Världens skillnader

En person som lever på fattigdomsgränsen i Danmark har råd att köpa fjorton ägg per dag. Men i Etiopien har den som lever på fattigdomsgränsen bara råd med fyra ägg. Det finns många sätt att gestalta fattigdom. Och även flera olika metoder att bestämma vad som räknas som fattigdom.

Det här var något som fotografen Stefen Chow blev intresserad av när han mötte skilda kulturer och samhällen under sina uppdrag runt om i världen. Han är själv född i Malaysia, uppvuxen i Singapore och numera baserad i Kina. Tillsammans med sin hustru Huiyi Lin, utbildad inom ekonomi och marknadsföring, utgör de konstnärsduon Chow & Lin.

Intresset för skillnaderna i människors villkor ledde dem till ett projekt som sträckte sig över tio år och innebar 200 000 kilometers resor på sex kontinenter. Resultatet är The Poverty Line, en kombination av konkreta fakta om fattigdomsnormen i olika länder och tydligt redovisande fotografier av olika livsmedel.

Varje enskild bild visar vilken daglig mängd av en viss matvara som det går att köpa för den som lever på det som definieras som fattigdomsgränsen i respektive land. Som till exempel fyra ägg (Etiopien), åtta bananer (Brasilien) eller sex kycklinglår (Frankrike).

Livsmedlen har valts utifrån några olika aspekter. Till att börja med skulle det vara sådant som är lätt tillgängligt för lokalbefolkningen på stormarknader eller utomhusmarknader. Sedan har de velat få med varor ur olika kategorier, som kolhydrater, proteiner, frukt och grönsaker. Och även snacks – mer om det senare.

Chow & Lins resa över världen i projektet tog dem aldrig till Sverige, men väl till två av våra grannländer.

– Ja, vi har med Norge och Danmark, och upptäckte att fattigdomsrelaterad politik i de länderna är inriktad på att ta itu med relativ fattigdom – inkomst- och förmögenhetsskillnader – och utsatta grupper som barn och ungdomar, berättar Huiyi Lin.

Hon konstaterar att generellt återspeglar ländernas fattigdomsdefinitioner och -politik den politiska miljön, de ekonomiska resurserna och samhällets förväntningar.

För det finns några tydligt skilda sätt att definiera fattigdom. De två utbredda definitionerna är absolut respektive relativ fattigdom.

Gränsen för absolut fattigdom definieras som ett fast belopp som krävs för att en person eller familj ska kunna tillgodose sina grundläggande behov, som mat, husrum, rent dricksvatten och hälsovård.

I de globala hållbarhetsmålen som FN slog fast 2015 är ett av målen att utrota den extrema fattigdomen senast år 2030. Där används också ett fast belopp som gräns för fattigdom, för närvarande 1,90 US-dollar per dag, det vill säga cirka 20 kronor.

I stora delar av världen är det inte relevant att använda en så låg summa, så där kommer begreppet relativ fattigdom in i bilden. Då är beloppet relaterat till någon form av normalinkomst i landet, och i många europeiska länder definieras fattigdomströskeln som en inkomst motsvarande cirka 50–60 procent av befolkningens medianinkomst. Ett annat sätt är utgå från vissa fasta kriterier (se faktaruta).

Bakom de fotografiska skildringarna av fattigdom i The Poverty Line ligger noggranna studier av hur fattigdom beräknas och hur den har utvecklats i varje land som de har fokuserat på. Beloppen varierar förstås väldigt mycket, från Myanmars 0,46 dollar till Norges 10,26 dollar, men det är bara en sida av saken. För sedan gäller det vad pengarna innebär i köpkraft, och det är där Chow & Lins metod med att åskådliggöra det med vardagliga matvaror blir så snillrikt tydlig. Inte minst när de sätter samman bilder av samma slags varor från olika länder.

– Det var inget vi hade planerat, utan vi upptäckte efter hand att det fanns en hel del gemensamma varor i de länder som vi besökte. Det var fascinerande att inse att världen är så sammanlänkad genom de livsmedel som vi äter och producerar. Vi har fortsatt att utforska detta i andra konstverk som vi har skapat, säger Stefen Chow.

