Fotoförfattarna | 15 Mars 2017 | SFF

Intervjuer med de nominerade till Svenska Fotobokspriset 2017

Hur har tankarna gått när du gjorde boken? Vad fick dig att vilja presentera materialet i en bok? Hur gick urvalet till? Vad är du mest nöjd med? Vi frågade de fem nominerade fotograferna till Svenska Fotobokspriset 2017 om arbetsprocessen bakom boken. Text: Anna Henriksson

Intervjuer med de nominerade till Svenska Fotobokspriset 2017 Foto: Se nedan

Foto: Kalle Assbring/självporträtt. Mari Lagerquist/Jana Lagerquist. Kent Klich/Tina Enghoff. Helga Härenstam/Olle Essvik. Gerry Johansson/självporträtt.  

Gerry Johansson med Tokyo

Nominerad: Gerry Johansson
Titel: Tokyo
Förlag: Johansson & Jansson AB / Only Photography
Formgivare: Greger Ulf Nilsson

 

 

 

-Jag tror det var runt 2001 som jag började fundera på den här boken. På den tiden fotograferade jag nästan bara storformat, 8 x 10 tum. Jag hade varit med i ett japanskt projekt, European Eyes on Japan, och varit i Antarktis och fotograferat. Båda projekten i storformat. I Tokyo hade jag varit många gånger, så det kändes som ett lämplig nästa steg att ta sig an bilderna därifrån. Själva ursprungstanken kommer från en filmscen i filmen Solaris av Andrej Tarkovskij. I den finns en rätt lång sekvens där huvudpersonerna färdas genom en framtidsstad. Den scenen är inspelad i Tokyo i början av 70-talet. 

Själv tycker jag egentligen bäst om lite mindre fotoböcker, men det stora negativformatet avgjorde att boken fick det här något större formatet. I övrigt har formgivaren Greger Ulf Nilsson fått bestämma det mesta. Vi har varit rätt eniga hela tiden. Jag skulle tro att 80 procent av negativen är höjdformatare, och eftersom det skulle bli en del stora bilder över uppslag så valde vi en bindning som skulle göra att boken öppnar sig bättre. Det funkade väl sådär, det är bara att inse att det inte är en bra idé att lägga bilder tvärs över ryggen. Men jodå, vi gjorde ett antal dummies och hade möten med bokbinderiet, men det hjälpte inte, det blev ett antal fel, och samma problem verkar de flesta ha med sina böcker. Om jag skulle ändra något, skulle jag kunna tänka mig att göra en variant med bara stående bilder och betydligt färre bilder.  

Jag svarade för både produktion och finansiering. Jag har gjort det med nästan alla mina böcker och jag gillar det, man slipper en massa synpunkter. I det här fallet köpte Only Photography i Berlin en del av upplagan och hade förköpsrätt till en del av specialupplagan som säljs med ett silvergelatinfotografi, en kontaktkopia på Kodak Azo kontaktkopieringspapper. Om vi bortser från problem hos bokbinderiet, gick allt bra. Jag skannar själv från negativen och det brukar aldrig vara några problem. Jag sparade runt 20 000 kronor genom att välja ett papper som var lite enklare men som hade en behagligare ton. Boken finns för övrigt med två olika omslag. Ett för den tyska delen av upplagan och ett för den svenska. Jag är mycket nöjd med resultatet, framförallt med omslaget och den grafiska enkelheten.

Helga Härenstam med Sunshine & Shadow

Nominerad: Helga Härenstam
Titel: Sunshine & Shadow
Förlag: Sailor Press
Formgivare: Matilda Plöjel

 

 

-Jag kom på idén för tre år sedan under arbetet med mitt förra projekt, Minnen från en främling. Då snöade jag, som ett sidospår, in på gamla äventyrsromaner. Några av dem hade korta texter inför varje kapitel som beskrev vad som skulle hända bokens hjältar.

Jag skriver och fotograferar kontinuerligt. Jag började testa att arbeta med mina fotoberättelser som kapitel och skrev korta texter inspirerade av språket, greppet från gamla äventyrsromaner som inledning till varje kapitel. I min bok beskrivs kommande händelser i text och berättas sedan i bild. Jag tyckte att det var spännande att leka med det narrativa och med förväntningarna som texterna gav. Det kändes logiskt från början att det skulle bli en bok, bland annat på grund av kopplingen till gamla äventyrsromaner. 

