Utgångspunkten i ett fotoboksprojekt är enligt Donald Boström enkel, men avgörande: varför ska boken göras, och för vem? Enligt honom är det frågor som ofta underskattas, men som i praktiken styr allt från bildval till format och material.

– Det låter banalt, men det är mer avgörande än man tror. Har du ett svar får du en riktning i arbetet, annars blir det lätt spretigt.

Möten mellan bilder

En central del i arbetet med en fotobok är sekvenseringen, det vill säga ordningsföljden och hur bilderna förhåller sig till varandra. Bilder ska alltså inte enbart fungera var för sig, utan också i möten.

– Bilderna ska prata med varandra. Det handlar om möten i innehåll, i färg, i känsla och i form – och om att skapa ett flöde där helheten blir starkare än de enskilda bilderna.

Under föreläsningen lyfte han också fram vikten av att arbeta konkret och analogt. Att skriva ut bilder, flytta runt dem och testa olika kombinationer är ett mycket bra sätt att förstå hur boken kan ta form. Det kan vara ett mycket effektivt sätt att se helheten och fatta bättre beslut.

Typografi och form påverkar

Samspelet mellan bild och text är en annan återkommande fråga. Texten kan stödja bilden, men också tillföra något eget. Även typografi och layout är en del av innehållet, inte bara formen, och påverkar hur boken upplevs.

Samtidigt handlar många av besluten i arbetet om avvägningar.

– Det finns inget rätt eller fel i de här valen. Ibland är det bättre att låta en bild gå över ett uppslag, även om den bryts i ryggen, än att göra den liten. Det viktiga är att man gör ett medvetet val och står för det.

Han pratade också lite om förlagsvärlden och de praktiska villkoren för att ge ut en bok. Här betonade han betydelsen av att komma väl förberedd, med ett genomarbetat material och en tydlig idé. Dessutom underströk han behovet av självkritik – det gäller att inte bli så förälskad i sina bilder att den egna blicken går förlorad.

– När man kommer till ett förlag är man ofta väldigt stolt över det man har gjort, och det ska man ju vara. Men risken är att man tappar sin egen kritiska förmåga och börjar överskatta materialet. Därför är det viktigt att visa arbetet för andra, dels personer som kan vara snälla och uppmuntrande, men även sådana som vågar vara kritiska. Det är först då man börjar se vad som faktiskt håller.