Redaktionellt | 28 Febr 2018 | Caroline Hainer

"Jag ser en längtan efter att duga som man"

Den holländske konstnären och kuratorn Erik Kessels föreläser den 10 mars i Stockholm på  Svenska Fotoboksdagen. Vi lät författaren Caroline Hainer skriva en text om hans dicpics i boken Useful Photography.

Här vilar en längtan efter att bli granskad och recenserad. Det var något som slog mig när jag gjorde research till min bok Män visar kuken för mig och kollade igenom oändliga dickpics, alltså mäns foton av sina erigerade penisar. Samma sak slår mig när jag läser om Eric Kessels bok Useful Photography #13 där han samlat en knippe dickpics. Inte sällan med en tändare, linjal, till och med en flaska raklödder med i bild för att betona alla viktiga, manliga fakta: hur stor, hur tjock, hur lång. I förhållande till objektet men också i förhållande till andra penisar. För vad är det annars man mäter emot?

Manligheten är svår. Den är inte alls lika självklar och stark som kvinnligheten (kvinnor föder barn). Manligheten måste erövras i ung ålder och sedan bekräftas om och om igen i olika stadier i livet, menade Freud. Han påpekade att dessutom kan inte bekräftelsen komma från en kvinna. Bara andra män kan bekräfta vad manligheten är.
Delvis beror det på att manligheten är så förknippad med det fysiska könet, alltså penis. Till skillnad från hos kvinnligheten, där finns heller ingen motsvarighet till penismätning. Vilket för övrigt är en ytterst vansklig tävlingsgren. Man kan inte träna inför den, inte heller bättre sig till nästa omgång om man skulle förlora. En penis är som den är. Exakt så lång, exakt så tjock. Den kan knappast vinna jämt.

Ur Erik Kessels bok “Useful Photography”

Eric Kessels har beskrivit fotoböckerna i sin serie  som tankeexperiment. ”När bilderna tas ur sin ursprungliga kontext och placeras i en ny kan de skapa intressanta resultat.”
Om man tänker sig att dickpicens ursprungliga kontext är som sexinvit eller som en del i en digital uppvaktningsritual, för det är där de är absolut vanligast, så händer sannerligen någonting när de tas ur detta sammanhang. Det mest påtagliga är att den sexuella konnotationen försvinner, trots att penis är erigerad. Detta är intressant eftersom det annars är svårt att tolka en erigerad penis på något annat sätt. Men det är någonting med tävlingsmomentet och desperationen som bidrar till att avsexualisera. Istället ser jag en längtan efter att bli bedömd och recenserad. Duger den? Eller, med andra ord, duger jag?

Kanske är förklaringen biologisk, ett resultat av evolutionen. En bra och duglig penis är en förutsättning för att vår art ska överleva, om man ska försvara männens uppvisning och kukmätning. Evolutionsforskare menar att beteendet är nedärvt från tidernas begynnelse, primater har exponerat könet sedan innan människans existens. Apor och gorillor gör det än idag. De står upp, särar på benen och kröker ryggen. Inte sällan rör primaten penis upp och ned också men det är varken för att tillfredsställa sig själv eller demonstrera storleken på sitt organ. Nej, det är istället kåtheten och förmågan de vill visa. Det är det viktigaste.

Men genetiska förklaringar är sällan fullständiga. De flesta forskare är överens om att alla våra mänskliga beteenden oftast är en kombination av arv och miljö. Finns det ens en absolut, obestridlig manlighet på samma sätt som kvinnans förmåga att föda barn? För traditionellt maskulina egenskaper som aggressivitet, dominans och handlingskraft är inte på något sätt eviga. Tvärtom, vad som anses manligt har ändrats genom århundraden. Idag särskådas dessa värden och egenskaper dessutom rejält. De ifrågasätts och fyller en mindre funktion än hos tidigare generationer som präglats av andra strukturer, av världskrig och traditionellt uppbyggda samhällen. Finns det ens något poäng med att män går runt och är aggressiva idag? Det skulle väl vara för att hävda en manlighet mot andra män i så fall. Och om det finns något enda, genomgående, bestående absolut manligt så är det nog penis. Och mätandet av denne.

Jag bläddrar igenom ett galleri av dickpics och tänker på två biologiska funktioner en sådan bild kan ha. Den kan visa kvinnan att mannen är redo för parning. Att han är viril, frisk och redo att föra mänskligheten vidare.
Den skulle också kunna signalera samma sak till andra män och därmed hinta om konkurrens. Det skulle kanske ge ytterligare en förklaring till tändarna, linjalerna och flaskorna med raklödder som strategiskt och tydligt placerats i bild.

Varför annars detta ständiga fokus på längd och storlek? Varför denna längtan efter granskning, gradering och bedömning? Om inte det som skall graderas och bedömas är mer än bara penis. När jag ser dickpics ser jag en längtan efter att duga som man.

Läs mer om Erik Kessels och hans böcker i serien Useful Photography.

 

Den 10 mars talar Erik Kessels på Hilton Hotel i Stockholm. Samma dag koras vinnaren i Svenska Fotbokspriset. Läs om hela programmet här.  Om du vill gå måste du anmäla dig till osa@sfoto.se