Utställningen Metamorfoser visar bilder ur Nordiska museets samlingar, fotografier som enligt museet ”genomgått en visuell förvandling genom minne, tid och kemiska reaktioner”. I poetiska formuleringar beskrivs de som ”en portal till ett känslolandskap av minnen, en inre drömvärld”. 

Men under den poetiska ytan döljer sig en berättelse om försummelse och bristande respekt. De bilder som visas i utställningen har inte ”förvandlats” genom några konstnärliga processer eller andra medvetna val. Det handlar om fotografier som skadades när omkring hundratusen negativ i museets samlingar hamnade i vatten. Det museet kallar en metamorfos är i själva verket konsekvensen av åratal av bristande förvaring, i lokaler som man länge vetat riskerade att drabbas av översvämning. Att presentera dessa skador som en estetisk upplevelse är att göra konst av sin egen vanvård. 

Beklagligt nog är Nordiska museets agerande inte ett enskilt misstag utan en del av ett större problem. Här i Sverige har det fotografiska kulturarvet länge haft låg prioritet. Det går lätt att hitta exempel på samlingar som hanteras utan rätt resurser, klimatkontroll eller kompetens. Ytterst handlar detta om vilket värde vi tillskriver vårt visuella kulturarv. Fotografi är ett av vår tids viktigaste visuella medier och är avgörande för hur vi formar våra minnen och vår bild av världen. 

Nu måste Sverige ta ett nationellt ansvar för fotografiet som kulturarv. Våra bilder berättar vilka vi är och hur vi minns. De förtjänar samma omsorg som all annan konst och historia. En statlig utredning bör snarast tillsättas för att säkra fotografernas livsverk och skydda det fotografiska kulturarvet innan ännu mer går förlorat. När vanvård blir konst har något gått mycket fel. 

/ SFF:s styrelse.

Läs svaret från Nordiska museet här.