”Inspirerande och bra mix ”, enligt flera jag träffar på plats. Stark kvinnlig nordisk närvaro, säger jag.
Den nordiska utställningen Søsterskap tog nämligen en central plats i kyrkan Sainte Anne. På öppningen var den galet varma salen full till bristningsgränsen. Det viftades vilt med solfjädrar och broschyrer. Alla nordiska kuratorer och många av fotograferna var på plats. Den franske festivalgeneralen Christoph Wiesner lyfte i sitt anförande att välfärdsstaterna i norr verkar ha frambringat ett särskilt slags systerskap.  

Foto: Jenny Morelli

Här invigs Søsterskap. Christoph Wiesner i blå skjorta. Tre av kuratorerna: Anna Tellgren, Anna Kaisa Rastenberger och Nina Strand.

Det är intressant att se fotografernas (och även sitt eget) socioekonomiska sammanhang lyftas kuratoriellt. Konsten på väggarna ska alltså läsas utifrån det faktum att den så kallade nordiska modellen frambringar ett särskilt slags systerskap och en särskild slags konst. Jag anar att det är så här man måste paketera ”Norden” för en fransk publik. En eloge till de sju kuratorerna för att ha genomfört ett så enträget och (anar jag) mångårigt lobby- och förberedelsearbete.  Läs mer 

Zofia Kulik

Fotografen Sofia Runarsdotter rapporterade tillsammans med mig under veckan. Hon såg bland annat den polske fotografen/konstnären Zofia Kulik som imponerade med sina komplexa, flerdimensionella och multiexponerade fotografiska kompositioner. Läs mer 

Stämningsskapande ljussättningen utanför ”Crypto- Pharmacopoeia” av Antoine Renard.

I den minst sagt stilblandande utställningen Grow Up i det underbara huset Foundation Rivera-Ortiz var det kuratoriella temat ”en matris av biodiversitet och klimat- och miljömässiga spänningar.” Och förutom att det kuratoriella mumbo jumbot var husets alla olika konstnärliga uttryck överväldigande. More is more. Brinnande skogar, översvämningar, växter och hela två utställningar med temat magiska örter och svampar. Men även om det kanske är fantastiskt inspirerande att inmundiga dessa preparat blir de konstnärliga uttrycken ofta väldigt likriktade, med mörka rum, abstrakta mönster och ambient musik. Läs mer

En annan fotograf på besök i Arles var Åke Ericson. Han tycker det har varit en bra mix i år.

– Jag har sett mycket dokumentärt och historiska bilder som imponerat stort. Särskilt Martine Francks bilder, hon som var gift med Henri Cartier Bresson. Jag gillade även porträttutställningen på Musée Réattu där klassiska svartvita porträtt tagna av tex Bruce Davidsson varvades med museets egen konstnär: Jacques Réattu, det var överraskande och bra. Jag har hela tiden stått med näsan i glaset på flera utställningar och studerat ramarbetet. Det är en yrkesskada, säger han.

För fotografen och Fotoförfattarnas ordförande Annika Thörn Legzdins var det 30 år sedan hon senast besökte Arles och hon ser att det har hänt saker.

-Festivalen är verkligen värd att besöka för alla som är intresserade av fotografi. Utställningarna är välhängda i många spännande lokaler med bra urval där man ständigt möter omväxlande, tankeväckande och lekfull fotografi. Varje dag har jag blivit både överraskad och glad av fina utställningar och alla möten, säger hon

”Protect the Protest” Amnestys utställning visas i en gammal pool.

En av de sista utställningarna jag själv såg innan det var dags att åka hem var på Le Printemps där agenturen MYOP höll till tillsammans med Amnesty International. Bland annat användes en gammal övergiven pool till utställningsrum. Här inträffade ett intressant perspektivbyte, för här visades bilder utanför det konstnärliga kontext som annars dominerar. Och då upplevde jag bilderna som mer ofiltrerade och sanna. Läs mer

Underbara printar av Saul Leiter, en fantastisk utställning i år igen på Luma Foundation med Carrie Mae Weems och Agnes Varda, Gregory Crewdson i la Mécanique Generale.

Det här är bara en bråkdel av allt som finns att se på plats.

På instagram kan man läsa mer om några av de fotografer vi har träffat (Monika Macdonald har till exempel sålt en bild till Elton John) och några av de utställningar vi valt att lyfta fram.

Åke Ericson får sista ordet och jag instämmer med honom.

-Till Arles åker man för att uppleva fotografiets värde. Och för inspiration!

Läs mer