Jag kom till Kavalla i sällskap med min flickvän Malin för att fotografera och i två veckor arbeta med boken Eget Snus – tobaksodling och snusrecept för husbehov. Den ges ut på Bokförlaget Arena i mars 2015 och är en skildring i text och bild av mitt projekt om att odla tobak i Stockholm och bli självförsörjande på snus.

Svenska Huset i Kavalla byggdes 1935 av Svenska Tobaksmonopolet och donerades 1976 till Svenska institutet i Athen. Husets historia är intimt förknippad med den tobaksindustri som tidigare dominerade stadens näringsliv. Vad passade väl bättre än att på denna plats arbeta med ett projekt av denna natur?

Utdrag ur dagboken:

Söndagen den 29 juni.

Tobaksplantan jag smugglat med från Sverige har redan börjat vänja sig vid den grekiska hettan. Några timmar per dag får den stå i solen på terassen till det f.d Svenska Tobaksmonopolets residens. I dagarna kommer en landskapsarkitekt till Svenska Huset för att visa vart i den k-märkta trädgården den ska planteras.

Innan avresan från Stockholm var det som vanligt mycket att stå i. Alla snuskameror hann inte byggas klart i tid och med utsikt över det Egeiska havet skar jag idag runt lunchtid bitar ur en ölburk, gjorde hål med en synål och slipade rent kanterna med ett fint sandpapper. Malin kokade färsk majs och solade i trädgården medan jag höll mig i skuggan under parasollet. Optiken till två hålkameror (snuskameror) blev färdig och när ljuset mjuknade gick vi ner mot de övergivna tobaksmagasinen för att ta de första exteriöra bilderna. Vi gick vilse, men hittade en välsorterad mataffär. Köpte några flaskor retsina och lite frukt. Väl vid magasinen låg ljuset fel och myggen var onda. Gjorde ändå några försök med en av trippeldosorna. Vet inte vad jag har för bländare och höftade med exponeringstiderna. 7-20 sekunder.

Tisdagen den 1 juli.

Ingenjören M tar emot på sitt kontor i centrala Kavalla. Med mig har jag Eleni, Malin och Thomas, den förre intendenten för Svenska Huset. M kommer från en familj med rötter i stadens tobaksindustri och äger två magasin varav ett vi nu ska bli insläppta i. Det rasslar om den rostiga kedjan när hänglåset avlägsnas till stenbyggnaden som stått tom i nästan 30 år. Ovanför porten finns ornament av davidsstjärnor, en halvmåne och inskriptioner på arabiska. Här arbetade en gång muslimer, judar och kristna sida vid sida, får vi berättat för oss. Jag vill tro att lukten som slår emot oss är från orientalisk tobak men fuktig källare är nog en sannare beskrivning. På översta våningen flödar ljuset fint trots att solen står högt och det är mitt på dan. Flera maskiner finns kvar och jag hittar en trälåda fylld med basmas-tobak bland allt gammalt bråte. M är en karismatisk man i 60-års åldern som ivrigt visar runt och glatt ropar Peter Peter efter mig. Det börjar krypa på benen och en infernalisk klåda bryter ut. De svarta små prickarna rör sig snabbt, sicksackar mellan hårstråna och hoppar undan när jag försöker borsta bort dem. Jag biter ihop och chansar vilt med exponeringarna, alltifrån 10 sekunder upp till en minut. Är rädd att jag borde hålla slutaren öppen ännu längre men blir stressad av lopporna och de andras närvaro. Byggnaden är enorm och här kan jag lätt tillbringa flera dagar om jag bara får chansen. Några av väggarna är täckta av de forna arbetarnas klotter. Ljus krita och svart tuschpenna på masonit. Politiska budskap, könsorgan, roliga gubbar och markeringar för hur många tobakskollin som packats på givna datum. Jag frågar om får låna nyckeln och återvända med långbyxor i lugn och ro. Det får jag inte, men M ska prata med sin kollega som förhoppningsvis kan släppa in mig på nytt. Innan vi byter visitkort och skiljs åt ute på gatan låter jag honom lukta på mitt hemgjorda snus. M sticker näsan djupt i dosan och andas in med kraft. Huvudet flyger bakåt och han ser nästan lite rädd ut. –It’s Swedish culture, säger jag skamset och stänger locket.

Bilder från mitt bokprojekt och tobaksodlingen i Stockholm finns på instagramkontot @perenglund under hashtagen #svensksnusproduktion

Per Englund