Svenska Fotografers Förbund deltog i SKR:s kulturkonferens i Växjö den 15-16 oktober 2025. I år låg fokus på ekonomisk långsiktighet, samverkan och kulturens roll i den gröna omställningen. Deltagare från hela samhället samlades för att utbyta idéer om hur det lokala och regionala kulturlivet kan stärkas. På plats fanns förbundets vice ordförande Anna Nordström. Trots värdefulla möten och god stämning väcktes viktiga frågor – var fanns kulturskaparna i samtalet? 

Anna Nordström: Jag har just deltagit i den nationella SKR-konferensen (Sveriges Kommuner och Regioner) – en konferens om och för kultur i Sverige. Det är en viktig mötesplats där kunskap och erfarenheter utbyts, och där människor från hela landet samlas för att prata kulturpolitik, visioner och samverkan. För första gången deltog Svenska Fotografers Förbund, och vår arvodesrådgivare Lisa Engström höll ett uppskattat lunchsamtal om upphandlingar i den kreativa sektorn. Programmet i Växjö var imponerande – två fullmatade dagar med kulturupplevelser, framför allt mycket musik. Stämningen var varm, öppen och nyfiken. Alla jag mötte var generösa, intresserade och genuint engagerade. Lisa och jag knöt många kontakter. Det första som slog mig var politikerna. Oavsett om de var rödaste röd eller blåast blå, verkade de faktiskt vilja samarbeta och lyssna på varandra. I dagens debattklimat är det nästan sensationellt.
Trots det, skaver något.

Samverkan utan kulturskapare?
Kulturskaparperspektivet saknades. Det fanns helt enkelt inte med – inte någonstans på agendan. Hur kan vi prata om samverkan och en hållbar framtid om de som faktiskt skapar kulturen inte ens är representerade eller ens omnämns i samtalen? Jag förstår att konferensen riktar sig till regioner och kommuner, men att under två hela dagar inte lyfta konstnärernas roll en enda gång – det är anmärkningsvärt. Och, om jag ska vara ärlig, lite provocerande. Den här samverkansmodellen har funnits i över tio år, och ändå brottas den fortfarande med samma problem. Kanske är det ett systemfel? Kanske är det just för att kulturskaparna glömts bort när man pratar om kulturens ekosystem. För låt oss vara ärliga – utan kulturskapare, utan de konstnärliga praktikerna, finns det faktiskt inget att samverka kring i samverkansmodellen.

”Osynlig” upphovsrätt
En annan ögonöppnare under konferensen var att alla illustrationer, bilder och fotografier jag såg i de proffsiga PowerPoint-presentationerna saknade namn på upphovspersonerna. Alla – utom den sista talaren, ekonomen Jennifer Hinton från USA. Det känns märkligt att jag ska behöva tacka henne, men tack, Jennifer!

Först blev jag chockad, sedan arg. Inte för att jag tror att det fanns illvilja bakom – tvärtom, alla jag mötte var vänliga och engagerade. Men just därför blir det ännu värre. Dessa personer borde ha koll. De arbetar ju inom och för kulturen. De borde veta att upphovsrätten inte är någon formalitet, utan ett grundläggande skydd för oss kulturskapare. Att få bli namngiven är inte bara en artighet – det är vår lagliga rätt. Om inte ens kultursektorns egna aktörer vet detta, då är något allvarligt fel. Då har kunskapen om upphovsrätten urholkats så djupt att till och med de invigda famlar.

Stat, region och kommun ska föregå med gott exempel – inte glömma bort oss som faktiskt skapar material de gärna använder i sina bildspel eller andra kanaler. Man måste göra rätt om man vill att vi kulturskapare ska överleva en tid där neddragningarna är många och resurserna få. Eller – ska jag gissa att alla bilder och illustrationer var AI-genererade, utan någon upphovsperson alls? Om så är fallet, ja, då är det ännu viktigare att det framgår. Märk upp det! Säg att det är AI-material. Och ta fram skämskudden medan ni ändå håller på.

Text: Anna Nordström, vice ordförande i Svenska Fotografers Förbund.