Djursholms slott, en lördag i slutet av maj. Det unga paret Viktor och Johanna har några nervösa timmar framför sig innan de ska säga ja inför prästen. Men för fotografen Jennifer Kivinen ska ett tio timmars arbetspass just börja. Hon öppnar den stora svarta ryggsäcken. Här hittar vi ett antal objektiv och blixtar och inte mindre än fem kamerahus: Två Nikon Z7, en Contax G2, en Mamiya 645 och en Nikon F601.

– Jag har plåtat med Nikon sedan jag var 15 år gammal, så det kan jag. Men jag måste utmana mig själv ibland. Så jag köpte Mamiyan på en auktion förra månaden. Jag har bara hunnit ta en rulle, så jag vet knappt ens om den fungerar. Men väskan är inte bara packad med kameror, den är också fullproppad med snacks. Chokladbitar, frukt, nötter, skoskavsplåster och Resorb.

– Jag har lärt mig att det är nästan lika viktigt att ha koll på snacksen som på utrustningen. Idag är det ett tiotimmarsjobb, men lika ofta kan det vara tolv timmar. Och det har hänt att jag behövt ge bruden en banan när blodsockret faller. Med tanke på alla prylar Jennifer bär runt på hade en klassisk fotoväst med ett överflöd av fickor kanske varit det smartaste valet. Men istället är hon iförd en silkig, flerfärgad långklänning, kritstrecksrandig kavaj och ett prydligt pärlhalsband. Naglarna är självklart nyfixade. Hemma i lägenheten i Älvsjö i södra Stockholm hänger ett drygt tiotal klänningar, alltid nystrukna och redo.

Foto: Jennifer Kivinen

– Det är viktigt att följa dresscoden, men samtidigt måste jag ju kunna springa runt och jobba. Att jag har klänning handlar om att jag inte vill sticka ut för mycket och dra uppmärksamhet till mig, det räcker med alla kameror och blixtar. Men också om att jag älskar att klä upp mig. Men en gång hade jag en lite för kort klänning som blåste upp en gång, då kom en gullig gäst fram och sa att jag nog bör dra ner klänningen, då den satt lite på sniskan så att säga. I ryggsäcken ligger också en hårborste, en ögonfransborste och en spegel.

– Det är egentligen inte mitt ansvar att se till att brudens hår och make up är perfekt, men det blir mitt problem om de inte är nöjda med bilderna. Så jag hjälper ofta till med det. Och jag borde verkligen lära mig att knyta slipsknut, det är förvånansvärt många brudgummar som står med Youtube tutorials i sista minuten …

Brudparet anländer till slottet på exakt utsatt tid, och Jennifer tar med dem ut i grönskan i en allé för porträtt.

– Jag måste alltid ha back up-planer för allt, från utrustning och väder till miljöer och tidsscheman. Och jag måste alltid vara proaktiv i planeringen. Är bruden försenad kanske jag kan passa på att plåta marskalkarna så länge. Det är mitt ansvar, eftersom jag plåtat på 130 bröllop, men för brudparet är det, i regel, första gången.

Att det blev just bröllop var aldrig någon uttänkt plan. Som barn hemma i västgötska Hillared lånade Jennifer föräldrarnas kamera och plåtade höstlöv, innan det blev mycket hästar och natur. Det gällde att fylla den egna sidan på bilddagboken.se med innehåll. Som tolvåring fick hon i uppdrag att plåta föräldrarnas kompisars bröllop, och några år senare även morbroderns bröllop.

– Det var första gången jag fick ”lön”. Jag tjatade till mig ett bidrag till ett objektiv.

Jennifer började fotolinjen på gymnasiet i Borås, men hoppade snart av.

– Jag kände direkt att klasskompisarna inte var där för att bli fotografer. De ville bara gå en slapp utbildning för att slippa vara i skolan. Så jag bytte till journalistik och författarskap på en mer teoretisk skola istället.

Efter gymnasiet flyttade Jennifer till Stockholm och började jobba som social medier-ansvarig på olika företag. Samtidigt hade bloggarna sin storhetstid och Jennifer hjälpte olika bloggare att ta så kallade ”dagens outfit”-bilder. Dessutom hade hon några enstaka bröllopsjobb. Men plötsligt efter pandemin började bröllopsjobben ta fart. Under pandemiåren 2020 och 2021 var antalet vigslar historiskt lågt på grund av restriktioner, med omkring 26 procent färre sommarbröllop än normalt. Men direkt efter pandemin ville alla plötsligt gifta sig igen. Under 2022 och 2023 sågs en tydlig bröllopsboom. I exempelvis Stockholms kommun registrerades nästan 800 fler giftermål under sommaren och hösten 2022 jämfört med pandemisnittet.

Foto: Jenny Kivinen

I dag tillhör Jennifer Kivinen de mer etablerade bröllopsfotograferna i landet, och har dessutom blivit något av en favorit hos dem med lite större budget och mer påkostade bröllop. Runt USA:s nationaldag 4 juli gjorde hon exempelvis ett tredagarsbröllop med ett amerikanskt par som hade bokat både Rosendals trädgård och Nationalmuseum för festligheterna.

– Jag har fått kontakt med några bröllopsplanerare som rekommenderar mig, men annars är min främsta marknadsföringsplattform Instagram. Konkurrensen bland bröllopsfotografer är hård, och därför är det viktigt att synas på de rätta ställena.

