Hallå, vad gör du i Egypten?
Jag lärde känna arkeologerna Maria Nilsson och John Ward när jag tog porträtt på dem till en tidning. Eftersom jag ”råkade” ha med mig min stora drönare och ”råkade”’ visa upp den så bjöd de ned mig på stående fot. Men det här med drönare stötte ju på patrull i egyptiska tullen så främst dokumenterar jag teamets arbete på marken, i stillbilder.

Men jag ser att du HAR tagit drönarbilder…?
Ja, 2015 hade jag med min stora drönare, men min lilla drönare togs i beslag. 2016 hade jag allsköns tillstånd från ministeriet att flyga men tullaren kallade på hemliga polisen som skulle ta mig till häktet. Som tur var dök några höjdare från ministeriet upp och lyckades efter ett par timmars tjafsande och samtal till någon general avstyra gripandet. Så absolut inga flygmaskiner. Totalförbjudet.

Var är ni exakt och vad går arbetet ut på?
Vi kartlägger ett 30 kvadratkilometer stort område i Gebel el Silsila, ett 3400 år gammalt stenbrott vid Nilen, mellan städerna Luxor och Aswan.  Jag brukar vara på plats en vecka. Arkeologernas arbete pågår normalt sett från september-mars.

Arbetslaget. Bild från 2015 då Anders Andersson kunde ha med drönare.

Vad är utmaningen för dig som fotograf?
Det svåra är att variera sig. Gubbar som skottar sand ser ju ut som -gubbar som skottar sand- och när man plåtat det fyra gånger har man liksom gjort det så det räcker. Hettan, det starka ljuset och sanden som letar sig in överallt är dessutom knepigt att hantera.

Hur ser arbetslaget ut?
Vi är ett gäng från hela världen som bor tillsammans på en båt, en så kallad dahabiya. Arbetet i fält pågår mellan sju på morgonen till två på eftermiddagen, sex dagar i veckan. Mitt uppdrag är inte så fysiskt krävande, men för de andra är det ett riktigt slitgöra. Det är varmt (56 grader förra veckan), smutsigt, tungt, dammigt och emellanåt farligt med giftiga kryp och gravar som plötsligt får för sig att rasa in. 

Det är femte gången du är på plats- vad ska ni göra just i höst?
Jag tror vi ska ner i vattengraven. Det är en sista viloplats för bortåt 100 människor, urkarvad som två grottor längst ner i ett fem meter djupt schakt i berggrunden. Det är en mycket speciell känsla att vada runt i bokstavlig mumiesoppa och känna människoben under dina bara fötter, det kan jag lova.

Läs mer om projektet här

Foto: Maria Nilsson

Namn: Anders Andersson
Hemsida: Fotograf Anders Andersson
Instagram: that_swedish_photographer