Första numret av Fotografisk Tidskrift kom ut 1888. Chefredaktör Albin Roosval skrev att det visserligen fanns en mängd utländska facktidskrifter men de äro utländska; de behandla icke våra förhållanden.[1]Ambitionen var att noggrant iakttaga det nya på området för denna konst, som går framåt med jettesteg och finner en allt vidare tillämpning. [2] Tidskriften för fackmän och amatörer var ett annonsblad. Här skulle utövare och affärsmän mötas: fotografien kan biträdas och affärsmannen bekantgöra sina varor[3] För 30 öre per rad kunde privatpersoner annonsera: ett yngre fruntimmer som är fullt kunnigt så väl uti plåttagning som retusch och öfriga uti en fotografi-atelier förekommande arbeten, söker anställning uti hvudstadene eller landsorten.[4]

Tidskriften kom ut en gång i månaden, kostade 3.50 kronor och varvade praktiska meddelanden med kemiska recept på tonbad och framkallningar. Redaktören utlovade framtida artiklar om alltifrån magnesiumfotografi, ortokromatiska plåtar, fotografi vid elektriskt ljus, fotokromi, torrplåtarnes olika framkallning, ferrotypi, astrofotografi med mera. Några prenumerantregister har jag inte lyckats hitta men läsaren förutsattes vara en i de fotografiska metoderna intresserad herre som kunde läsa tyska.[5]

Fotografisk Tidskrift gavs ut av Svenska fotografiamatörföreningen men blev snabbt ett organ för flera fotografiska sammanslutningar både i Sverige, Danmark och Finland[6] . 1916 knöts den till Svenska Fotografers Förbund, slogs samman med Svenska Fotografen[7] och bytte namn till Svensk Fotografisk Tidskrift.[8]

Bland de ämnen som diskuterats under tidskriftens historia är hur professionella fotografer ska förhålla sig till amatörer och ny teknik, hur man som yrkesfotograf relaterar till sina kunder, hur man tar betalt och marknadsför sig och hur man undviker att få sina fotografier stulna/reproducerade.

Olika typer av kemiska recept dominerade innehållet samt annonser för kartonger, plåtar, kameror och objektiv. Man skrev också om utställningar och konstnärlig fotografi.  Under de första åren är det sparsamt med fotografier men häftet illustreras emellanåt med konstbilagor.[9] Med åren ökar både antalet illustrationer och publicerade bilder. I augusti 1901 pryddes omslaget av ett färgfotografi vilket ansågs så exceptionellt att det fick genomslag i flera olika tidningar: häftet som fråga om utstyrselns elegans slår snart sagt ett rekord i vår tidskriftsvärld. [10] stod det exempelvis i Kristianstads Läns Tidning.

Under 1900-talets första decennier dominerade ateljéfotografi och porträtt tidskriften med ett och annat landskap och någon interiör. Politiska texter och förbundsinformation ökade, tekniken gick framåt, optik blev mer intressant att sälja, fler svenska annonsörer dök upp och så småningom fotolampor, atelierbelysning och blixtar.[11] De kemiska recepten publicerades ända fram på trettiotalet. [12]  

Läsaren förutsattes vara en man även om förbundet hade kvinnliga medlemmar. Svenska Turistföreningen gick ut till Sveriges Herrar Fotografer! och bad dem inkomma med fotografier. [13] AB Almquist & Cöster vände sig likaså till Herrar Fotografer! i en annons om vykortstryck[14]   

Småbildskameran kom på marknaden redan i mitten av 20-talet[15] men med några få undantag[16] dök inte reportagebilder upp i tidskriften förrän efter andra världskriget (som för övrigt inte uppmärksammades särskilt i tidskriftens redaktionella innehåll).1945 firade SFF 50 år och publicerades ett särskilt föredrag med titeln: ”Vad kan småbildsfotografien ge yrkesmannen?”[17]

Efter kriget syntes en tydlig förändring i tidskriftens tilltal. Att de två bildjournalisterna KW Gullers blev ordförande i förbundet och Karl Sandels redaktör speglas i tidskriften.[18] Intresset vändes nu mot Amerika och England. I en annons illustrerad med en skyskrapa skrevs att Höjden av erfarenhet och vetenskapligt kunnande borgar för kvaliteten på de varor vi från AMERIKA och ENGLAND importera.[19]  

Under sextiotalet märktes en ny slags upproriskhet i spaleterna. Död åt fotoläraren sattes som rubrik i en text av arg ung skribent som tröttnat på farbröderna och tanterna i fotoskolorna.[20]  Samma nummer pryddes av ett fotografi av Christer Strömholm.[21]

Samtidigt som tidskriften lyfte fram unga arga röster och reflexioner kring nakenfotografi [22] visade den medlemmarnas egna porträttfotografier och otaliga bilder av kostymklädda herrar i olika kretsar som gav varandra medaljer för lång och trogen tjänst. Denna dubbelhet, detta möte mellan det traditionella och det moderna speglades både i tidskriften och förbundets verksamhet.

Om den stora världen inte märktes särskilt på fyrtiotalet tog den desto mer plats på sjuttiotalet. Omslagsbilderna togs av Irving Penn och Bruce Davidson, och här fanns reportage om Robert Capa, ICP och franska bildtidningen Vu.[23] Visst skrevs om inhemsk porträttfotografi men de år porträttfotografi dominerande var förbi. Språket blev mer och mer fackligt och kulturpolitiskt. Man använde ord som kongress, ombudsmän och förhandlingar. När Kurt Nordbergs kommersiella färgporträtt visades bröt de av stilmässigt och man tackade Kodak för publicering. [24]Att trycka färg var dyrt.