På Jennifers hemsida kan man bland annat läsa att hon utnämnts till en av Sveriges fem bästa av inflytelserika amerikanska bröllopssajten Wezoree och att hon blivit publicerad i nyzeeländska bröllopsmagasinet Together. Men viktigast av allt är att kunna skriva att man medverkat i Vogue.

– Jag har blivit publicerad redaktionellt i Vogue Scandinavia. Alla vill synas i Vogue. Det betyder jättemycket för att få in bokningar. Men Vogue har tyvärr blivit ganska urvattnat inom bröllopsbranschen världen över då fotografer köper sig in via native-paket för att de ska publicera bilderna. Och sedan använder de Vogues logga på sin Instagram för att visa att de varit med, trots att det inte är redaktionellt. Så nu har Vogue tydligt gått ut med att man inte längre får använda deras logga för att visa att man blivit publicerad, oavsett. Det känns lite tråkigt att det är där vi har hamnat. Att publicering där är så viktigt och att man gör allt för att hamna där.

Jennifer gör mellan 25 och 30 bröllop om året. Det kan låta glamouröst att bara behöva arbeta 25 dagar per år, men det är inte riktigt hela sanningen. På ett vanligt bröllop tar hon mellan 4 500 och 7 000 exponeringar. Därefter följer ett kämpigt urvalsarbete innan bildredigeringen tar vid. Ofta levererar hon till slut runt 600 färdiga bilder till bröllopsparet.

– Urvalet tar bara ett par timmar, men ofta tar redigeringen mellan 20 och 40 timmar. AI-funktionerna i Lightroom har gjort det betydligt lättare att ta bort flygande hårstrån eller den där knallgröna Exit-skylten som alltid finns i alla bröllopslokaler och alltid lyckas hamna i bild. På gruppbilder kan det hända att jag flyttar och ersätter ansikten eller ögon när någon råkar blunda. Men det är det enda jag använder AI till.

Totalt har Jennifer gjort 130 bröllop. Och det har gått bra i 129 gånger av fallen …
För ett drygt år sedan fotograferade Jennifer ett bröllop i en mellanstor svensk stad. Även om paret var lite stelt var det inget som tydde på att något gick snett. Så några dagar senare skickade Jennifer över några skissbilder. Paret betalade, sa tack så mycket och att allt såg toppen ut. En månad senare var det dags för slutleverans. Jennifer höll deadline, även om hon skickade över bilderna klockan 23.40 den sista dagen. Två dagar senare får hon ett mejl av paret.

Foto: Jennifer Kivinen

– De var inte nöjda, urvalet var slarvigt, någon blundar, bilderna är inte helt centrerade, det syns reflektioner från blixten i någons glasögon, och så vidare. De bad om fler bilder, även om jag redan levererat 700 stycken. I avtalet stod det minst 500. De skulle tydligen göra en fotovägg med bröllopsbilderna och tyckte att det var för få bra bilder. Då kan man ju undra hur stor vägg de har om inte kan hitta några favoriter bland 700 bilder.

Paret krävde 20 procents avdrag på priset, men Jennifer kontrade med 5 procent, på inrådan av SFF:s jurist och prisrådgivare som hon hade tät kontakt med.

– Då sa de att de skulle gå till Allmänna reklamationsnämnden, och så gick de in och gav en dålig recension på min Facebooksida. Hur de nu hittade den, jag använder knappt den. Men jag stod kvar vid 5 procent. Jag hade uppfyllt precis allt i avtalet. Jag är numera ännu mer noga med avtal och offerter, och tweakar och tweakar dem hela tiden. Jag skickar till och med ut ett infodokument innan där paren kan fylla i exempelvis familjerelationer jag bör känna till, viktiga tal, tidsschema och så vidare. Sedan september förra året har dock Jennifer inte hört något mer från paret. Bröllopssäsongen tar vanligen slut i början av oktober och drar igång igen i april, även om midvinterbröllop har blivit allt mer populärt. Då drar Jennifer till sitt hus på Sri Lanka för att surfa och cykla. Och för att göra några sporadiska reklamjobb och kanske ett eller annat bröllop.

– När jag inte jobbar så cyklar jag. Jag driver ett cykelcommunity i Stockholm tillsammans med fyra tjejkompisar. Det är ingen nackdel att ha hygglig kondition när man kör tolvtimmarsplåtningar. Och jag får också tacka all styrketräning jag gjort under åren, även om ryggen håller på att ge upp av de långa, tunga jobbdagarna.

Foto: Jennifer Kivinen

På Djursholms slott är middagen avdukad och dansen och festen ska snart börja. För Jennifer börjar arbetsdagen ta slut. Just den här gången har ingen äldre farbror kommit fram för att berätta om sitt 600 mm-objektiv som man minsann kan plåta pyttesmå fåglar med.

– Det händer nästan alltid annars. Och det är alltid bara män som vill hävda sig och prata om sina kameror eller objektiv, aldrig kvinnor.

Det är tidig natt och taxin Jennifer har beställt rullar in på grusplanen bakom slottet.

– Jag är sliten men kommer nog inte att kunna sova än på ett tag. Jag är så uppumpad med adrenalin och uppfylld av all kärlek. Det är det som gör att jobbet är värt det.

Foto: Oskar Hammarkrantz

Namn: Jennifer Kivinen.
Ålder: 31.
Bor: Älvsjö, Stockholm.
Gör: Fotograferar mellan 25 och 30 bröllop om året.
Hemsida: jenniferkivinen.com