Redaktionellt | 26 Febr 2018 | SFF

”Jag tänker på boken tidigt i processen”

Stefan Bladh är nominerad med boken »Hidden kingdom« som handlar mer om en inre resa än om platserna som bilderna skildrar. 

”Jag tänker på boken tidigt i processen” Foto: Rayen Rodriguez Aldacor

Med tanke på hur tufft år det är i fotobokstävlingssammanhang – många fina böcker har getts ut på senare tid – beskriver Stefan Bladh nomineringen av sin bok Hidden kingdom som ”jättejättekul”.
– Jag är sällan med i tävlingar, vare sig det gäller böcker eller bilder. Men nu är den här boken ett verk jag hållit på med länge, över tio år, och när den till sist blev klar var jag så nöjd med den att jag ville skicka in den till Fotobokspriset. Det kändes fantastiskt när de ringde och sa att jag var nominerad, säger Stefan Bladh.
Även om det tog tid att sammanställa Hidden kingdom, är fotoböcker inget främmande för Stefan Bladh. Tvärtom.
– När jag tänker fotografi är det boken jag tänker på ganska tidigt i processen, säger han.
Hidden kingdom påbörjades när han bodde i Turkiet och jobbade med ett annat bokprojekt, The family, som är en skildring av en nomadfamilj han följde under många år.

– Jag ville försöka utveckla mitt bildspråk och arbetssätt. Jag tog en nattbåt till Odessa i Ukraina, bytte från svartvitt till färgfilm och började fotografera mer planlöst på gatorna. Till skillnad från mitt första projekt lät jag mig själv vara mer av en observatör och hade en viss fysisk distans vilket gav bilderna en viss karaktär.

Han fortsatte under kommande år att fotografera på samma sätt och motade bort ambitionen att vara dokumentärfotograf eller bildjournalist även om arbetsmetoden ser liknande ut eftersom bilderna inte arrangerades.
– Det var skönt att vara fri från en tydlig projektform eller vinkel. Men jag har hela tiden haft en stark inre idé om vad det för bilder jag söker. Jag letar ofta tillstånd och det handlar om att försätta sig i en viss närvaro för att skapa dessa bilder. Att se en bild komma, att beräkna ljus, bakgrund och en händelse i tillblivelse. Det handlar om instinkt och förmågan att vänta, säger Stefan Bladh.

Han flyttade hem till Sverige igen men fortsatte på samma vis, begav sig i väg på resor utan att ha en färdig plan. Ofta buss- och tågresor genom Europa i länder som Serbien, Moldavien, Albanien, Ukraina och Ryssland. Ibland fann han något att fotografera. Ibland fann han inte något särskilt alls.
– Jag har ett minne av att jag befann mig någonstans i en förort i Tjeckien och kom på mig själv: ”Herregud! Vad fan gör jag här? Vad är det jag letar efter?”
Men även osäkerheten blev en del i processen. Det kunde vara förvirrande många gånger och därför tog arbetet lång tid. För inte länge sedan gick Stefan igenom sina dagböcker och såg en notering som återkom varje år i januari, 2012, 2013 och 2014: ”Trycka bok.”
– Men projektet var inte färdigt på något sätt. Jag samlade mer och mer bilder i olika högar och med skilda teman, jag gjorde säkert 10 dummies, 25–30 InDesign-dokument med olika layouter, men nej … Så när jag ser tillbaka på det hela har jag verkligen inte lämnat något åt slumpen, det måste man säga.
Till sist bestämde han sig för att varje bild måste tala för sig själv. Formatet fick bli ganska stort, bilderna tagna lite på håll.
– Jag har alltid sett dessa bilder som scenerier, eller utsnitt från filmscener. Jag blir inspirerad av film, jag gillar Roy Anderssons och Theodoros Angelopoulos bildspråk, säger Stefan Bladh.

Det betyder inte att bilderna behöver innehålla något stort skrikigt drama – det som sker kan snarare vara små subtila händelser. Tanken är att bilderna ska väcka fler frågor än de ger svar, och det gömda kungariket som titeln syftar på är en metafor för mänsklig längtan – en evig längtan efter något större som ska träda fram, men som ofta förblindar oss från att se och uppleva verkligheten som den är.
– Det var viktigt för mig att reducera projektet till det mest essentiella. Att våga lita på materialet. Att endast ge en nyckel in till bilderna och låta dem tala för sig själv, säger han.

Texten som ligger på allra sista sidan av Hidden kingdom är ytterst kortfattad, men där skriver Stefan om känslan av att vara någonstans i mitten av något, varken i början eller i slutet.
– Jag visade boken för en entusiastisk buddist och meditatör som också är konstnär, och han sa att det är så påfallande att det han såg var tystnaden och tomheten. Begrepp som är avgörande inom buddismen. Det stämmer väl in i mina egna tankar kring verkligheten och hur den uppfattas. Den ändlösa tystnaden bakom allting vi upplever och vår existens obeständighet.

Bilderna kan också innehålla en viss oro, inte minst för perspektiven som gör att vi inte riktigt vet var vi är.
– För mig har den fysiska platsen aldrig varit viktig i det här arbetet. Därför valde jag borta alla geografiska platsangivelser. Det har mer handlat om att skildra en inre resa och att formulera sig runt vår existens.
Även om utställningar har sina poänger, kommer fotoboken alltid att vara viktigast för Stefan Bladh.
– En bok kan du ta med dig hem efter utställningen, och gå in i bilderna igen. Sedan blir boken i sig ett objekt, där ett starkt innehåll måste matchas formmässigt. Det blir viktigt vilka bilder som ska med och ordningen de ska komma i.
Vissa bilder fick väljas bort när han satte boken, men de kan dyka upp igen.
– Redan nu har jag material till fyra möjliga fotoböcker. Det är så mycket jag vill göra klart så jag kan få ångest över det. Sedan måste det finnas pengar också, det är inte enkelt att ordna. Även om jag älskar fotoböcker är det en total ekonomisk minusaffär, säger Stefan Bladh.

Namn: Stefan Bladh
Ålder: 41 år
Bor: Stockholm
Familj: Sambo
Nominerad för: Hidden kingdom, Nouvel Publishing
Formgivare: Jesper Örtegren