Först gjorde jag en dummy själv, i den versionen låg bilderna tätt. Flera små bilder på varje uppslag som sekvenser eller filmremsor. Sen började jag arbeta tillsammans med formgivaren Matilda Plöjel. Det var ett samtal och samarbete kring olika val som pågick, från och till, under något år, och det var inspirerande och givande. Matilda tyckte bland annat att varje bild behövde mer plats än jag gett dem i min första skiss, och nu håller jag med henne. Omslagets titel, logotyp, är lånad från omslaget från ett gammalt fotoalbum, och återkommer som en av historierna i ett av bokens kapitel. Trycket av boken finansierades med litteraturstöd från Kulturrådet och med sparade stipendier.

För mig var det lite svårt att sätta punkt för materialet och urvalet. Den sista bilden som jag la till i boken, la jag till efter det att vi fått första provtrycket och egentligen var klara. Att få till ett bra tryck kan vara svårt. Jag och Matilda reste till tryckeriet i Riga och fanns på plats hela tryckprocessen.
Jag är nöjd med att kombinationer av det overkliga, vaga, aviga och vardagliga kommer fram i boken, så som jag vill att de ska göra i mina berättelser. Men jag ångrar att jag prompt skulle folieprägla de 700 omslagen själv på en gammal varmpräglingsmaskin. Det tog lång tid och jag fick ont i armarna.

Kalle Assbring med Fadern, Sonen och Göran

Nominerad: Kalle Assbring
Titel: Fadern, Sonen och Göran
Förlag: Dokument Press
Formgivare: Sebastian Wadstedt

 

 

 

-Många sa till mig att “din historia måste du göra något av”. Men först kände jag inte att den var intressant för någon annan än min familj. När jag var 21 år åkte jag och min dåvarande flickvän till Eritrea. Jag ville se landet som hade spökat i mitt huvud sen jag var åtta år. Det var då som jag fick reda på att det fanns pojkar döpta till Yoran efter min pappa Göran. Han sköts till döds under sin sista resa i landet som dokumentärfotograf och kom att betraktas som en martyr.

Det dröjde till runt 2007 innan jag beslöt att historien var värd att berätta. Att den handlar om livet och döden och vad vi lämnar efter oss. Jag hade fått ett erbjudande att åka till Eritrea. Men min mamma sa “nej, gör det inte”, så jag åkte inte. Sen gick något år, jag sökte och fick projektstöd för en resa dit från Konstnärsnämnden och då: “okej, jag kör”. 2001 hade jag även träffat journalisten Dawit Isaak och hans familj i Göteborg. Han hade döpt sin son till Yoran. Historien blev aktuell igen. Texterna har jag arbetat med stötvis genom åren, jag har burit med mig en anteckningsbok hela tiden.

Jag hade tänkt avsluta 2014, men blev sjuk och tvungen att lägga allt åt sidan. Så det dröjde till 2016 till boken kom ut. Jag satte samman en PDF med 20 bilder och en text och kontaktade olika förlag. Dokument Press sa ja direkt. Sen hade jag turen att bli rekommenderad formgivaren Sebastian Wadstedt. Det var lite kämpigt med panoramabilderna, och han kom att välja formatet 24 x 30 centimeter för att få det att funka. Jag tyckte att det passade jättebra, då det är ett klassiskt format på fotopapper. Han föreslog olika papper och att ha omslaget i rå kartong. Bilderna på insidan av skyddsomslaget är som en liten present till läsarna. Stipendier har stått för nästan hela tryckkostnaden.

Titeln är jag mycket nöjd med, även om jag är mest nöjd med boken som helhet. Men titeln flörtar lite med treenigheten, och jag hade den klar redan när jag sökte projektstöd. Jag är även glad över att jag lyckades hitta så många Yoran. Hela historien har varit sådan att den hela tiden gett nya ringar på vattnet, ofta visar det sig att eritreaner jag träffar kände eller känner till pappa. Boken är om min pappas livsverk och mitt liv.