Tidskriftens redaktör klagade på dålig ekonomi och varje nummer bestod av max 27 sidor.[25] Inga honorar betalades ut till medverkande. Man önskade sig annonsörer men var noga med att betona att man stod på ideell och okommersiell grund.[26] Redaktör Westerlund bad medlemmar om redaktionella bidrag. Särskilt vände han sig till ett Du som kallat SFT ”vänstervriden” och Du som anser den ”borgerligt reaktionär”.[27]

Under åttiotalet tog det kommersiella fotografiet och färgbilden plats på ett helt nytt sätt. När Rune Hassner skrev om modefotografi 1986 jämförde han synen på mode med tidigt sjuttiotal då mode- och reklamfotogaferna sågs som imperialismens och kapitalismens servila lakejer, motståndarens handgångna män. Det var ungefär lika lämpligt att utställa deras bilder offentligt som att komma i chaufförstyrd Daimler till ett FNL- möte.[28]

90-talet verkade vara en högkonjunktur både för den kommersiella fotografin och för tidskriften. Den svällde i omfång till ibland över 70 sidor med talrika annonser och trycktes på både glansigt och matt papper.[29] Fotografer som kom till tals hade hög svansföring: att fotografi var lika med konst verkade vara självskrivet och tidskriften får en tydligare litterär prägel med bokrecensioner och kultursidesartiklar med citat av Roland Barthes.[30]  I kampen för fotografers upphovsrätt ville förbundet accentuera fotografens roll som konstnär och att ett fotografiskt verk rättsligt ska behandlas just som ett konstverk.[31]

Under 90-talet började artiklar även att handla om datorer, CD-skivor, digitalisering och internet både i tekniska notiser, det redaktionella samt det visuella materialet. Photoshop introducerades på marknaden och ordförande Stefan Ohlsson frågade sig på vilket sätt professionella fotografer kan behövas i framtiden. [32] I ett reportage presenterades reklambilderna för klädföretaget Diesel: kommersiella fotografer som jobbade fritt och som använde sig av datorer till hjälp att skapa bilder.[33]

Även den tryckta tidskriftens egna existens påverkas av digitaliseringen. En arbetsgrupp ville att tidskriften skulle bli digital och endast utkomma med ett nummer per år men den planen stoppades av medlemmar på en förbundsstämma 2008.[34]

Efter 2010-talet krympte annonsmarknaden gradvis. 2020 kommer tidskriften ut fyra gånger per år och chefredaktör är undertecknad. Tidskriften når inte bara medlemmar och yrkesfotografer- utan har en vidare läsekrets av aktörer som på olika sätt intresserar sig för eller konsumerar fotografi, exempelvis museer, arkiv, universitet, bibliotek, gallerier och bildbyråer.[35] Ambitionen är ungefär densamma som när tidskriften startade. Att noggrant iakttaga det nya på området för denna konst, som går framåt med jettesteg och finner en allt vidare tillämpning. [36]  

REDAKTÖRER GENOM TIDERNA
Albin Rooswal 1888-1906
Gunnar Malmberg 1907-1909
Herman Hamnqvist 1909-1911
John Hertzberg 1913-1916[37]
Ernest Florman 1916-1952
Karl Sandels 1953-1960
Arne Holmström 1961-1968
Staffan Heimersson 1969
Jan Olow Westerlund 1969-1971
Stig Yngve 1971-1973
Roland Möllerfors 1973-1975
Pär Ritsell 1975-1979
Agneta Sandelin 1980-1983
Björn Kleman 1983-1984
Stefan Lindgren 1985-1987
Gösta Flemming 1988-1998
Stefan Ohlsson (tf) 1999-2002
Gösta Flemming 2003-2010
Jenny Morelli 2010-

Noter

[1] F nr 0 1888 sid 3

[2] F nr 0 1888 sid 3

[3] F nr 0 1888 sid 4

[4] F nr 3 1888

[5] F nr 1, 2,3, 5 1888. Har tyvärr inte hittat några prenumerantregister.

[6] F nr 222, juni 1903

[7] Svenska Fotografen gavs ut 1911-1916

[8] 1916 Svensk Fotografisk Tidskrift

[9] F nr 100 februari 1895 sid 39

[10] F nr 204 december 1901

[11] F nr 70 oktober 1916

[12] F nr 292 april 1935 sid 37

[13] F nr 0 1888 s 12

[14] F nr 8 1935 sid 98

[15] Hasselblads priskurant 1929 Anna Dahlgren: 1925

[16] F nr 375 mars 1942, F nr 384 december 1942

[17] F nr 417 september 1945 sid 159

[18] F nr 3 1985 sid 61

[19] F 409, januari 1945 sid 8

[20] F nr 2 1965 sid 14 Ynglingen hette Tor-Ivan Odulf.

[21] F nr 2 1965. Christer Strömholm ”Döda hunden”, Tarragona Spanien 1957

[22] F nr 6/7 1965 Bild och text Rudi Fuchs

[23] F nr 1-2-3-4-6 1975

[24] F nr 7 1975 sid16-17

[25] F nr 2 1970 sid 9 och F Kongressnummer hösten 1970

[26] F nr 12 1970 sid 7

[27] F nr 1 1970 sid 5

[28] F nr 2 1986 sidan 25

[29] F nr 2-3-4 1990 och alla nummer 1995.

[30] F nr 4 1990 sid 7

[31] F nr 3 1990 sid 64

[32] F nr 4 1995 sid 21

[33] F nr 4 1995 sid 41-45

[34] Protokoll SFF stämma 9 maj 2008

[35] Prenumerantregister 2020

[36] F nr 0 1888 sid 3

[37] Svenska Fotografen 1911-1916