Redaktionellt | 5 Juni 2019 | Jenny Morelli

Vi behöver fler rum att diskutera fotografi

Fotografisk Tidskrifts redaktör Jenny Morelli om hur man kan höja takhöjden för samtalet om fotografi.

Vi behöver fler rum att diskutera fotografi Foto: Anna Ulmestrand

Jag och Göran i bokklubben rök ihop. Vi hade helt olika syn på vad som är en dokumentär bild. Göran påstod envist att jag blandade ihop indexikalitet med det dokumentära berättandet. Jag hävdade hårdnackat att det alltid finns ett dokumentärt inslag när en fotograf varit på en plats och valt att ta en bild oavsett om fotografen är bildjournalist, konstnär eller modefotograf. Vi hade olika definitioner men blev sams till slut. Och nästa gång vi ska ses kommer jag med nytt krut i fickan eftersom vi läser John Bergers bok om fotografi med texter från 60-talet och Berger tycker precis som jag i ett av kapitlen. Ser fram emot att munhuggas.

Jag berättar det här för att jag tycker det behövs fler rum där vi kan diskutera fotografi. Ja, inte bara fotografi utan även andra viktiga ämnen såsom konst, politik, samhälle etc. Jag upplever att det blir allt lägre i tak och att scenen blir mindre och allt mer sluten. Att diskutera öppet och pröva argument kräver både tid och skinn på näsan i den semioffentlighet vi skapat genom sociala medier. Jag var inte med på fotoscenen före 2010 men jag har hört att det bråkades en del. Kanske är det dags att lära av historien och vara osams lite mer.

För min del har ett sätt att höja takhöjden varit att diskutera fotografi tillsammans med andra i mindre sällskap och här har bokklubben spelat en viktig roll. Vi testar ett argument, vi provar tankarna, och vi håller inte alltid med varandra. Men eftersom alla läst samma sak har vi en gemensam utgångspunkt. Samtidigt blir allting sagt mellan skål och vägg. Som i Ryssland där människor samlades i kök för att kunna tala fritt.

Men jag vill inte alltid vara i köket. Jag har gjort F i nio år och har själv ett ansvar för det offentliga samtalet. Jag ska jobba för att F ska bli bråkigare och vara ett tryckt forum för olika slags idéer och en plats där argument kan mötas. Men lätt är det inte. Jag vet hur ledsna fotografer kan bli när de får kritik. Och efter mina år i den här världen är jag också vänskapskorrumperad även om jag nu råkar vara medveten om det och kämpar emot. Man blir inte journalist för att få vänner helt enkelt.

Om förra numret gick ”all in” för fotobokspriset går vi nu åt helt andra håll. Vi visar astrofotografi med Göran Strand och naturfotografi signerad Anna Ulmestrand, vi är med bakom kulisserna med teaterfotografen Emmalisa Pauly och intervjuar fotografer som bor i andra delar av världen för att fråga hur statusen för fotografi och fotografer är där de bor. Som vanligt har vi med en text om när allt går åt helvete, den här gången är det Thron Ullberg som klantade till sig då han fick en om inte dålig så smärtsam idé till en porträttplåtning. Och som vanligt letar jag efter nya offer att intervjua i serien. Det är bara att höra av sig!

Ha en finfin sommar, vi ses i höst!