Berätta något minne från din tid som ordförande!  
– Det var en väldigt spännande period, det hände så vansinnigt mycket. Bland annat var det ett starkt fokus på att fotografin fyllde 150 år – med startpunkt i 1839. I det sammanhanget hamnade jag i samtal med kulturministern Bengt Göransson. Vi berättade om det arbete vi höll på med, och han sade ungefär: ”Det där låter väldigt intressant. Jag ger er 500 000 kronor – vill ni ha dem?” Hans enda önskemål var: ”Gör en fin fotografiutställning, så vill jag se den sen.” Det samarbetet ledde till den stora utställningen Lika med.  

Fanns Fotobokspriset redan då? 
 – Nej, ingen tänkte på det. Vi tyckte helt enkelt att det som fanns fungerade rätt bra och att allt rullade på. Sedan, långt efter min tid, så som jag minns det, kom Fotobokspriset till och i dag är det jätteviktigt. Vackra och välgjorda prestationer ska uppmärksammas och premieras.   

Vilken roll skulle du säga att det här priset har i Foto-Sverige? 
– Jag tror att det är en viktig och alltmer bekant företeelse bland allmänheten. Inom yrkesorganisationerna känner man numera till det. Sedan tycker jag att man har varit väldigt duktig de senaste 10–15 åren på att prata om det. Att man har haft releaser och att man har träffats på fotoboksgalor. Jag är full av beundran för att folk dels orkar göra fotoböcker, dels att folk tar hand om det och ser till att det blir bra. Och i längden leder det till utställningar runt om i landet.