Redaktionellt | 12 Juni 2024

Sopa inte undan, forska i stället!

Sopa inte undan, forska i stället!

Foto: Lennart Nilsson. Ur "Ett barn blir till"

Han var mig inte lika kär som Astrid Lindgren men Lennart Nilssons bildvärld, precis som Lindgrens berättelser, formade min förståelse av världen då jag växte upp. Om Lindgren stod för myter och magi stod Nilsson för vetenskap, upplysning och framsteg. Kanske var det i skolbänken jag för första gången såg Ett barn blir till och fascinerades av det lilla fostret som svävade i rymden med tummen i munnen, sakralt ljussatt bakifrån.  I tomma rymden svävande små ofödda: det var vi. Stjärnstoft. Alls ej inneslutna av moderliga kroppar. Alls icke kött och blod.

Men den verkliga historien bakom fotografierna var en annan. Det fanns ingen rymd där de uppstod. I stället fanns en upplyst studio, en skicklig fotograf och mänsklig vävnad i form av embryon. När idéhistorikern Solveig Jülich (som jag känner) för många år sedan berättade för mig om sin forskning ville jag inte riktigt ta in kunskapen om hur Lennart Nilsson hade tagit de här bilderna. Jag kände mig snuvad på min barnatro. Lennart Nilsson hade plötsligt mer gemensamt med den gränslösa fotografen Joel-Peter Witkin än med Astrid Lindgren.

I ett reportage jag skrev om det problematiska med att ta bilder av döda berättade amerikanen Jeffrey Silverthorne hur han på 1970-talet knackade på hos det lokala bårhuset. En vänlig chef visade honom in och så satte den unge fotografen i gång att ta bilder av de döda som låg där. Det blev det otroligt uppmärksammade projektet Morgue som var startskottet för Silverthornes karriär. Döden som det ”sista tabut” efter den sexuella revolutionen och så vidare.

Ja, fotografer är i allmänhet bra på att ta sig in dit allmänheten inte får komma. Men framför allt: det var andra tider. Bårhuschefen hälsade välkommen in. Men så vrids tiden om. Och kanske blir det okontroversiella i dag kontroversiellt i morgon. Det är ALLTID andra tider.

Men det finns ingen anledning att förminska Lennart Nilssons fotografiska gärning och jag beundrar honom fortfarande för hans mångsidiga kompetens. Och som nämns i artikeln i SvD (12 maj 2024) var Lennart Nilsson en del av ett sammanhang och han gjorde det fotografer gör: han tog bilder.

En rörande vändning i texten var när Lennart Nilssons styvdotter Ann Fjellström säger att han kanske är skyldig att vara vetenskaplig gentemot forskarvärlden som han ägnade sitt liv åt. Ann Fjellström ska ha all heder av att inte “hålla på” berättelsen i ett arkiv utan välkomna in, det är ingen enkel gest.

Lennart Nilsson var en sjuhelsikes bra fotograf. Och det som är kontroversiellt ska inte sopas undan, utan talas om och studeras. Om nu fokus flyttas från ett manligt ensamt geni till det kulturella och historiska sammanhang han befann sig i, så desto roligare. Det är inget vi ska gömma undan.

Det här är en förkortad version av den replik som infördes i SvD 15 maj. ”Ville inte ta in hur fosterbilderna blivit till”

Prenumerera på Fotografisk Tidskrift

Här tecknar du en prenumeration på Sveriges äldsta och mest aktuella fototidskrift. Fotografisk Tidskrift har engagerat fotografer sedan 1886. Läs mer

Foto: Jenny Gustafsson