Redaktionellt | 20 Maj 2019 | Jan-Erik Lundström

Rødland osäkrar våra bildkonventioner- ingenting är vad det ser ut att vara

Jan-Erik Lundström skriver om Torbjørn Rødlands bok och utställning Fifth Honeymoon som visas på Bonnier Konsthall.

Rødland osäkrar våra bildkonventioner- ingenting är vad det ser ut att vara

Torbjørn Rødlands utställning är både bekant och obekant. En omisskännlig rødlandsk estetik möter besökaren, även om Rødland alltid rört sig brett och oförutsägbart i den visuella kulturen med arbeten som till synes saknat enkla gemensamma nämnare. Med en omfattande och internationellt framgångsrik produktion som sträcker sig över tre decennier är Rødland förvånansvärt sällan visad på svensk mark. Fifth Honeymoon, en både rumsligt och innehållsligt balanserad och välkomponerad utställning med merparten nya verk, är en god introduktion till och ett nytt kapitel i hans konstnärskap.

Utställningen påminner om ett musikalbum: en noggrant gestaltad helhet med både kontrastverkan och samverkan, inklusive mer eller mindre explicita tematiska spår. Här finns både hits och några mellanspår. Associationen till albumet uppmärksammar också Rødlands alltid lika osvikliga förankring i populärkulturell ikonografi och konsumtionssamhällets förvecklingar. Titelns tematik utforskas – utan att överskugga andra spår – i flera av utställningens fotografier. The Ring är en elegant koreograferad men karakteristiskt gåtfull ringpåsättning med tre händer (och fem ringar). I Voodoo uppträder en oskuldsfullt vit högklackad sko fastspikad till en dekorerad träskiva. Det dyker också upp ringar i choklad, femmor i marsipan, gelé- eller honungsliknande klibbiga vätskor, ett udda föremål från ett bröllop (med påskriften Nuestra Boda/Vårt bröllop), festdekorationer och mer. Titeltemat rör sig in och ut ur olika bilder; betonas, utvecklas, dementeras, betonas på nytt, i en subtil men vältalig koreografi som generöst tillgodoser utställningens palett av tematiska stråk med substans.

Rødland rör sig fritt mellan genrer, stilar och bildspråk. Här finns porträtt, landskap och stilleben. Här hämtas ton och tilltal ur både reklamfotografins och modebildens konventioner. Här talas både raljant surrealism, taktil och sensuell realism, och drastisk konceptuell konstruktivism. Merparten av fotografierna är, som det brukar, iscensatta, gärna i en ren studiomiljö eller med tabletop-estetik. Bildrummet är kompakt, slutet, ibland till och med klaustrofobiskt. Rødland rör sig nära sina motiv, oavsett om de är människor eller ting. Allt hämtas för övrigt ur vardagen, består av alldagliga ingredienser. Kanske är det så att vardagen främmandegörs just för att på nytt bli synlig i Rødlands fotografi.

Rødlands fotografier är oftast – utstuderat eller diskret men noggrant – iscensatta, samtidigt som de gärna anspelar på sammanträffanden eller det exakt fångade ögonblicket. Miljön, då den finns, är oftast diffust eller oskarpt tecknad, med få detaljer. Genrebilderna är likaledes ofta flerspråkiga: ett stilleben kan vara produktfoto eller holländskt 1700-tal eller både och. Ett porträtt anspelar på studioporträttets koder, men iscensätter en mustigt uttrycksfull tableau vivant. Rødlands aviga, gärna både småbrutala och sockersöta, ofta teatrala fotografi osäkrar – med stort nöje – bildkonventioner, genrer och motiv. Och minerar försåtligt och glatt betraktarens möte med verket. Ingenting är riktigt vad det ser ut att vara. Varje fotografi kan ta dig med på en oväntad resa. Kanske är till sist mediet i sig huvudmotivet i Rødlands fotografi, synligt både i tilliten till den enskilda bildens förmåga att förföra och i en aldrig avstannande utforskning av fotografins grundrepertoar och grammatik?

Men det finns en särskild nerv i Rødlands fotografier med människor som motiv. Porträtt, iscensatta tablåer, eller regisserade intermezzon; de bär på starka känslor, allehanda existentiella dramer vibrerar under ytan på dem, det bubblar och bultar av omsorg och våld, sorg och kärlek, lust och förtvivlan. Baby är ett alldeles märkvärdigt porträtt av ett sittande spädbarn, som med största lugn och trygghet, och med omöjligt oändlig visdom och handen på hjärtat möter betraktarens blick. Nya filmen Between Fork and Ladder följer en ung pojkes sökande efter identitet och utveckling, förskräckt inför framtidens uppsättning av möjligheter. In the Garden, ett porträtt där två kvinnor omfamnar och tröstar varandra, i vad som tycks vara djup förlust. En av kvinnorna möter ändå behärskat betraktarens blick i en naken exponering av detta fotografins ögonblick. Plötsligt finner vi – betraktarna – oss bortom verbalspråket, men implicerade i fotografins eget empatiska, uppriktiga och avslöjande språk.

Fifth Honeymoon är också en välgjord publikation, frikostigt illustrerad med alla utställningens verk, och några till, en katalog och monografi, en allt mer ovanlig trycksaksform. Katalogens behållning, vid sidan av återgivningen av projektets verk, är en text av Sianne Ngai, en rafflande närläsning av Rødlands fotografi genom föreställningen om gimmicken som ett återkommande tema och handgrepp hos Rødland, en lysande genomlysning om det specifika och särskilda i Rødlands fotokonst. Läs och njut av att se hur nya dörrar öppnas in till Torbjørn Rødlands fotografier.

Utställningen pågår till den 2 juni. Läs mer

Jan-Erik Lundström är kurator, kritiker och konsthistoriker inom konst och fotografi. Han var tidigare chef för Samisk Senter for Samtidskunst och chefsintendent vid Fotografiska Museet i Stockholm. Mellan 1999-2011 var han chef för Bildmuseet i Umeå.