Erland Segerstedt har en lång karriär bakom sig. Han har fotograferat för tidningar sedan slutet av 1970-talet.

– Jag har gjort frilansuppdrag åt alla tidningar som finns i landet känns det som – dagstidningar, rikstidningar, magasin och branschtidningar, berättar han på telefon.
Han bor i Södra Svedjan, ungefär 40 kilometer nordväst om Skellefteå, en by där han är född och uppvuxen. Västerbotten och Norrbotten är det område som han fotograferat huvudsakligen. Men just uppdraget då det gick åt helvete skedde i Stockholm. Han och reportern hade åkt dit för att fotografera för den numera nedlagda LRF-ägda tidningen Boggie, som handlade om maskiner av olika slag.

– Det var i maj 2011, vi skulle fotografera bygget av Citytunneln för tidningen. Jag skulle åka ner med flyg på förmiddagen och vara i Stockholm över dagen, säger Erland.
Till saken hör att han i 40 års tid har burit sin kameraväska på ryggen, i en sele fastsatt på en ryggsäcks-ram av den sort som de har som ska vandra i skogen, med möjlighet att ta med tält och sovsäck.

– Jag knöt fast kameraväskan på ramen för att kunna röra mig fritt med utrustningen. Men det blev inte praktiskt när jag skulle flyga, så jag hade tagit bort kameraväskan från ramen, och när jag kom till Citytunneln hängde kameraväskan i stället på axeln, säger han.
Det var en sprängning som de skulle göra reportage om, så de fick följa med till fronten av tunneln, så långt bygget av tunneln då hade kommit – under en av kyrkorna på Södermalm i Stockholm – och Erland ställde ifrån sig väskan för att kunna fotografera.

– I bilden ser man en front med två gubbar, med röda och gula trådar uppsatta mot väggen. De gula trådarna är stubintråd och i änden av varje stubintråd är en sprängladdning, det de kallar en aptering, säger Erland.
Trådarna ledde till en låda 500 meter bort, den låda som utlöste sprängningen. Så när Erland tagit sina bilder knackade guiden honom på axeln och sa att de måste gå tillbaka för att sprängningen skulle ske inom kort.

– Jag var ivrig och fortsatte att exponera in i det sista, men till sist fick jag liksom alla andra gå med till en sidotunnel där lådan stod. Vi var tvungna att stå där för att vara skyddade från sprängsten som hade så stor kraft att den hade kunnat nå oss annars, säger Erland.
När de stod i sidotunneln så utlöstes apteringen via lådans knapp. I samma stund kom en tanke genom Erlands huvud:

– Men vänta, vars är min väska nu?
Precis då kommer en enorm tryckvåg, som kändes i hela kroppen.

– När dammet från sprängningen lagt sig knackade jag guiden på axeln och sa: ”Vi måste nog gå tillbaka för jag har glömt min väska.”

Han hade två kameror med för jobbet, och de hängde tryggt kvar på hans axel, oskadda. Men i väskan fanns tre objektiv och ett kamerakort. Han och guiden gick tillbaka för att hämta väskan, nu helt täckt av sprängdamm.

– Det gick inte att få bort dammet. Själva väskan var körd, det var bara att skaffa en ny. Samma gällde för kamerakortet. Men jag kunde rädda två av de tre objektiven genom rengöring. De klarade sig tack vare att det var lock på, och det har jag blivit noga med sedan dess. Typiskt nog var det objektivet som inte gick att rädda mitt allra bästa, säger han.

Efter sprängningen var väskan körd.

Han minns att han fick åka tillbaka till Stockholm och komplettera bilderna som försvann på kamerakortet.
Det var inte enda gången han råkade i trubbel när han skulle fotografera för tidningen Boggie. En annan gång skulle han följa en transport av en beståndsdel till ett vindkraftverk.

– Det är en tung sak som kostar många pengar, och skulle fraktas på en lastbil med släpvagn. Men när den skulle uppför ett berg fick lastbilen draghjälp av en dumper som skulle dra den med stång uppför en backe, säger Erland.
Vid den brantaste delen av backen hade Erland parkerat sin bil, en Saab, för att kunna ta sina bilder, men han förstod att det nu började bli dags att flytta på bilen.

– Jag hade lite dålig handbroms på bilen så den stod tvärs över vägen, för att den inte skulle rulla iväg någonstans. Så jag satte mig i den och försökte köra undan från lastbilen som var på väg upp. Men nyckeln fastnade i tändningslåset, säger han.

Han fick till sist ut nyckeln ur tändningslåset genom att lägga i backen. Medan lastbilen kom närmare och närmare så tappade han nyckeln på golvet, så han hann bli väldigt svettig eftersom han visste att det där ekipaget inte skulle gå att få stopp på – det hade antingen rullat nedför backen eller kört på honom.

– Jag öppnade dörren på passagerarsidan för att kunna hoppa ur bilen i värsta fall, säger han.
När det var tio meter kvar vred han om och fick till sist i gång motorn.

– Jag hör hur dumperns chaufför skriker ”nu går det åt helvete” – men hann precis dra iväg, säger Erland.
Han körde uppför berget och parkerade på nytt, den här gången på en större parkeringsficka. Nästa bild han tar, fyra minuter senare, visar ekipaget som passerar precis där han hade stått med sin Saab.

– Det gick bra till sist. Sammanfattningsvis kan jag säga: När man har med sådana här krafter att göra gäller det verkligen att hålla huvudet kallt, säger han.

Namn: Erland Segerstedt
Bor: I Södra Svedjan
Fotograferar: Erland har arbetat journalistiskt och fotograferat för olika tidningar sedan 1977. Han är officiellt pensionär nu. ”Men om författaren Arne Müller ringer så åker jag ut.”

Vill du läsa fler artiklar där det går åt helvete för fotografer? Läs mer här