samma scen men med skillnad i skärpa och uttryck. Alla fotografier i boken togs i Kharkovs tunnelbana mellan 1985-86, några år före Ukrainas självständighet från Sovjetunionen. Under två år pendlade han fram och tillbaka genom stan och tillbringade 1000 timmar i tunnelbanan. Tristessen han ser går ut genom bladen och förstärks av den massiva tyngden av gråhet i fotografierna. Längst fram i boken finns en text om staden Kharkov skriven 1974 av författaren Vagrich Bakhchanyan. Dessvärre framgår inte hur den är kopplad till fotografierna vilket skulle varit intressant att veta. På sista sidan finns ett fotomontage av Valdimir Lenin, Micha Pedan och Vagrich Bakhchanyan. Inte heller här finner jag klarhet i budskapet. Kanske är det inte heller tanken att vi lätt ska se sambandet utan fritt associera?

/ Susanne Fessé

Misha Pedan
M
Khimaira Publishing, 2015