Hannah Modigh återvänder till södra Indien efter trettio år för att söka efter Sivagami, kvinnan som tog hand om henne och hennes systrar när de var barn. Hon söker efter spår av en relation. Hon vandrar runt på platser där Sivagami kan ha funnits och promenerar i området där hon brukade bo. Hon går till tempel och stränder som de besökte tillsammans. Hon söker efter Sivagamis ansikte hos andra kvinnor hon möter, hon söker efter en reflektion av sig själv. Det är ett minne, en dröm och en verklighet hon ser, men framför allt faller hennes kamerablick på systerskapet – ett erkännande av tröst och stöd.

Hannah Modighs sökande leder henne så småningom till Sivagami. Runt halsen bär Sivagami ett rött band med en nyckel. Den går till en plåtkista, en skattkista med saker av sentimentalt värde. Ovanpå lådan fanns ett foto av Hedda, Hannahs syster. Kort efter deras möte dör Sivagami.

Hannah Modighs berättelse är en resa med viskande detaljer i två kapitel. Först osäker och sedan, när hon hittar Sivagami, lättare, mer avslappnad och glad. Boken cirkulerar kring minnen, beskrivna i text. I den första delen ur ett barns perspektiv, subjektiva och färgade av andra intryck, och i den andra delen beskrivningar av fotografier från familjens album.

Juryns motivering:

I Searching for Sivagami ger sig Hannah Modigh ut på ett sökande utifrån sina minnen av en barndom i Indien. Genom bokens innovativa dragspelsform kan den läsas från två håll, vilket skapar två kapitel i berättelsen. Det intima bildspråket och fotografiet skildrar närhet och systerskap mellan indiska kvinnor på ett finstämt sätt.

Hannah Modigh

Hannah Modigh (född 1980) bor och har sin ateljé i Stockholm. Modigh tillbringade sin barndom i Indien och på den skånska landsbygden. Hon är utbildad vid Fatamorgana i Köpenhamn, Nordens fotoskola Biskops Arnö och Kungliga konsthögskolan.

Hennes bildvärld karaktäriseras av finstämda detaljer som handlar om människans inre och subtila rörelser och som vittnar om dolda känslor. Arv, minne och tid är återkommande teman. Till exempel Delta (2019), som handlar om tid sedd genom familj och vänner och skildrar närvaron av en frånvaro, samt The Milky Way (2014), om tiden mellan att vara barn och vuxen. Bilderna är tagna i samma område på landsbygden där hon bodde och började fotografera i just den åldern. Arbetsmetoden bygger på minnen och beskrivningar från gamla anteckningsböcker.