Eva-Teréz Gölin tog avstamp i konkreta exempel och visade, steg för steg, hur du som fotograf kan arbeta för att säkerställa att det tryckta resultatet ligger så nära din intention som möjligt.

Föreläsningen knöt an till den tidigare genomgången av papper och tryck, och rörde sig från materialval och ICC-profiler till soft proofing, skärpning och leveransrutiner.

Papperets betydelse

Hon började med att förtydliga skillnaden mellan obestruket och bestruket papper. Obestruket papper – som kan liknas vid vanligt kopieringspapper – saknar ytbeläggning. I närbild syns fibrernas håligheter, och tryckfärgen sjunker ned i materialet. Resultatet blir generellt:

• lägre färgmättnad
• mindre kontrastomfång
• mjukare svärta.

Bestruket papper har däremot en ytbeläggning som jämnar ut fibrernas struktur. Färgen lägger sig mer på ytan, vilket kan ge:

• mer klara och mättade färger
• högre kontrast
• djupare svärta.

Hon betonade att bestruket papper inte automatiskt betyder ”glansig broschyr”. Det finns bestrukna papper med tydlig papperskänsla, samtidigt som de ger större färgomfång. För dig som arbetar med starka färger eller vill ha maximal svärta kan valet av bestruket papper vara avgörande.

ICC-profiler och tryckeriets ansvar

Valet av färgprofil beror helt på tryckeriets specifikationer. Standardprofiler som Fogra 39 (äldre standard) och PSO Coated V3 (nyare standard) kan fungera som utgångspunkt, men många tryckerier tillhandahåller egna, mer specifika profiler – ibland anpassade för särskilda papper eller bildtyper.

Ett exempel som hon visade var från danska Narayana Press, som erbjuder särskilda profiler för svartvita bilder i fyrfärgstryck. Dessa använder mer svart (GCR/ECR-strategi) och mindre färgkomponenter, vilket ger en stabilare och djupare svärta i monokroma motiv.

Eva-Teréz Gölin betonade vikten av tydlig information från tryckeriet. Hon visade även exempel på ett lettiskt tryckeri, Jelgavas Tipogrāfija, som erbjuder detaljerade instruktioner och separata profiler för olika papperskvaliteter – inklusive papper med olika vithetsgrad och optiska vitmedel.

En av deltagarna frågade om en begränsning som nämndes i instruktionerna från det lettiska tryckeriet: ”Total Ink Limit 300 %”.

Eva-Teréz förklarade att man i fyrfärgstryck (CMYK) teoretiskt kan lägga 100 % av varje färg ovanpå varandra (400 % totalt). I praktiken tillåter dock papper och torkprocess endast en viss total färgmängd – ofta 300 %.

Överskrids gränsen riskerar du:

• torkproblem
• färgsmetning
• försämrad detaljåtergivning.

Arbetsflödet: från RGB till tryck

Hon sammanfattade arbetsgången i ett antal huvudsteg:

1. anpassa färger till angiven CMYK-profil
2. justera kontrast och skuggor
3. skala till rätt storlek och upplösning
4. lägg på skärpa efter slutlig storlek
5. konvertera (om tryckeriet kräver CMYK)
6. spara med inbäddad färgprofil.

Hon påpekade att vissa tryckerier – exempelvis svenska TMG – föredrar RGB-leverans och gör konverteringen själva i sitt flöde.

Soft proofing och tryckbarhetsvarning

En stor del av föreläsningen ägnade hon åt en praktisk genomgång i Photoshop.

I genomgången av soft proof i Photoshop visade Eva-Teréz Gölin hur man under Korrekturinställningar kan växla mellan olika återgivningsmetoder, framför allt Relativt färgvärde och Perceptuell. Hon beskrev att hon ofta använder Relativt färgvärde när hon arbetar mot bestruket papper, och att Perceptuell ibland kan fungera bättre vid tryck på “sämre” papper, till exempel tidningspapper eller obestruket med mindre färgomfång.

Med Tryckbarhetsvarning visas färger som ligger utanför tryckets färgomfång. I ett konkret exempel visade hon hur starka cyan-toner låg utanför Adobe RGB men kunde rymmas inom PSO Coated V3.

Hon gjorde försiktiga justeringar med Nyans/mättnad eller Selektiv färgändring. Hennes poäng var: Justera bara om det faktiskt förbättrar bilden – en varning är inte automatiskt ett problem.

Simulera pappersfärg och justera kontrast

När Simulera pappersfärg aktiveras ser du hur kontrasten sjunker – särskilt i mörka partier. Skärmen lyser, medan papper reflekterar.

Därför kan det vara nödvändigt att:

• lätta skuggor en aning
• höja mellantoner subtilt
• undvika igensotade partier.

Hon rekommenderade att göra egna utskrifter som första kontroll – inte för att de är identiska med tryck, utan för att de avslöjar skillnader mellan skärm och papper.

Upplösning och skärpning

En vanlig leveransupplösning är 300 ppi eller 350 ppi. Bildens storlek ska ställas in med Ändra (Sampla om) aktiverad. Originalfilen bör sparas separat.

Hon resonerade kring olika omsamplingsalternativ, och slutsatsen var att du får testa vilken metod som fungerar bäst för ditt bildmaterial.

Skärpning ska göras efter att bilden fått sin slutliga storlek. Hennes rekommendationer i Oskarp mask (enbart som utgångspunkt):

• radie ungefär 1/200 av upplösningen
• lågt tröskelvärde (3–4)
• justera mängden utifrån det du ser.