Andra hade kanske valt att gå till ett sjukhus för att dokumentera situationen, tror fotografen Jesper Jäger-Ärlestad. Men så gjorde inte han. 

– Jag var arbetslös just då, så jag hade tid över att fundera och experimentera, säger han. 

I stället tog han sig ut på stan och tog bilder i offentliga miljöer. Han arbetade på ett något annorlunda sätt än tidigare. Bland annat valde han att fotografera ovanifrån och mer från håll. På så sätt fick han in känslan av rymd runt människorna i staden och vilket gav ett stråk av ensamhet i bilderna. 

– Jag fick själv hålla distans till mina objekt. Det var inte så svårt eftersom Stockholm var som en spökstad under de här veckorna. Det fanns dels ett tomrum i staden. Men också i människors blickar. 

Han fokuserade på människorna istället för på att ta även detaljbilder, som många redaktörer skulle be om ifall det skulle ha blivit ett traditionellt bildreportage i en tidning. 

Social distans, foto: Jesper Jäger-Ärlestad

– Det behövdes inte här, säger han. 
Han tyckte sig se något nytt i människors ansiktsuttryck. 

– Jag uppfattade rädsla i människors blickar, det har jag inte sett på samma sätt tidigare, Kanske hade det att göra med att man inte riktigt visste vid den här tiden hur viruset smittade, säger han. 

Social distans, foto: Jesper Jäger-Ärlestad

Med kameran fångade han också en annan sinnesstämning. 

– Jag såg en misstänksamhet också, gentemot andra. Det fanns en slags kollektiv känsla som jag ville fånga, säger han.  

Social distans, foto: Jesper Jäger-Ärlestad

Jesper Jäger-Ärlestad arbetar nästan alltid med en liten pocketkamera, en Rico GR2. Han säger att han i det här fallet arbetade nästan metodiskt sökande. 

– Jag tror att jag letar efter ögonblick. Inte avgörande ögonblick, som kanske krigsfotografer och andra är ute efter. Utan mer tillfällen i vardagen som jag kan fånga med min kamera, säger han. 

__

Namn Jesper Jäger-Ärlestad
Bor Stockholm
Hemsida Jesper-Jäger.com
Gör just nu Arbetar på tidning i Södertälje