Hon inledde med William Henry Fox Talbot, en av fotografins verkliga pionjärer, som år 1844 publicerade ”The Pencil of Nature”, där originalfotografier kombinerades med reflektioner om bland annat fotografins potential som ett nytt konstnärligt medium.

Under 1860-talet var det många som började livnära sig som porträttfotografer, och där fanns det en del med tydliga konstnärliga ambitioner. Anna Tellgren lyfte fram Gaspard Félix Tournachon Nadar som exempel, och visade ett av hans porträtt av skådespelaren Sarah Bernhardt.

Iscensatta verk

Ett av de centrala namnen inom den tidiga konstfotografin är svenskfödde Oscar Gustave Rejlander, som var verksam i England. Han skapade iscensatta, regisserade verk med förebilder i bland annat renässans- och barockmåleri.

Hans mest kända verk, Two Ways of Life från 1857, byggdes upp av omkring 30 separata exponeringar. Resultatet är en allegorisk scen där två unga män ställs inför valet mellan olika vägar genom livet.

I samma krets fanns Julia Margaret Cameron, en av fotohistoriens första välkända kvinnliga fotografer. Hon använde ofta familj och vänner som modeller och skapade porträtt och iscensättningar med inspiration från bland annat mytologi, Bibeln och litteratur.

Influenser från måleri

Mot slutet av 1800-talet växte piktorialismen fram, den enda ”ismen” som finns inom fotografi, enligt Anna Tellgren. Här var grundtanken uttryckligen att fotografi är konst.

De var som regel tekniskt skickliga och hämtade tydliga influenser från samtidens måleri, bland annat impressionismen. Piktorialisterna arbetade mycket med sina printar och använde sig av olika kopieringsmetoder. Många av deras verk påminner om måleri, eller kanske snarare grafik och teckning.

I Sverige blev Henry B. Goodwin den stora företrädaren för stilen. Han lanserade också begreppet ”bildmässig fotografi” och skrev själv mycket om vad konstnärligt fotografi kunde vara.

Formen fick stor betydelse

Under de första decennierna av 1900-talet fanns det många parallella bildkulturer, i takt med att fler amatörer började fotografera, fotojournalistiken växte fram och foto kom in i reklamen. Samtidigt experimenterades det med fotografi inom rörelser som futurism, konstruktivism och surrealism.

Den ryske fotografen och konstnären Aleksandr Rodtjenko är ett exempel från denna tid, då formen fick en allt större betydelse vid sidan av innehållet.

I Tyskland utvecklades parallellt den nya sakligheten, som präglades av skärpa och precision. Albert Renger-Patzsch sökte likheter mellan naturens former och industrins föremål, medan svenska fotografer som Arne Wahlberg tog intryck av den nya estetiken i bland annat föremåls- och arkitekturfotografi.

Småbildskameran slog igenom

I mellankrigstidens Paris tog utvecklingen andra vägar. Surrealisterna var starkt intresserade av det fotografiska mediet, och exempelvis experimenterade Man Ray med sina kameralösa ”rayogram”. Hos André Kertész kunde man hitta oväntade kompositioner och förvrängningar, medan Brassaï utmärkte sig genom att leta motiv i nattens Paris.

Med småbildskamerans genombrott blev fotografin samtidigt rörligare, och Henri Cartier-Bresson blev den mest kända företrädaren för ett arbetssätt som byggde på det avgörande ögonblicket.

Efter andra världskriget reste svenska fotografer som Rune Hassner och Tore Johnson till Paris och tog intryck av den humanistiska fotografin. Även Christer Strömholm sökte sig dit, efter att dessförinnan ha arbetat (under signaturen Christer Christian) med ett mer abstrakt bildspråk inom den tyska grupperingen Fotoform.

Fler fotogallerier

Under 1960- och 70-talen förändrades fotografiets ställning i konstvärlden; fler gallerier specialiserade sig på fotografi, museer började samla mer aktivt och fler intendenter fick fotografi som specialområde.

Samtidigt utvecklade fotografer som Diane Arbus ett starkt personligt uttryck inom ramen för den klassiska svartvita fotografin. Modefotografer som Irving Penn rörde sig i sin tur mellan kommersiella uppdrag och konstvärlden.

Med postmodernismen på 1980-talet började en yngre generation konstnärer använda fotografi på andra sätt, och nu användes allt oftare begreppet fotobaserad konst.

Cindy Sherman blev en central gestalt och fotografiet blev för henne – och många andra – ett verktyg för att undersöka bland annat identitet, representation och mediernas bildvärld.

Gränserna har försvunnit

I Sverige fick Tuija Lindström stor betydelse för den generation fotografer och konstnärer som slog igenom under 1990-talet. En av dem är Annika Elisabeth von Hausswolff, som arbetar med iscensatt fotografi med inspiration av bland annat Cindy Shermans konst och feministisk konstteori.

Här har också de gamla gränserna mellan medier försvunnit allt mer. Fotografer arbetar med skulptur och måleri, samtidigt som konstnärer från andra fält använder fotografi.

– På något sätt är vi kanske lite tillbaka i vad piktorialisterna gjorde. Man experimenterar med den fotografiska tekniken och uttrycker sig på olika sätt genom att arbeta med teknik, bilder och motiv i kombination, konstaterade Anna Tellgren.

Botanisera på egen hand i Moderna museets samlingar med över 92 000 verk tillgängliga online.

Följ med på specialvisning för SFF-medlemmar av utställningen ”Brassaï – Paris hemliga tecken” – ledd av Anna Tellgren! Läs mer och anmäl dig här.