Marie Lagerquist med Native plants, invasive plants

Nominerad: Mari Lagerquist
Titel: Native plants, invasive plants
Förlag: Sailor Press
Formgivare: Matilda Plöjel

 

 

-Jag var i Egypten på ett vistelsestipendium under tre månader. Det blev en viktig resa för mig. När jag sedan fick höra talas om botanikprofessorn Vivi Täckholm och hennes katalogisering av den egyptiska floran på Kairos universitet åkte jag ner igen. Jag ville dokumentera herbariet där hon jobbade från 1920 till 1978. Samtidigt hade jag en kolonilott som var mer som en ogräsodling och helt oorganiserad i Göteborg. Du får ett förhållande till marken när du har lagt ner tid och arbete på den. Men vem äger platsen, när kan du säga att det här är mitt? Vem har rätt att organisera världen? Vi har valt att organisera naturen utifrån Carl von Linnés system. Men historien att katalogisera är mycket äldre än så, och går även tillbaka till antiken och biblioteket i Alexandria. För mig så speglar bilderna från herbariet i Kairo och min odlingslott varandras motsatser. Boken kopplar samman de två, det ordnade och det vildvuxna. Hur vi ser på naturen och vad som ingår i vissa grupper. 

När jag kom hem från Kairo hade jag med mig en stor mängd material. Min formgivare Matilda Plöjel fick gå fram med yxa, och prioritera bort. Själv klarade jag inte av att reda ut det, jag ville verkligen ha med allt. Vi kände att boken skulle ta för sig, vara stor. Några bilder behövde också komma upp i storlek för att få fram all detaljrikedom. Matilda kom på idén att knyta an formatet på boken till det klassiska systemet för papper, så den är i stående A3. Det är även standard när man torkar växter att använda sig av A3-ark och ta ett vikt A1-ark som omslag. Bindningen, att man bläddrar från vänster till höger, kom naturligt med tanke på kopplingen till Egypten. Jag finansierade produktion och tryck med stipendiepengar. 

Att boken är tunn, bara 20 sidor, gör att den kanske känns mer som en katalog. Men så är det. Boken är rätt för sitt innehåll. Den har rätt rytm, texterna intejpade på A6-ark bryter upp. Den ena bilden stämmer av mot den andra. Jag arbetar kanske oftare med artists’ books än fotoböcker. För mig är det viktigt att boken, dess innehåll och utformning är tätt sammanknutet, blir en helhet. Att hela boken blir ett konstverk.

Kent Klich med Black Friday

Nominerad: Kent Klich
Titel: Black Friday
Förlag: Kerher Verlag
Formgivare: Tina Enghoff

 

 

-Den 1 augusti 2014 under attacken Protective Edge, Israels angrepp på Gaza, togs ett beslut om eldupphör. Den israeliska armen, IDF, flyttade dock fram sina positioner och en israelisk soldat togs till fånga av Hamas. Reaktionen kom omedelbart. IDF dödade mer än 130 män, kvinnor och barn, de flesta civila, på gatorna i Rafah den dagen. Arbetet är en reaktion på den vrede jag kände mot det övervåld som användes av IDF mot befolkningen i Rafah. Boken är ett resultat av ett samarbete med Amnesty International, Forensic Architecture och inte minst människor i Gaza som delat med sig av sina berättelser.

I ämnet historia såväl som nyhetsrapporter används ofta statistik över antal förstörda hus, skadade och döda människor. I Black Friday berättar jag om hur den enskilda människan påverkas av ett förlopp som ligger utanför den enskildes kontroll. Boken har olika berättarperspektiv: allt från stillbilder från en film som en ambulansförare tog den 1 augusti, mina bilder på den plats där den israeliska soldaten togs till fånga, bilder på platser där människor dog, satellitbilder före och efter bombningarna av Rafah (Forensic Architecture) och berättelser av läkare, civila, Hamas och IDF som timme för timme skildrar den 1 augusti, insamlat av Amnesty International.

Min bästa kritiker är min fru Tina Enghoff, hon är även den som formgivit boken. När du jobbat länge med ett projekt så hittar det ofta sin naturliga form ganska enkelt. Vi ville göra en liten bok. Små bilder måste du gå nära, tätt inpå. Den öppna trådbundna ryggen var också ett enkelt val, den blir lätt att bläddra i. Jag ser ofta små böcker med en bindning som gör dem svåra att öppna och där uppslagen inte går att vika ut helt. Boken blir på så vis även ömtåligare, och förhoppningsvis hjälper designen läsaren att möta innehållet i boken.

Jag har finansierat boken med en del egna pengar, men har även fått stipendier för att täcka tryckkostnaden. Det här är min tredje bok om Gaza, efter Gaza Photo Album (2009) och Killing Time, (2013) och jag är alltid med på intaget på tryckeriet. Speciellt vid tryckningen av den röda färgen på omslaget, det var ganska svårt att hitta rätt ton. Mitt arbete i Gaza bygger på ett nära samarbete med flera parter under en lång tid.  

Samtliga intervjuer: Anna Henriksson, skribent