Uppdrag: USA
Thomas Nilsson
c/o Lillebil

Tre städer
Rolf Wertheimer
Egen utgivning

REPORTAGEBILDER avsedda för dags- och veckopress är ofta ämnade att publiceras i textsammanhang. Utan text blir bilderna svåra att förstå rent innehållsmässigt. Vi har alla sett bilder föreställande t ex en polis som talar i mobiltelefon med ett blåvitt avspärrningsband i bakgrunden. En välkomponerad bild enligt gyllene snittet, men vad har hänt? Det får vi förhoppningsvis veta genom texten.

Thomas Nilsson har sedan 1997 bott i USA och arbetat för bl a Expressen och Verdens Gang. Bevakningsområdet har varit stort och det blir en blandning av spektakulära händelser, kända anleten och alldagliga miljöer han fångat på bild. På mycket nära håll blev han vittne till 11 septemberattacken mot World Trade Center, vilken ägnas 22 sidor. Hur Irakkriget speglas i USA skildras i förberedelser inför avfärden till ett krig som uppfattas både med patriotisk yra och starkt tvivel.

Fångvård, valkampanjer, industrinedläggningar, abortmotstånd, indianreservatens misär, den illegala invandringen från Mexiko, sommarläger för överviktiga, rodeoryttare, sociala och ekonomiska kontraster – allt skildrat i en tidstypisk vidvinkelestetik (oftast i färg) med en eller ett par personer i blickfånget. Ansikten skapar intresse, men utan de kortfattade och klargörande texterna skulle man nog stå frågande inför många av bilderna rent innehållsmässigt. Under Exposeptember 2004 visades ett urval av Nilssons bilder på Stockholms Central, stort uppdragna, men även i den visningsformen förstod man att bildtexter var ett nödvändigt komplement.

Rolf Wertheimers lilla opretentiösa bok Tre städer representerar ett annat fotografiskt förhållningssätt. Han har inte gjort några djupgående studier av New York, Jerusalem eller London. Bilderna från den senare staden är t ex tillkomna under två eftermiddagar och New York har han ägnat tio dagar. Wertheimer har tidigare gjort två Stockholmsböcker och haft flera utställningar. Alltid i svartvitt och i en typisk flanörfototradition, ofta med glimten i ögat och med blick för både tillvarons absurditeter och de mänskliga relationerna.

Själv skriver han att Cartier-Bresson tidigt blev hans inspirationskälla, och liksom denne är Wertheimer en snabbskjutande fotograf med småbildskamera. Få personer verkar vara uppmärksammade på fotografen och ingen poserar medvetet med blicken in i kameran. En fotografi helt väsensskild från Thomas Nilssons arbetsmetod och Wertheimers bildspråk får mig att tänka på 1950- och 60-talsfotografin. Många av bilderna är så tidlösa att de kunnat härstamma från den perioden om inte bilmodeller och modet skvallrat om senare tider.

Uppfriskande med någon som vågar vara "omodern" då den konceptuella och iscensatta fotografin verkar vara ett måste för att få uppmärksamhet.

RUNE JONSSON