Frukostföreläsning: kalibrering och färghantering
Under webbinariet den 2 december gav fotografen och fotoläraren Sara Arnald en systematisk genomgång av hela färgkedjan ur ett professionellt perspektiv – från exponering och ljussättning till färgrymder, skärmkalibrering och leveransformat.
Grundbudskapet var att färg inte är ett enskilt moment i efterbearbetningen, utan ett sammanhängande tekniskt system där varje länk påverkar slutresultatet.
Redan vid fotograferingen avgörs hur korrekt färgåtergivningen kan bli. Exponeringen påverkar inte bara tonomfång utan också färgkvalitet. Underexponering genererar brus och instabil färg, framför allt i skuggor, medan överexponering ökar risken att kanaler ”slår i taket” där färginformation försvinner permanent. När färgdata saknas i råfilen finns det ingen teknik senare i flödet som kan återskapa den.
Sara Arnald rekommenderade också att du använder dig av gråkort och colour checker-kartor för att etablera objektiva referenser vid fotograferingen. En viktig praktisk detalj är att färgkartor åldras och bör bytas med några års mellanrum.
God ljuskvalitet
Hon konstaterade att ett högt CRI/RA-värde (helst över 95) i en ljuskälla är nödvändigt men inte alltid tillräckligt. Hon lade särskild vikt vid R9-värdet som beskriver återgivningen av mättad röd, vilket är direkt avgörande för hudtoner. En ljuskälla kan ha högt CRI men ändå ge livlösa porträtt om R9 är låg.
För mätning av ljus presenterades två huvudtyper av instrument:
- Spektrofotometer – mäter ljusets spektrala fördelning, CRI, R9 och färgtemperatur i absoluta termer.
- Kolorimeter – mäter vitbalans, färgstick och relativ ljusstyrka men inte spektrum.
En enklare kolorimeter räcker långt i praktiken, men spektrofotometrar kan vara värdefulla i färgkritiska sammanhang.
Undvik att arbeta i sRGB
När det gäller färgrymder underströk Sara Arnald att sRGB aldrig ska användas som arbetsfärgrymd. Den är en leveransstandard, inte en produktionsstandard. Att redigera i sRGB innebär att kamerans färginformation reduceras direkt, vilket gör att du inte får maximal kvalitet vid tryck och färgkritiska exportformat. Hon rekommenderade att använda Adobe RGB som praktisk standard för yrkesfotografer.
ICC-profiler beskrev hon som hela färgkedjans översättningssystem. Varje enhet tolkar färgsignalen på sitt sätt, vilket gör profiler absolut nödvändiga. En bildprofil är beskrivande – den talar om hur siffrorna ska förstås – medan skärmprofilen är korrigerande och talar om hur skärmen faktiskt beter sig i verkligheten.
Rätt kalibrering
Sara betonade också skillnaden mellan kalibrering och profilering. Kalibrering innebär att skärmen ställs in mot ett definierat mål, medan profilering innebär att resultatet mäts och omvandlas till en ICC-profil. För professionellt arbete krävs skärmar med hårdvarukalibrering där justeringar sker i skärmens egna LUT:ar med 14- eller 16-bitars precision. Mjukvarukalibrering, där grafikkortets signal justeras, reducerar istället färgdjupet och ökar risken för bandning.
Kalibreringsmålen varierar med användningsområde:
- Printproduktion: lägre ljusstyrka (80–120 cd/m²), varmare vitpunkt och låg kontrast för att matcha papper.
- Digital publicering: högre ljusstyrka, vitpunkt kring 6500 K och kontrast runt 1:1000.
Skärmen ska stå på native gamut eller Adobe RGB – det är filens färgprofil som begränsar färgerna, inte skärmens inställning.
Simulerad återgivning
Hon avslutade med en snabb genomgång av softproofing i Photoshop. Genom korrekturlägen kan man simulera hur bilden återges i specifika färgrymder eller tryckprofiler. Softproofing kräver dock en bra skärm för att skillnaderna ska kunna framgå ordentligt.
Sara Arnald tipsade också om några skärmar:
