I dag är det nio år sedan gatufotografen Birgitta Nilsson köpte en kamera och påbörjade arbetet med att skildra vardagslivet i städer som Palermo, Berlin, Norrköping och Stockholm. Birgitta har en ständig nyfikenhet att fånga nya berättelser i bild och nyligen ställde hon ut på Galleri Sander i Norrköping.

– Du får inte tveka när du ska ta en ögonblicksbild. För mig är gatufoto en passion och ett arbete där tålamod är en fin tillgång. Ingen av mina bilder är arrangerade. Under en resa på en månad är jag glad om jag får en bra bild i veckan, och ibland får jag bara en exponering, säger hon.

Birgitta berättar om en bild från Palermo, där en kvinna försöker hitta en väg fram med sin vespa i folkvimlet. Hon har en liten tjej framför sig och en äldre kvinna bakpå.

– Den var så snabb. Jag ser att hon försöker vända vespan, och jag hann tänka att det kanske kan bli något. Sedan var hon borta. Jag föll bland annat för ansiktsuttrycken och närvaron i bilden.

Foto: Birgitta Nilsson

Resorna till Palermo på Sicilien har hunnit bli tre månadslånga vistelser. En annan bild därifrån visar en finklädd kvinna fotograferad snett ovanifrån. Tyget i hennes klänning böljar mjukt, hon har en handväska i ena handen. Håret letar sig in över ansiktet vars uttryck är känslomässigt starkt.

– Jag tycker om det grafiska i bilden. Linjerna i hennes klänning, bakgrunden, hur hon rör kroppen, fötterna och minspelet i ansiktet. Hela rörelsen i bilden.

Birgitta har alltid kameran synlig när hon fotograferar.

– Jag är en person som trivs med att gatufoto är ett ensamgöra, jag döljer mig aldrig och har kameran konstant i handen. Men jag är lyhörd om jag av någon anledning bör avstå från att ta en bild. Det finns trots allt sådana situationer, även om det är sällan.

Foto: Birgitta Nilsson

Hon gör inga större förändringar i efterbehandlingen av bilderna i datorn. Beslutet att välja svartvitt är oftast enkelt.

– Färger i bild kan störa mig, som en färgstark sjal, det blir allt du ser och då kan det jag vill berätta gå förlorat. De bilder som jag visat i färg har varit mer poetiska och synkroniserade i färgtonerna.

Mänsklig interaktion, känslor och beteenden är kärnan i arbetet, förklarar hon.

– Det är människorna och vad de gör som jag fokuserar på. Kameran är mitt verktyg för att fånga ett slags medveten närvaro i bild. För mig är den koncentration som krävs vid gatufoto näst intill terapeutisk, säger Birgitta.

Text av Anna Henriksson

Foto: Kristina Alexandersson

Namn: Birgitta Nilsson
Hemsida: birgittanilsson.com
Instagram: @biggan4466_