Kanadas osynliga bränder
Årets skogsbränder i Kanada är de värsta som landet någonsin upplevt. Ändå saknas fotografier av bränderna i nyhetsmedier. Moa Karlberg har pratat med två kanadensiska fotografer om anledningen.
– Bränder är inte trevliga. Första gången skakade jag i hela kroppen när jag närmade mig en brand. Efteråt såg jag eldslågor för min inre syn i flera dagar. Det är inte många som får uppleva brand på nära håll, men jag har stått framför nästan hundra meter höga lågor flera gånger de senaste tre åren, säger Jen Osborne.
Att dokumentera skogsbränder har blivit något av en nisch för fotografen Jen Osborne i Vancouver, Kanada. Efter sin första brandutbildning 2019 har hon fotograferat bränder i bland annat Australien och Kalifornien. Men när hon ville dokumentera händelserna i sitt eget hemland tog det stopp.
Enligt Canadian Interagency Forest Fire Centre har årets skogsbränder i skrivande stund (5 juli) ödelagt nära 8,8 miljoner hektar mark – 87879.5 kvadratkilometer – över hela landet. Det är Kanadas värsta brandsäsong någonsin, och man fruktar att resten av sommaren ska bli ännu värre.
Många av oss minns Lotta Härdelins ikoniska bilder från skogsbränderna i Australien 2020 , eller Konstantinos Tsakalidis World Press Photo-vinnare, tagen i Grekland 2021.
På bränderna i Kanada har det nästan inte tagits några professionella bilder alls. Både inhemska och internationella medier publicerar foton av amerikanska storstäder inbäddade i rök. Men de bilder som faktiskt visar bränderna som röken kommer ifrån är tagna av anställda på kanadensiska myndigheter.
– När jag jobbat i andra länder har jag blivit insläppt i brandområden efter att ha visat mitt presskort. I Australien var jag tvungen att bevisa genomgången utbildning i brandsäkerhet. Här i Kanada kommer jag inte förbi avspärrningarna. Det spelar ingen roll om jag har en namnkunnig uppdragsgivare, skyddsutrustning, erfarenhet och utbildning, myndigheterna släpper inte in journalister, säger Jen Osborne.
Upprepade gånger har hon hört av sig till brandkåren i British Columbia, som hon anser förhalar ansökan om ackreditering till områdena.
– När jag ringer säger de att de har vidarebefordrat mejlet från min uppdragsgivare till rätt avdelning, och att det kan ta tid att få svar. Men när de är klara kan branden ha upphört eller dragit vidare någon annanstans.
Myndigheterna hävdar att de värnar journalisters säkerhet, men för Jen Osborne håller inte det argumentet.
– I nuläget är vår enda chans att råka befinna oss i rätt område precis när elden kommer dit, eller att köra in via någon farlig bakväg. En fotograf lyckades ta sig förbi vägspärrar som just då råkade vara obemannade. Andra ljuger för att komma in, säger att de tillhör brandkåren. Sådana metoder kan förstås innebära större risker för oss journalister.
I mitten av juni publicerade New York Times en av få rapporter från bränderna. Reportaget genomfördes tack vare att journalisten Norimitsu Onishi och bildjournalisten Renaud Philippe bäddade in sig med de franska brandmän som kommit för att hjälpa sina kanadensiska kollegor.
– Fransmännen arbetade självständigt vid två bränder, säger Renaud Philippe. Tack vare deras självständighet kunde vi kringgå myndigheternas kommunikationsavdelningar. Vi visste också att den franska mentaliteten var annorlunda, säger Renaud Philippe.
Renaud Philippe har tjugo års erfarenhet av att dokumentera naturkatastrofer och andra kriser i olika delar av världen. Enligt honom är Kanada en av de svåraste platserna att arbeta på.
– För mig handlar detta om ett större problem. Under Covid-pandemin hade vi också väldigt begränsad tillgång till exempelvis sjukhus, så det finns knappt någon dokumentation av de åren. Nu oroar sig hela världen för vad som sker i Kanada – men vad du ser är flygbilder eller bilder från myndigheterna själva.
– Jag känner en annan fotograf som har fotograferat bränderna på nära håll – han arbetar själv som brandman. Förutom hans bilder har jag inte sett några andra, säger Renaud Philippe.
Både Renaud Philippe och Jen Osborne anser att kanadensiska myndigheter måste inse vikten av att få ut objektiv information till allmänheten.
– Det är väldigt viktigt att dokumentera sådana här händelser, det är vår pågående historia. Många tror inte på klimatförändringar. På sociala medier florerar konspirationsteorier om att bränderna inte skulle vara på riktigt. Jag ser det som mitt mål att visa världen hur det ser ut vid fronten, säger Jen Osborne.
Jen Osborne har ofta fotograferat offer för skogsbränder. Denna bild föreställer Patsy Gessey på en stubbe som är resultat av en brand 2022. Patsy befinner sig på det område som hon och hennes partner förflyttades till efter de katastrofala bränderna 2021 i Lytton, British Columbia. Foto: Jen Osborne