Fotografen Olle Bengtssons röst ljuder genom studion.
– Stack!
Allt blir stilla runt pelarstativet där kameran Phase One startar sitt stackande av motivet från punkt A till B. Oj, medarbetaren Michael Thorsby tar ett par steg i den förbjudna zonen. Det är inte första gången han glömmer sig. ”Han borde ha fotboja så han inte kan röra sig när vi stackar”, skämtar Olle och hans medarbetare Alfred Johansson och Hugo von Hofsten. Här i studion vid Belleville i östra Paris har Olle etablerat sig som produktfotograf med de stora modemärkena på kundlistan: Louis Vuitton, Chanel, Givenchy, Hermès och flera andra.

Någon meter från bordet med dagens motiv följer Olle och Alfred exponeringarna vid sin bildskärm. De styr kameran från datorn. Skärpa i föremålens kanter, reflexer i glas och annat granskas på de bilder som snabbt flyter förbi på skärmen. Fotograferingen omges av stort hemlighetsmakeri. Som journalist har jag fått stränga förhållningsorder. Objekten eller kundens personal får inte synas på bild. Inte ens kundens namn får nämnas i reportaget.
– Dessa produkter är inte lanserade ännu även om produktserien finns sedan tidigare, förklarar Olle.

Obs ingen av bilderna i reportaget är från den aktuella intervjun på grund av sekretess. Alla bilderna är tagna av Olle Bengtsson och clearade med tidigare kunder.

Han är van vid mycket hysch-hysch kring fotosessionerna. Ibland ska varan komma ut till konsumenterna först ett år senare.
Mitt i studion står ett stilleben av parfymflaskor, krämburkar och en pipett som pricken över i:et i kompositionen. Ljuset är inställt med ett par kinesisktillverkade Rayzr-spottar.
– Svårigheten i fotandet är de små detaljerna. Kunden vill ofta ha något glassigt och perfekt, men jag vill gärna att det samtidigt ska kännas naturligt och organiskt.
– En spott som gör en liten ”olycka” på rätt ställe i bilden är ofta lösningen. Vi placerar ljuset och säljer in lösningen till kunden.

Runt oss cirklar ett par representanter från dagens kund, men deras beslutsfattande chef är inte där. Därför tar fotograferandet extra lång tid. Varje uppställning måste godkännas på distans. Ibland får teamet vänta i en kvart, tjugo minuter på klartecken.
Numera tillhör Olle och hans team de mest efterfrågade studiofotograferna, men det var inte länge sedan allt började i en liten lägenhet i Paris.
– Jag kom till Frankrike och tänkte bara stanna i ett par månader, men fick jobb på en reklambyrå och hankade mig fram på dålig franska.

Ett par anställningar senare var han AD på en stor byrå och samarbetade med ett antal produktfotografer. Då föddes hans idé. Han skulle själv ta bilderna.
– Denna typ av fotografi verkade inte så svårt, men ändå väldigt kul.
Han sa upp sig från jobbet.
– Mitt mål var att ge järnet, fota en portfolio på tio bra bilder och få en agent.

Obs ingen av bilderna i reportaget är från den aktuella intervjun på grund av sekretess. Alla bilderna är tagna av Olle Bengtsson och clearade med tidigare kunder.

Han bodde hos flickvännen Natalie i hennes lilla etta och kunde överleva fyra, fem månader på sina besparingar.
När hon gick i väg till sina universitetsstudier på morgnarna förvandlade han rummets tio kvadratmeter till studio. Han plockade fram fotoutrustningen som var undanstuvad under sängen och började jobba.
– Ofta lade jag ner två veckor på något som jag fotograferade. Blev det bra kom bilden med i portfolion, annars inte.

På de fyra månaderna lyckades han ta tio riktigt bra bilder. Portfolion var i hamn. Nästa steg var jakten på en agent. Efter flera försök lyckades han få ett möte med en av de största agenturerna i Sverige.
– Ett par månader senare fick jag beskedet att de skulle ta in mig. Då var jag väldigt grön och de tog en risk. Jag hade mycket tur.

Den första bokningen var en fotografering med handmodeller för Ikea. Den andra kunden var Diesel, som inte hade budget för studiohyra när de beställde bilden av en knytnäve som slår igenom en betongvägg. Olle plastade in lägenheten och inledde samarbetet med Michael Thorsby, som då var AD men nu startade sin karriär som setdesigner och konstruktör.

En månad senare var det Louis Vuitton som ville utnyttja hans tjänster.
– Jag vet fortfarande inte hur det gick till. De använder sig enbart av jätteetablerade fotografer. Jag var hur grön som helst och skulle in i en stor studio med fullt pådrag och kräsna AD:ar och assistenter.
Efter den fotograferingen exploderade allt.
– Om du har gjort ett uppdrag för ett känt märke är det mycket lättare sedan. Så fungerar det i Paris.

Louis Vuitton använder fortfarande hans första bilder, som föreställer äldre flaskor från deras arkiv. De var så värdefulla att en man med vita handskar var den enda som fick röra flaskorna. Han placerade ut dem framför kameran efter Olles instruktioner.

