Ian Corless ligger i sin hängmatta utanför tältet med en öl i handen, jag sätter mig i solstolen bredvid med min flaska återhämtningsdryck. Vi befinner oss i Drake Bay på Corcovadohalvön i Costa Rica. Solen ska just gå ner och färgar himlen rosaorange. Vi är båda just färdiga med ett lopp, ett sex dagar långt äventyr som han har fotograferat och jag sprungit. Ljudmattan är nästan öronbedövande, vågor som slår mot stranden, vrålapor i palmerna ovanför oss och cikador som väsnas.

Ian Corless gör rent sin ena kamera från damm och smuts. Veckan har varit hård vecka då han följt eliten i loppet. Miljön och vädret är den största utmaningen när man fotograferar löptävlingar och framför allt The Coastal Challenge i Costa Rica. Luftfuktigheten är hög här och vägarna dammar mycket. Han vill också helst stå på de mest spektakulära platserna vilket kräver att han hinner dit före eliten.

Foto:Ian Corless

-Att trycka på knappen och faktiskt ta själva bilden är det som tar minst tid och energi, säger han.

Logistiken kring ett lopp är ofta en stor utmaning. Att ta sig med bil mellan två platser där han vill fotografera kan ta betydligt längre tid än det tar för löparna att springa. De kanske springer tvärs över ett berg men han måste köra runt. Här i Costa Rica är vägarna dessutom ganska dåliga grusvägar så att hålla hög hastighet med bilen är omöjligt.

-De flesta platser som är finast är ju långt bort från bilvägar så det kräver också god fysik att ta sig dit, säger han.

Tur att han själv är en stark löpare, hans karriär började med att han sprang loppen själv med kameran. Då fick han bara bilder på de löpare som var ungefär lika snabba som honom själv.

-Fördelen när man springer loppet själv är att man faktiskt kommer till alla platser och vet var det är coolast miljöer, säger han. Men svetten är ju en stor motståndare– du vet ju själv att man svettas kopiöst redan efter fem minuters löpning, det mår kameran inte så bra av, lägger han till.

I flera år jobbade Ian som mat- och reklamfotograf och sprang på fritiden. 2011 skulle han springa ett lopp och tog med kameran för att starta en podcast om traillöpning. Han tog några bilder och insåg att ingen gjorde det han gjorde. Från lopp hade Ian bara sett bilder tagna på löparna när de ler in i kameran, bilder tagna utan större eftertanke. Han ville göra något annat, bygga upp bilden i den miljön loppet ägde rum, för att sälja in loppet och platsen. Oftast fotograferar han utan att löparna sett honom, för att få äkthet och mer känsla i bilderna.

Foto: Ian Corless

Att jobba som loppfotograf kan se glamoröst ut på sociala medier. Han har fått åka till några riktigt exotiska platser och har ungefär 175 resdagar om året. Men ofta åker han inte hem till Norge mellan resorna utan som nu till exempel  direkt från Costa Rica till Gran Canaria. Då gäller det att ha en förstående familj och kunna planera framåt. Ian gör oftast sin årskalender i november och eftersom hans flickvän Abelone är löpare kollar de vilka lopp hon vill springa och planerar kalendern tillsammans. På så vis träffas de även när han reser mycket. På etapplopp bor man också oftast i tält nära varandra. Sömnen blir lätt lidande när det är väldigt varmt eller väldigt kallt eller tältgrannen snarkar högt.

-Men det är det värt, säger Ian och tittar ut över den magnifika solnedgången.

Foto: @cusukofotografiacr

Namn: Ian Corless
Ålder: 57 år
Bor: i Norge men reser ungefär halva året
Drömresmål: Patagonien
Instagram: @iancorlessphotopraghy

Här kan du läsa fler intervjuer i serien Fotofika. Läs mer