Redaktionellt | 15 Juni 2021 | Jenny Morelli

Fotografi och minne

Hon började lägga ut Instagrambilder tagna i ett litet kök i Triangeln, Malmö, där det ibland skymtade en äldre dam. Bilderna återkom i flödet, som en ritual. Fotografierna togs i samma vinkel med fönstret synligt och de hashtaggades alla med #mammasfönster.

Så en dag var damen borta, fönstret öppet, rummet tömdes och de som var kvar städade ut sin mammas lägenhet. Ni hittar länk till Malmö-fotografen Helene Toresdotters instagram här.

Det här numrets tillblivelse sammanfaller med min egen mammas bortgång. Under timmarna med vak bläddrar jag igenom mammas alla noggrant daterade album. Jag ser en liten ettåring uppklädd och förevigad på ett bord 1933, jag ser en ung välklädd kvinna på väg in i en Vanguard som min pappa hade fått låna av sin far, jag ser en ung gravid 23-åring som flyttar till nybyggda Vällingby centrum 1955. Jag kastas bakåt och framåt i tiden till ett före och till ett efter och tillbaka till rummet som är nu och min mammas sista rum. Aldrig tidigare har Roland Barthes idé om punctum (den där visuella detaljen som hugger tag i just mig) och hans tankar i boken Det ljusa rummet känts mer påtagliga. Bara fotografier kan slunga runt oss som små vantar i tiden i det känslomässiga vakuum som kommer av en förälders död.

När jag samtalade med Annika Elisabeth von Hausswolff i vintras i serien Fotografer i världen (finns på Vimeo) pratade vi om Barthes fortsatta påverkan på fotografisk teori. Att vi som tillhör generationen som växte upp på 80- och 90-talet fortfarande citerar honom är inte konstigt, det är inte för att vi vill framstå som belästa, utan det gör vi för att hans texter är användbara och fortsätter att tala till oss.

Fotografi och minne alltså. I vintras ställde Linda Hofvander ut bilder från sitt föräldrahem på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm. Hon hade skapat och fotograferat av textilformer som i själva verket var porträtt av hennes rivna föräldrahem. Agnes Thor har startat Arvsfoto och tar porträtt av dödsbon för att bevara minnet åt efterlevande. Emanuel Cederqvists projekt What remains föreställde bilder av tomma lägenheter där någon bott. Ett ämne vi tänker återvända till i höst. Hör gärna av er om ni själva har idéer kring detta.

Det här numret viger vi för övrigt till fotograf-branschens egna låglönearbetare: mäklarfotograferna, vars tuffa arbetsvillkor skildras av Ivar Andersen. Och som omslag och portfolio har vi äran att visa den ryskfödda Anastasia Samoylovas sublima gatubilder från ett Florida där gränserna mellan vatten och land suddas ut. Svante Larsson tar ett stort grepp kring landskapsfotografi och poeten Marie Lundquist är tillbaka med tankar om en bild av Gunnar Smoliansky. Dessutom rapporterar vi om vad som händer på fotofestivalen i Arles som nu blir av efter pandemin. Låt världen öppna igen!

Trevlig läsning och sommar!

Foto: Elis Hoffman

Nya numret av Fotografisk Tidskrift

Om klimatkrisens Florida, mäklarfotografers usla villkor, Paulina Holmgren om att fotografer ska sträcka på sig, Svante Larsson om landskapsfotografi, Marie Lundquist om en bild av Gunnar Smoliansky, recensioner, juridik, praktisk teknik med mera. Läs mer