Redaktionellt | 18 Sept 2018 | Jenny Morelli

Vi ställer 5 frågor till Anna Dahlgren

Konsthistorikern Anna Dahlgren är aktuell med boken  ”Travelling images”, Manchester Press. Bilder som reser? Vi ställer 5 frågor.

Vi ställer 5 frågor till Anna Dahlgren Foto: Patrick Miller

NAMN: Anna Dahlgren.
YRKE: Professor i konstvetenskap, Stockholms universitet.
AKTUELL: Med boken ”Travelling images”, Manchester University Press. 

Bilder som reser – vad handlar det här om?
I vår samtid kan man verkligen tala om att bilder bokstavligen reser från en plats till en annan i rum och i tid. Även motiv, mönster eller en särskild design, kan resa från en plats till en annan, från en tid till en annan. Vi kan kalla det pastisch, appropriering, bildlån eller bildstöld.

Kan du säga något konkret om ett fotografis resa?
Ja, ett kapitel handlar om hur modefotografi blir konst på 90-talet. Tryckta modemagasin som i-D var helt avgörande för denna resa. Redan på 80-talet fick många fotografer fria händer att utforma uppslag i i-D. Fotografer som Nick Knight, Wolfgang Tillmans och Jürgen Teller gjorde tidigt modereportage för dem.

Du skriver att bilder inte existerar utan händer – kan du förklara det?
Jag liknar bilder vid levande varelser. De produceras, används, kastas och återanvänds. Med det perspektivet får man syn på så mycket mer än om man studerar en bild bara vid ett tillfälle.

Du är ju konsthistoriker – vilken historieskrivning gäller för fotografi?
Det blir allt tydligare att det inte finns en historia utan många. Jag ser ett växande intresse för relationen mellan fotografisk bild och andra bildmedier. Som konsthistoriker är det intressant att 1800-talets prerafaeliter fotograferade motiv som de sedan överförde till måleri. Liknande intressanta paralleller finns till exempel mellan vetenskapliga illustrationer och fotografi och samtida konstfotografi och måleri.

Du använder begreppet osmos när du beskriver gränslandet konstvärld–icke konstvärld. Förklara!
Jag beskriver inte bara hur bilder reser mellan olika sammanhang, jag svarar också på frågan varför och hur det sker. Ordet osmos beskriver väl hur det går till: vissa bilder slinker över gränsen obemärkta medan andra vaktas noga. Jag visar till exempel att det är lättare att experimentera i detta gränsland om man är ung och står utanför etablerade institutioner. Inom till exempel mode och reklam är det också enklare att säga att man är inspirerad av konst än att säga det omvända. Konstfältets aktörer vaktar gränsen mer noggrant.

Vill du veta mer? Kom och lyssna på ett samtal mellan Anna Dahlgren och Jenny Morelli den 10 oktober i Stockholm. Läs mer och anmäl dig här. Obs ett begränsat antal platser.