Han hänvisar till ett citat av Hilla Becher från ett annat berömt konstnärspar* när han berättar om arbetet med bilderna: ”Efter ett tag, när man har en massa bilder, måste man sortera dem. I början frågade vi oss bara vad den ena hade med den andra att göra, men sedan började mönster framträda när vi ställde dem sida vid sida … Vi letar inte efter skillnader och typer. Vi hittar dem efteråt.”

Bland de livsmedel som de hittade på många ställen fanns basvaror som bananer, ägg och tomater, men även nudelsoppor och Oreo-kakor(!). De har fått en del frågor om varför de har valt att ta med snacks och kakor, i stället för att fokusera på de livsnödvändiga matvarorna.

Huiyi Lin förklarar för Eco-Business: ”Vi inspirerades av en bok som heter Poor Economics, skriven av professorerna Esther Duflo och Abhijit Banerjee som fick Nobelpriset i ekonomi 2019. En av de viktigaste lärdomarna från boken är att människor som lever i fattigdom kan vara lika rationella eller irrationella som alla andra människor. Vi bör inte utgå från att de bara vill ha de allra mest grundläggande nödvändigheterna. Om de tjänar lite mer pengar en viss dag, eller om det är en bra skördedag, kanske de väljer något bättre som fisk eller godis till sina barn. De gör dessa val med mycket begränsade resurser och den mängd beslut som de måste fatta är en daglig mental kamp.”

För några år sedan bjöds Chow & Lin till en FN-konferens om ekonomiska och sociala villkor i Asien och Stillahavsområdet för att tala om projektet inför politiker, tjänstemän och forskare.

– De visade stort intresse för hur konst kan visualisera politik och statistiska trender, och många uttryckte sin förvåning över att vi kunde skapa konst om detta ämne på ett så engagerande sätt. Vi har också bjudits in för att berätta om vår konst vid institutioner med anknytning till politik och forskning. När vi interagerar med olika akademiker och experter lär vi oss hela tiden mer själva och utforskar fler möjligheter till samarbete. Vi ser vår konst som ett sätt att bygga broar mellan samhället, den akademiska världen och beslutsfattare för att väcka samtal och kritiskt tänkande om globala fenomen, säger Huiyi Lin.

Under de år som Chow & Lin har arbetat med sitt projekt har fattigdom blivit ett ämne som har hamnat högre upp på den globala agendan, konstaterar Stefen Chow.

– Vi startade projektet 2010 och under de följande åren såg vi hur fröna till fattigdom och ojämlikhet manifesterades i luckor och sprickor i den sociopolitiska strukturen i många länder. Massprotester som under Occupy Wall Street i USA, Gula västarna-rörelsen i Frankrike och den arabiska våren har belyst dessa sprickor. Diskussionen om fattigdom handlar inte bara om samhälleliga problem, utan också om sådant som fördelning av resurser, företagsansvar och rättvisa löner, säger han.

Samtidigt har corona-pandemin inneburit ett bakslag för fattigdomsbekämpningen.

– I och med pandemin har decennier av framsteg inom området gått i stöpet. Länderna har varit upptagna med att hantera inhemska frågor, global handel och ekonomiska konsekvenser. Låginkomsthushåll utan sociala skyddsnät har drabbats värst av bristande tillgång till sjukvård och utbildning, säger Huiyi Lin.

Hon berättar att deras egen syn på fattigdom också har förändrats under projektets gång.

– I början hade vi en enkel och naiv uppfattning om att fattigdom är något man kan se, till exempel hemlösa människor. Vi insåg sedan att fattigdom kan vara osynlig och att den uppkommer på grund av en kombination av komplexa faktorer, säger hon.

– Fattigdom drabbar både rika och fattiga länder, oavsett geografi. Fattigdom är inte ett val, den sprids och upprätthålls genom institutionella och sociala system, säger Stefen Chow.

Text: Peter Wiklund

* Det tyska paret Bernd och Hilla Becher blev kända genom bildserier av byggnader och konstruktioner kopplade till ett äldre tyskt industrilandskap, exempelvis vattentorn och silor.

THE POVERTY LINE
Boken »The Poverty Line« av Chow & Lin (Lars Müller Publishers, 2021) har visats på en rad utställ­ningar runt om i världen, 2022 visades boken i Arles och senast som en utomhusut­ställning på Landskrona Foto. Läs mer