När dom andra sover: en berättelse från Jijnjevaerie sameby
Christer Olofsson
Gullers

Ögonblick i Archangelsk och Nenets
Kenneth Mikko
N66 Publishing

OFÖRTRÖTTLIGA HAR fotografer alltsedan fotografiets barndom gett sig ut på upptäcktsfärder till världens alla hörn. Mycket av det mesta fotograferades. Städer, byggnader, landskap, den mänskliga mångfalden – det mesta kunde göra sig på bild. Härvidlag intar det "exotiska" en särställning. Att fånga det ovanliga var en säker genväg till framgång. Också idag erbjuder fotografiet kunskaper om världen sådan den ter sig bortom vår egen horisont. Genom fotografier kan vi se det vi inte har sett eller kan se med våra egna ögon. Om inte vi kan komma till världen så kan världen komma till oss.

Kenneth Mikko är en upptäcktsresande fotograf, och i boken Ögonblick i Archangelsk och Nenets berättar han om sina färder i Barentsregionen. Boken omfattar ett åttiotal bilder. För insamlandet av sitt fotografiska material företog han åtskilliga resor, varav många förde honom till platser "närmast okända i väst". Så visst finns här en vilja att upptäcka och förmedla till betraktaren något denne inte sett tidigare. Och detta i dubbel bemärkelse, för han säger sig även vilja visa glimtar av den mänskliga, estetiska och andliga skönheten som vilar bakom de till synes slitna och gråa fasaderna i det postsovjetiska Ryssland. "Ryssland är en ros på en soptipp", säger Mikko med jazzmusikern Vladimir Rezitskys ord.

Mikkos fotografiska resa går från Archangelsk till Nenets. Han fotograferar platserna han besöker och människor han möter. Det finns bilder från spårvagnarna i Archangelsk, från båtturer längs floderna Dvina och Vytjegda. I Kotias fotograferade han en rökande man när denne provsatt en soffa på möbelbutiken som vintern till trots hade sina soffor utomhus. Därifrån letar sig resan vidare och hamnar småningom på en lerbehandling på sanatoriet i Solvytjegodsk. I skogsbygderna i öster stiftades en flyktig bekantskap med en dragspelande man i vars blotta ansiktsuttryck hela allvaret i Mikkos berättelse står skrivet. Småningom avrundas resan i Nenets autonoma område med bilder från renskötseln och oljeindustrin som bedrivs på Stora Tundran. Här spelar den ryska vintern upp något av sin repertoar; en halvt översnöad traktor med snökedjor, en vy över ett antal byggnader som blott skymtar bakom snön som virvlar runt i vinden, i soluppgången över det vidsträckta vinterlandskapet blir såväl renskötarna som deras kåtor och slädar närmast till siluetter.

Fotografierna av människor synliggör att mänsklig värme och humor finns under den till synes slitna yttre miljön. Men dessa bilder förmedlar endast lite kunskap om hur människornas liv ter sig. Det mer djupgående dokumentära berättandet lämnar istället plats för en mer övergripande framställning. Men visst framträder tämligen okända platser i Mikkos bilder. Och visst återger bilderna något som inte avslöjas vid en första anblick. Men efter att ha fått ta del dem av vet jag egentligen inte så mycket mer om dessa platser än att de finns och att där bor människor som tycks veta att njuta av tillvaron.

Temat renskötsel fördjupas i fotografen och skribenten Christer Olofssons bok När dom andra sover. Under åtta års tid följde han den renskötande familjen Sparrock från Jijnjevaerie sameby i Jämtland. I text och bild skildrar han deras vardag. Också hos Olofsson finns en vilja att synliggöra det tidigare okända. Hans berättelse handlar om "en minoritet som vi levt sida vid sida med i tusentals år".

Snart börjar Olofsson skildra arbetet med rennäringen. Arbetet börjar redan tidigt på morgonen, och att det fortsätter ända till efter mörkrets inbrott vittnar inte bara om de långa arbetsdagarna utan även om vintersäsongens få soltimmar. Den intensiva rendrivningen illustreras av rörelseoskärpan på de springande renarna.

Landskapet är slående vackert. Men Olofsson berättar också om naturens nycker, om missväxt och hårt väder. Och renen som fallit offer för rovdjuret vittnar om naturens brutala verklighet. När dom andra sover är emellertid ingen dyster historia. De ljusa stunderna är många. Olofsson tar med betraktaren såväl till sommarens utomhusbad som på fest och bröllop där brudparet är klädda i den traditionella samedräkten.

När dom andra sover omfattar ett nittiotal fotografier och ett antal kortare texter där familjen Sparrock själva kommer till tals. Bilderna tycks dock inte följa någon särskild ordning, vilket gör att berättelsens röda trådar förblir väl dolda.

Olofssons berättar om mer än det praktiska arbetet med rennäringen. Dock är det livet ute i naturen som fokuseras. När familjen inte arbetar går de på vandringar, rider, åker motorcross, ror, badar, hugger ved eller lagar mat över öppen eld. Ett fåtal bilder skildrar tillvaron i hemmet, där familjemedlemmarna tar igen sig och tittar på TV. När dom andra sover synliggör en tillvaro utanför stadslivet och den bidrar med kunskap om hur livet som renskötare kan te sig. Boken innehåller även en kort historik över samebyn Jijnjevaerie samt länkar till vidare information om samer och samers rättigheter.

FREDRIK BERTILSSON