Reserapport Kavalla | 23 Jan 2006 | SFF

Kavalla i mitt hjärta: Dags att söka stipendium

“När jag steg in i det luftiga funkishuset som ligger högt på en sluttning med en bedårande utsikt över Egeiska havet, sköljdes jag av ett inre lugn. Det Svenska Huset i Kavalla andas av kreativitet och inspiration”.
Det skriver fotograf Teija Pettersson i sin reserapport.
31 januari går ansökningstiden ut för Kavallastipendiet.

Det här är Teija Pettersson reserapport. Läs och inspireras!
“Detta hus har sedan 1974 fungerat som gästhem för vetenskapsmän, forskare, konstnärliga och litterära utövare. En del mer eller mindre etablerade, framgångsrika personer som huserat och lämnat avtryck i någon form.
Listan på författare som har formulerat den första meningen i den nya romanen med utsikt över Egeiska havet är lång.
Att få komma hit som stipendiat och tillbringa två underbara veckor i arbete med eget fotoprojekt i detta fantastiska gästhem var för mig en stor ära.

Öppet sinne och nyfikenhet

Med öppet sinne och nyfikenhet utforskade jag staden och dess invånare, ofta genom kameralinsen och med ljudbandspelaren på.
Kavalla ligger vackert, likt en amfiteater på berget Simvolos sluttningar, dock är det inte en typiskt grekisk stad.
På flertalet platser i staden kan man antyda rester från turkarnas tid, då staden erövrades år 1380 av turkar och blev inte grekiskt först 1913.
Kavalla har även en stark förankring till historien. Under antiken var staden känd som Neapolis och fungerade som en viktig hamn som förband Rom med Konstantinopel.

Ståtlig akvedukt som ryggrad

En ståtlig akvedukt reser sig som en ryggrad i stadskärnan, en imponerande syn. Förr rann vatten i rännorna, idag rusar trafik i en aldrig sinande ström genom de höga valven, på väg in eller ut från staden. Ett myller av oljud som i vilken storstad, var som helst i Europa.
I den äldsta delen av staden, Panagiá, ute på halvön som kröns av en borg, möter man pittoreska gränder med kullerstenar kantas av pastellfärgade hus med balkonger i turkisk stil.
Här finns lugnet och en idyllisk atmosfär som man gärna återkommer till. Det turkosblåa havet lockar en ner till ett härligt dopp från klipporna, som omsluter halvön.
De gamla tobaksmagasin från den gyllene tid när Kavalla var en stor exportör av tobak, står kvar i centrum tillsammans med moderna shoppingbutiker.
Centralt i staden finns stadsparken som är en trevlig mötesplats. En oas man gärna sätter sig ner, i en skuggig plats och blickar ut över Nike, segerns gudinna eller vimlet av människor.

Utsikt över horisonten

Nere vid hamnen anlägger fiskebåtar efter dagens fångst.
Längst med strandpromenaden kan man njuta av dess underbara utsikt över horisonten. Dricka ett glas frapé på ett av de trendiga ställen längst denna stråk. Dessutom finns en härlig sandstrand som man längtar starkt efter, att ha promenerat runt i sommarhettan på dess kuperade smala, trappstensgator och gränder som påminner om ett labyrintsystem. Det gäller att ha huvudet på skaft.
Längst upp på berget reser sig Stavros, det lysande korset.
På många hundra meters höjd, vänt mot öster står det och upplyser väg- och sjöfararna från orienten om att här är ett kristet land.

Andlighet och mystik

Över staden tycker jag mig det vila en slags andlighet och mystik. Kan det bero på de flertalet kyrkor eller de troende människor?
Förmodligen både och.
Kanske en historisk påverkan har satt sina spår? Aposteln Paulus landsteg i denna stad på väg till Filippi, för att bilda den första kristna församling efter Kristus tid.
Utsikten från Stavros är magnifik. I det disiga motljuset utöver havet kan man föreställa sig när Odysseus for på sin färd hem från Troja till den väntande Penelope. Längre bort syns Thassos, den gröna ön, som en grå siluett som smälter ihop med himlen.
Bland de antika ruinerna i Filippi, ca 10 km utanför Kavalla, är det lätt att förnimma sig om hur de levde under antikens tid. Upplevelsen förhöjs av att beskåda en av antika tragedier som uppförs sommartid på amfiteatern. En magnifik känsla, på samma teater har romarna utspelat gladiatorspel och teater.

Makalöst himlaspel

Ett annat skådespel som jag fick uppleva var när vädrets makter spelade upp ett makalöst himlaspel, när den 35 graders hettan förlöstes av regnet.
Bergsryggen och havet genomborrades av kraftiga blixtar och stormen skakade den lilla staden på sluttningen. Sådant oväder har inte förekommit sedan manna minnen, sades det…
I Kavalla infinner sig en trygghet som jag kände från första dagen. De starkaste upplevelserna under dessa dagar är den gästvänlighet, värme och generositet som människorna jag mött har visat.
Allt från korta, dagliga möten på stranden, i matbutiken, på restaurangen e t c. till de som öppnat sin dörr och resulterat i ett starkt vänskapligt band.
Kavalla kommer alltid att finnas i mitt hjärta, både staden och människorna.”