Stallflickor
Theresia Bråkenhielm
Moa Matthis (text)
Starfalk

DE HAR präntat in sina känslor med bläck på armarna – Love horses – står det. Och det är just vad det handlar om i stallet, där flickor i tio-, tolv-årsåldern mockar skit, kratsar hovar, putsar träns och ryktar hästar med samma kärlek. Om detta berättar fotograf Theresia Bråkenhielm i Stallflickor. Hon följde under en längre tid några tjejer på Väsby Ridklubb och bokens utgångspunkt har varit hennes egna tonårserfarenheter från stallet.

Bråkenhielm öppnar, med sina bilder, dörren till en värld där det råder andra värderingar och en annan rangordning än utanför. Här är det ingen som bryr sig om hur man ser ut – säkerhetsväst, hjälm och tåliga kläder är det som gäller, för det är en tuff miljö och stora djur. I stallet ställs vår djupt rotade bild av små flickor på ända. Att vara söt kommer man inte långt med här, istället krävs det kunskap, tålamod, ansvarskänsla och respekt.

Bråkenhielm förmedlar en stark känsla för livet i stallet. Hon går tätt inpå och träffar en ton med sina svartvita bilder som rimmar bra med lyckan, sysslorna och det knappa ljuset i spiltorna. Den först till synes bristande men medvetna tekniken med kontrastrika, sotiga, gryniga och oskarpa kopior är mitt i prick. Värmen och närheten finns där, men uttrycket är befriande osentimentalt. Bråkenhielm gullar inte. Kärleken till djuren, men också rädslan för dem tränger fram ur mörkret liksom den beslutsamhet som driver tjejerna. För dem gäller det att ta kommandot över hästen. Det är villkoret för samspelet mellan människa och häst.

Moa Matthis gör i sitt efterord en mycket bra historisk tillbakablick på vår kulturs förhållande till hästen och särskilt intressant är hennes genusperspektiv. Hon framhåller möjligheten för flickor att i den här miljön slippa ifrån den historiskt givna rollen som kvinnor i alla tider dragits med, att vara underordnad, attraktiv och fysiskt svag.

Stallflickor ger uttryck åt dynamiken i stallet. Glädjen och koncentrationen, drömmarna och arbetet. Och så djuren de vill bemästra. Det är allvar, en häst på ett halv ton är inte att leka med.

EVA DANDANELLE