Christer Strömholm (1918-2002) är en av Sveriges mest betydelsefulla fotografer. Han har fått Hasselbladpriset och hans verk finns representerade på Moderna Museet och MoMA i New York. Särskilt berömd är han för skildringarna av trans­personer i Paris som förevigades i boken Vännerna från Place Blanche. Men som ung var han också nazist, något som han själv har talat om, men tonat ned som att det bara var en ungdomssynd.

Nu har Andreas Gedin, konstnär, författare och docent i fri konst, i boken Christer Strömholm och nazismen grävt djupt i arkiven och ställt sina fynd mot Strömholms egna berättelser. Fram träder en problematiserande bild av Strömholms nazistiska bakgrund, han var långt mer involverad än vad man känt till tidigare, bland annat dömdes han två gånger för nazistiska brott, senaste gången 1945.

Strömholms konstnärliga karriär förtäljs genom att blottlägga hur lojala vänner och skribenter bistått i att mytologisera Strömholms bakgrund. Tidskriften ETC, som bidrog till att lyfta fram Strömholms konstnärskap på 1980-talet, lyfts fram i boken och i efterhand har nu en av deras redaktörer, Nils Claesson, själv skrivit sin berättelse om det i ETC.

Bokens tema är i första hand historieförfalskning och konstnärsmyt, inte Strömholms hantverk eller fotografiska estetik. 

Boken ges ut av Kaunitz-Olsson och går att hitta här.