Bilden tog jag till drinkboken En drinkhistoria som jag gjorde tillsammans med Joel Söderbäck och Andreas Bergman på restaurang Tjoget i Stockholm. Idén var att iscensätta drinkar utifrån vad de berättade: alltså klassiska cocktailar i ny tappning. Det här är en white lady plåtad i min studio. Drinkglaset står i ett plexiglasakvarium som är ungefär 40 x 40 x 50 stort. Kameran (Phase One) står en halvmeter bort. Akvariet är fyllt med ljummet kranvatten. Jag använder ofta sprutor från färgaffären, sådana som tapetserare använder för att fylla igen bubblor i tapeter med lim. Fyller dem med bläck och/eller akvarellfärg, allt får gärna vara vattenbaserat så att det blandas fint med vattnet i akvariet. Färgerna ska spela ihop och jag ville få till en stämning. Det vackra och lite läskiga skulle mötas. Färgerna kan ha olika tyngd så att de skiktar sig på olika sätt.

Sedan kopplar jag även ibland på silikonslangar (sådana som man brukar ha i akvarier) till sprutorna, för att kunna rikta ”färgsprutet” lite bättre under vattnet. Själva drinken i glaset är på låtsas, för vätskan måste förstås vara tyngre än vattnet runt omkring och sockret är gjort av gelé. Sedan ljussätter jag med blixtar för att frysa molnen som skapas. När man sprutar ned färgerna i vattnet har man bara ett par exponeringar på sig. Det blir en explosion i slowmotion. Om man inte sätter bilden får man diska ur allting och börja från början. Det gäller att ha tålamod, att orka göra om allt från början och att faktiskt veta när bilden sitter. Jag har ju testat så mycket under alla år så jag tycker att jag har en bra rutin, en sådan här bild tar kanske en dag. Plexiglaset får inte synas, kameran får inte speglas, för inget av det kan man trolla bort efteråt. Den här tekniken fungerar även när man jobbar rörligt. Då använder jag en Phantom-kamera som kan ta 1 000 bilder i sekunden, har högt dynamiskt omfång och 4K i upplösning.

F 11
1/250
Obj: 35 mm
ISO 100

Vill du läsa fler fotografers egna berättelser om sina bilder? Läs mer