Dagens digitala kameror kräver också mycket mindre ljus än gårdagens storformatskameror. För många fotografer innebär det att man använder speedlights istället för studioblixtar. 

Detta är naturligtvis en utmaning för ett företag som Profoto. Hur får man fotografer att använda en studioblixt istället för en speedlight från Canon eller Nikon? Profotos svar är dels att man gör en kompaktblixt (lamphuvud och generator sammanbyggd till en enhet) som är batteridriven. Det är inget nytt, flera konkurrenter har liknande lösningar. Men Profoto har också lagt till TTL-mätning till blixtarna, vilket innebär att fotografen kan arbeta på samma sätt som denne är van vid från sina speedlights, det vill säga ställ in önskad bländare för att passa för det befintliga ljuset och låt kamerans exponeringsautomatik styra blixtljusets styrka. 

Fördelarna med att använda en kompaktblixt jämfört med en vanlig speedlight blir då dels den betydligt högre ljusstyrkan, vilket gör att blixten kan ge tillräckligt mycket ljus även under starkt dagsljus, dels att man kan använda hela Profotos sortiment av ljusformare i form av reflektorer, bouncrar, paraplyer med mera.

Jag har testat ett kit bestående av två stycken Profoto B1:or, vardera på 500Ws. Till denna följer med en liten kontrollenhet, Air Remote TTL-C, där jag gör mina inställningar av blixtarna och får TTL-kommunikationen mellan kamera och blixt. Tyvärr finns detta system idag bara för Canons DSLR-kameror, inte för andra tillverkares kameror. Profoto arbetar för att få fram en lösning till Nikons kameror.

Varför slutna system?

Detta lyfter fram en av mina käpphästar, varför öppnar inte kameratillverkarna upp sina system så att flera tillverkare kan ta fram tillbehör och andra lösningar till kamerorna? Jämför jag med min mobiltelefon är det möjligt att ansluta alla former av tillbehör till den. Det är enkelt att lägga till program som gör det möjligt att använda min smarta telefon på sätt som tillverkaren äldrig hade tänkt sig. Men kameratillverkarna gör det så svårt som möjligt för tredjepartstillverkare att göra sådana lösningar. 

När jag talat med representanter för kameratillverkarna har de sagt att de vill ansvara för att kvaliteten blir så bra som möjligt. Ett typiskt svar kom från en av Nikons ansvariga för kamerautvecklingen, som sa: »Then it wouldn't be Nikon Quality«.  Och det är ju helt rätt, men jag tycker att det är jag som användare som ska avgöra vilken kvalitet jag vill ha på mina bilder, inte kameratillverkaren.

Men tillbaka till Profotos blixtar. Profotos styrning är extremt enkel att använda. Ange vilken grupp som respektive blixt tillhör och sedan kan du styra styrkan på respektive blixt direkt från kameran. Många som är vana vid studioblixtar kommer dock att vara skeptiska till att använda TTL-mätning. De tror att exponeringen kommer att variera lite för mycket mellan olika exponeringar. Det finns en enkel lösning, använd TTL-mätning under tiden som du reglerar blixtarnas styrka mot det befintlig ljuset. Slå sedan över blixtarna på manuell inställning och blixtarna behåller samma styrka som du testat fram via TTL-funktionen. 

Färgåtergivning

Men när jag testat en serie blixtar på TTL-mätning har jag fått en mycket jämn exponering. När jag fotograferade ett ColorChecker-kort från bl 2,8 till 22 varierade RGB-värdet mindre än 10 enheter mellan de olika bilderna. Det representerar en variation på mindre än 4% mellan bilderna. Trots det har jag använt den manuella inställningen i de situationer när jag vill behålla en konstant blixtstyrka. Det känns lite säkrare.

Samtidigt finns det situationer där det känns skönt att ha TTL-funktionen. Om jag har en modell som rör sig bort från eller mot blixten är det skönt att se att blixtljusets intensitet varierar. Det befintliga ljuset ligger ju stabilt genom att jag har kameran på manuell exponering, men TTL-mätningen ser till att blixtljusets styrka ser likadant ut även när modellen är på två meter eller fyra meter avstånd. 

Ljuset från Canons blixt blir kallare när jag bländar upp. Skillnaden mellan en bild tagen på bl. 22 och en på bl. 5,6 är 329K.

Färgtemperaturen förändras mycket lite när ljusnivån minskar på Profoto B1. Färgtemperaturen ändras bara med 41K.

Men hur blir färgen på ljuset när blixtens styrka varierar så mycket? På många enklare blixtar har jag sett hur ljusets färgtemperatur och färgåtergivningsindex förändras när jag justerar blixtens styrka. Det enklaste, samtidigt noggrannaste sättet att mäta detta är att analysera ljuset med en spektrofotometer. Inom hela det synliga spektret, från 380 upp till 720 nm, mäts då ljusets styrka för var tionde nm. Om jag jämför det spektrum jag får när kameran är inställd på bl 22 med det spektrum jag får när kameran är inställd på bl. 5,6 är skillnaderna mellan de två kurvorna minimal. Den enda skillnad som syns här är en minimal skillnad vid 690 nm, en djupröd färg. Färgtemperaturen diffar mindre än 50K vid de olika exponeringarna.

Genom att fotografera av ett ColorChecker-kort och sedan läsa av färgvärdena på respektive färgfält, kan man sedan jämföra olika exponeringars färgåtergivning. Jag mätte upp ett DeltaE på 1,8 mellan exponeringarna på bl. 2,8 och bl. 4

Ännu mer imponerande är att skillnaden mellan exponeringen på bl. 2,8 och den på bl. 22 bara är DeltaE 1,92. I praktiken innebär det att färgåtergivningen är konstant oavsett vilken bländare jag använt.

När jag fotograferat en ColorCheckerkarta vid olika bländartal kan jag inte se någon skillnad i färg mellan de olika exponeringarna, från bl 22 ner till bl 4. När jag gör en kontroll är skillnaden mellan de olika exponeringarna på ColorChecker-kartans 24 färger mindre än DeltaE=2. Riktigt imponerande.

Jämfört med en speedlight ger då B1:an ett stabilare ljus? Vid små ljusmängder tenderar många av dessa att ge ett kallare ljus. När jag gjorde en kontroll på min Canon-blixt visade sig den ge en skillnad på 300K när jag använde kameran på bl 5,6 jämfört med den färgtemperatur jag fick när jag använde den på bl 11. Jämfört med den variation jag fick på Profoto är det en märkbar skillnad.