Ett andra genombrott ägde rum hösten 2018 när Chanel anlitade honom. Denna gång var det inte enbart agentens förtjänst. Olle hade köpt några av deras produkter på postorder, fotograferat dem och sedan returnerat förpackningarna.
– En av deras AD:ar såg och gillade bilderna. När jag fick det jobbet tänkte jag, nu ger jag 400 procent och gör uppdraget jäkligt bra.
Han fotograferade i studion tills han var riktigt nöjd med bilderna. Chanel har blivit en återkommande kund.
– När jag ser tillbaka är det sådana projekt där jag har gett järnet för en känd kund och fått ett bra resultat som genererat hur mycket jobb som helst.
Å andra sidan, misslyckas fotografen vänder sig uppdragsgivaren obönhörligt till en konkurrent. Säkerligen finns ett hundratal fotografer i Paris som rent tekniskt har samma färdigheter som Olle Bengtsson.
– Därför handlar det om känsla och kreativitet. Man måste få chansen att visa den sidan av sitt fotograferande.

Obs ingen av bilderna i reportaget är från den aktuella intervjun på grund av sekretess. Alla bilderna är tagna av Olle Bengtsson och clearade med tidigare kunder.

I studion har Olle och hans team fotograferat dagens första stilleben och börjar duka av bordet. En glasskiva står på bockar, två decimeter därunder utgör en vit reflexskärm bakgrund, men stora delar av den är täckt av svarta, ljusdämpande skärmar. För mycket ljus ska inte reflekteras tillbaka uppåt.

Plötsligt hejdar kunden Michael när han iförd vita handskar lyfter en av parfymflaskorna. De vill ha ytterligare en bild på produkterna. Den här gången önskar de ha en mer strikt uppställning med raka linjer till skillnad från det fotograferade stillebenet där Michael utnyttjat bildens diagonaler och fått fram en fin rörelse.
Dagens fotografering behöver förlängas med 30–40 minuter om bilden ska tas, förklarar Olle för kunden, som stämmer av med sin chef. De ger tummen upp.
– I normala fall skulle jag inte tillåta det här, men i dag har vi en bra kund så jag ställer upp lite extra.

Föremålen arrangeras om. Provbild tas och godkänns. Därefter ropar Olle ”stack!”. Ingen rör sig i närheten av kameran när den gör sina 15 exponeringar.
Förmiddagen har glidit över till tidig eftermiddag. En bild i två versioner är fotograferad. Dags för lunch.
Numera har Olle en fransk agent, som bokar jobben och får den normala franska ersättningen på 25 procent av arvodet.
– Jag bestämde mig tidigt för att inte hålla på med pengar utan fokusera på fotograferandet. Bara den delen tar tillräckligt med tid om dagarna.

Han ser fördelar med sitt franska samarbete.
– Det är viktigt att kund och agent pratar samma språk. En del av agentens jobb är till exempel att gå på lunch med en fransk AD. Det kunde inte min svenska agent göra.
I den ersättning som agenten förhandlar ingår även poster som hyra av studion, kameran, ljus med mera.
Dessa avgifter finansierar de dyra investeringar som Olle Bengtsson har gjort. Vid sidan av kamerorna har han lagt mer än ett par miljoner kronor på ljus och annan teknisk utrustning.
Enbart nya hårddiskar för lagring kostar Olle över 40 000 kronor per år.

Obs ingen av bilderna i reportaget är från den aktuella intervjun på grund av sekretess. Alla bilderna är tagna av Olle Bengtsson och clearade med tidigare kunder.

Den kanske viktigaste uppgiften för agenten är ändå förhandlingen om bildrättigheter. Kunden köper normalt rätten till bilden för ett år. Om kunden vill fortsätta använda den ska Olle ha en ny ersättning. Då höjs priset med fem procent. Året därpå ökar priset med ytterligare fem procent. En torsdag någon vecka senare har en ny kamera levererats till Olle Bengtsson. Han har köpt en bälgkamera från Sinar och ska denna dag fotografera ett eget projekt och samtidigt testa kamerans olika finesser.

Många reklamfotografer i Paris varvar de kommersiella uppdragen med redaktionella jobb. Tanken är att synas i modemagasin och därigenom få nya uppdrag.
– Det finns delade meningar om nyttan. Jag gör inte särskilt många editorials, utan lägger hellre tiden på egna fotograferingar, säger Olle.

Han delar bilderna på Instagram och skickar dem till AD:ar som gillar hans bilder.
Den nya kameran är monterad på pelarstativet. Olle och Alfred testar olika typer av tilt genom att vinkla bälgen åt olika håll och granska hur skärpan förändras. De tar också en serie foton med olika bländare för att se när skärpan är bäst.
En kundfri fotodag som denna är det möjligt att ställa frågan:

Vad är jobbigast med en kund?
– Det kan vara diskussioner om vad som är fint.

De svåra kunderna har ofta inte så stor erfarenhet av bilder. Då kan det uppstå diskussioner om hur stor logotypen ska vara i bilden. De vill hellre ha en stor logga än ett riktigt snyggt foto, berättar Olle.
– De kanske inte heller har samma respekt som andra för hantverket och den tid det tar. Viktigast för dem kan vara att sätta ett visst antal bilder per dag för att hålla budgeten.

Text: Carl von Scheele

Foto: Carl von Scheele

Namn: Olle Bengtsson
Bor: Paris
Hemsida: Olle Bengtsson
Instagram:  Olle Bengtsson.