Utställningen omfattar mer än 170 verk som belyser olika aspekter och tidsperioder av Cunninghams konstnärskap. Här presenteras de fotografiska processer och konstnärliga mörkrumstekniker som hon tillämpade genom 70 år av konstnärligt arbete. Porträtt, nakenbilder, växtformationer, gator, arkitektur och experimentella dubbelexponeringar finns representerade. Utställningen inkluderar även några äldre och mer sällsynta fotografier tagna av en av den fotografiska modernismens främsta visionärer. I många av sina gatufotografier använder Cunningham byggnader och arkitektoniska former som ett arrangemang för att skapa en fond. Platserna hon fotograferade var anspråkslösa: hon utforskade grannskap, lekande barn eller raserade byggnader. Imogen Cunninghams porträtt är kända för sin råhet och sättet hon närmar sig motivet med hjälp av omgivningen. Ett exempel är serien av bilder föreställande den moderna dansens stjärna, Martha Graham, tagna 1932 framför en ladugårds mörka dörröppning. Hennes porträtt av konstnären Frida Kahlo är några av de mest publicerade världen över. Under hela sitt liv omfamnade Imogen Cunningham fotografiets utveckling och vitaliteten i den dynamiska tid hon levde i. Den San Francisco-baserade konstnären bestämde sig vid tidig ålder för att bli fotograf och en arbetande kvinna utanför hemmet: två mycket ovanliga beslut i hennes generation. Cunningham blev känd för sin stora variation av motiv och för att finna skönhet i de mest vardagliga objekt. Hon fotograferade livet runt omkring sig, sin familj, naturen, stilleben, gatuscener och nakenbilder, hon arbetade med experimentella kompositioner och försörjde sig som porträttfotograf fram till sin död vid 93 års ålder. Imogen Cunningham föddes 1883 på en gård i Portland, Oregon, och började framkalla sina egna fotografier i en gammal vedbod som hennes far byggt om till mörkrum. Som kemistudent vid University of Seattle i Washington väcktes hennes fascination för fotografi och hon tog bilden Self Portrait, 1906, liggande naken på en maskrosäng omgiven av skog. I denna för sin tid mycket provokativa och sällan skådade bild avslöjas Cunninghams ambitiösa talang och några av de intressen som skulle komma att bestå även i hennes senare verk, till exempel självporträtt, naturliga bakgrundsmiljöer till porträtt, och den nakna figuren som motiv. Den naturliga, konstnärliga och liberala atmosfären i området kring San Francisco Bay, där Cunningham bodde fram till sin död 1976, inspirerade henne mycket. Senare blev hon själv en stor influens bland vänner och yngre generationer av fotografer. Som aktiv konstnär och frispråkig kritiker i kretsar kring andra fotografer så som Ansel Adams, Edward Weston, Dorothea Lange, Lisette Model och Minor White, blev Cunningham en av dem som banade vägen för erkännandet av fotografi som konstform. Tillsammans med Adams, Weston, med flera grundade hon gruppen F-64, dock höll hon fast vid sin experimentella sida och lät sig aldrig begränsas helt av gruppens koncept kring omanipulerat fotografi. I samarbete med Fundación Mapfre och La Fábrica, curator Celina Lundsford.