Reserapport Kavalla | 28 Sept 2021 | SFF

Reserapport: Pia Ulin, juni-juli 2021

Resan börjar med tåg från Leksand till Arlanda, sen flyg till Tessaloniki och därefter buss till Kavalla. Den sista biten till huset är med taxi och värmen som mötte mig i Tessaloniki är fortfarande intensiv denna juli-eftermiddag när jag således kliver in i trädgården på Svenska Huset, Kavalla.

Reserapport: Pia Ulin, juni-juli 2021 Foto: Pia Ulin

Foto: Pia Ulin

Jag möts av tre andra stipendiater som visar mig runt. Jag slås av den fina och hemtrevliga atmosfär som råder i huset. Eftersom jag är fotograf med inriktning på rumsligheter, inredning och arkitektur är jag väldigt känslig för stämningen. Och här är känslan både vacker och ombonad och det är en ynnest att få vistas i en miljö som är så genuin och välbevarad. Här finns bibliotek, arbetsrum, kök, vardagsrum och så de olika terasserna som bjuder på utsikt mot havet. Helt ljuvligt.

Mitt rum är trevligt med två enkelsängar och som i övriga huset möblerat med Axel Einar Hjort möbler. Det är som att tiden stått stilla. Jag öppnar de mörk-röda jalusierna och voila; där har jag en en helt egen terass! Överraskningen och med den, en medföljande eufori över denna enorma lyx, landar lyckligt i mitt hjärta. En egen terass. I Grekland. I värmen som dröjer sig kvar i skuggan av en cypress. Lycka.

Jag har således två veckor i denna drömmiga tillvaro och jag hittar ganska omgående en fin och stabil vardag. Upp tidigt, lång promenad och sen morgondopp i havet. Frukost på en av terasserna och sen arbete i arbetsrummet mellan 9-12. Lunch på det och sen fri tid under eftermiddagen som i detta fall betyder fotografiska utflykter i staden. Gärna en siesta också för den delen.

Elisabeth tar oss med på en arkeologisk utflykt till Filippi och vi badar i lerbad och äter en lång lunch med en ny vän, Ilias, som är medlem i den lokala foto-klubben i Kavalla där jag varit en kväll och hållit ett föredrag. Vilken ära! Och vad fint det känns att vara en del av en global community, fotografer över hela världen som kan samlas och känna tillhörighet. Jag kände mig stolt över att vara fotograf.

För mig har den här vistelsen inneburit en nyförälskelse i mitt yrke och det känns väldigt fint att få känna det efter 25 år. Jag har fotograferat huset i olika ljusförhållanden och bekantat mig med alla dess olika vinklar och stämningar.

Stort tack till Fotoförfattarna och Svenska Fotografers Förbund för denna fantastiskt fina upplevelse. Och ett oerhört stort tack till Elisabeth Gullberg, intendenten i huset, som ordnade så fina utflykter och hjälpte till med allehanda spörsmål och behov. Hon har en oerhört fin känsla för huset och som besökande känner man sig väldigt välkommen av Elisabeth.

Pia Ulin, Leksand, 23 september 2021