Avtalslicenser löser problem med föräldralösa verk
Intresset för avtalslicensbestämmelserna i den nordiska upphovsrättslagstiftningen ökar i Europa. EU:s ambitiösa projekt med att digitalisera hela Europas kulturarv och göra det tillgängligt för alla medborgare visade sig mer problematiskt än vad man kanske föreställt sig från början.  Upphovsrättsligt har framförallt hanteringen av föräldralösa verk fått stor uppmärksamhet. Det finns många förslag på lösningar. Allt från att verk som inte går att identifiera ska betraktas som fria för användning till mer komplicerade lösningar med krav på grundliga efterforskningar för varje okänt verk kombinerat med deponering av ersättningar.

För arkiven, biblioteken och museerna som ska genomföra digitaliseringen är det helt orealistiskt att genomföra undersökningar av varje enskilt bild i samlingar som innehåller kanske tiotusentals bilder. I Kanada, där man har en sådan ordning, har man efter 3 år hunnit med att göra efterforskning av ca 250 verk. Det krävs helt andra lösningar som kan möta behovet av massutnyttjande samtidigt som rättigheterna respekteras.

Nu pratar alla om en modell som Bildorganisationerna i Sverige föreslog för två år sedan i ett särskilt uttalande om problemen med föräldralösa verk (länk pdf). Den nordiska modellen med avtalslicensbestämmelser innebär att organisationer som representerar och företräder upphovsmännen, i vissa fall, kan träffa avtal med användarna. Avtalen omfattar då inte bara organisationens egna medlemmar utan alla upphovsmän, verksamma i Sverige och utländska. Ett exempel på det är kopiering i skolor. Inom undervisning ger avtalet med organisationerna på text, bild och notområdet skolorna rätt att kopiera inom vissa ramar och mot ersättning.

Intresset ökar för nordisk modell
Att bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen ger avtalen utsträckt verkan är rätt långtgående och måste ses i ljuset av just förhållanden i de Nordiska länderna. Först och kanske främst är det ett sätt att balansera användarnas intressen mot upphovsmännens ensamrätt. Ett alternativ till en avtalslicens kunde vara laglig inskränkning som ger rätt till fri användning inom undervisning. En så kallad ”fair use” doktrin som ju förekommer i USA. Ett annat viktigt förhållande är att organisationerna i Norden företräder och representerar majoriteten av de upphovsmän som är verksamma i Sverige. Det bör vara betydligt svårare att använda avtalslicensbestämmelser i exempelvis Italien med tanke på organisationernas relativt låga representativitet. Andra faktorer som har betydelse är ömsesidighetsavtalen med andra länder och att ersättningarna kommer alla upphovsmän till godo.

Kollektiv inkassering – individuell fördelning
Hur ersättningarna ska komma alla upphovsmän tillgodo är en fråga som är högst aktuell i Norden. Det visades om inte annat på 2010 års Nordiska konferens om upphovsrätt på bildområdet den 12 november i Oslo. Temat var ”Nya brukarmönster – nya lösningar”. Hur kan upphovsmännen och deras organisationer bäst möte nya brukarmönster och utnyttjandeformer? Anders Sunesson från Svenska Tecknare och jag höll ett föredrag om vår modell för individuell reprografiersättning på bildområdet. Hur det fungerar, vilka erfarenheter vi har och om vikten av att skapa en bred acceptans för möjligheten att genom avtalslicensbestämmelser få till upplåtelser och licensieringar som annars vore omöjliga. Intresset i Norden för att kombinera kollektiv inkassering med individuell fördelning gjorde att vår dragning låg helt rätt i tiden.
Avtalslicenser på flera områden
Konferensen avhandlade även norskt lagstiftningsarbete som i mycket följer det danska och dess följd det svenska. Vad vi ser är att det kommer lagförslag på nya avtalslicensbestämmelser på nya områden. Förslag som ska ge möjlighet för licensiering på digitalisering och spridning biblioteks-, arkiv- och museiområdet men även omfattar arbetsplatskopiering. Till och med en så kallad särskild avtalslicens finns med som förslag. Den särskilda avtalslicensen skulle kunna användas för att exempelvis hantera föräldralösa verk. Kravet är att laglig användning inte är möjlig på något annat sätt. Vilket i de flesta fall innebär att användarnas behov väger tungt och att det inte finns några kommersiella möjligheter till licensiering.
Det samlade intrycket från konferensen och diskussionen i EU är att det finns ett utbrett intresse för avtalslicenslösningar och att det intresset även omfattar stora användargrupper som television och bibliotek. Intresset är inte lika klart från EU kommissionen och det finns all anledning för de Nordiska länderna att se upp med kommissionens eventuella direktiv och gemensamt verka för ett ökat intresse och en ökad förståelse för hur avtalslicensbestämmelserna fungerar. Det sista är inte oväsentligt eftersom det visat sig att det finns många negativa uppfattningar som bygger på missförstånd om hur avtalslicensbestämmelser fungerar.

Oskäliga avtalsvillkor finns i hela världen
Att förekomsten av oskäliga avtalsvillkor ökat de senaste åren finns det många som kan vittna om. Det har nu fått en sådan spridning och omfattning så att det uppmärksammats internationellt. I det internationella samarbetet mellan upphovsmannaorganisationer ligger problemen med ”unfair contracts” överst på dagordningen. Ett forum, International Authors Forum, har bildats för att försöka agera samlat i frågan. Första steget blir förmodligen att ta fram ett internationellt förankrat dokument som anger uppförandekoder och lämpliga villkor i avtal. Ett så kallat code of conduct for contracts.

International Authors Forum passade på att ha möte i samband med International Federation of Reprographic Rights Organisations, IFFRO:s, årsmöte i Boston i oktober. IFRRO är en organisation som samlar alla världens organisationer som licensierar kopiering. Dessutom har IFRRO många associerade medlemmar, rättighetshavarorganisationer och däribland många nationella, europeiska och internationella upphovsmannaorganisationer. IFRRO är en effektiv och aktiv organisation som har bra resurser och därför är en utmärkt plattform för internationella utblickar. Dessutom är IFRRO mycket engagerad i europeiska frågor. Därför har de nordiska fotograforganisationerna verkat för att Pyramide Europa, den europeiska organisationen som ska samlar och företräder Europas fotograforganisationer framförallt gentemot EU, ska gå med i IFRRO. I augusti i år blev Pyramide Europa invald som associerad medlem i IFRRO, kom med på kartan och fick en självklar plats i IFRROS upphovsmannagrupp. För att representera Pyramide Europa åkte jag till IFRRO:s årsmöte och hann även med en föredragning på International Authors Forum om oskäliga avtalsvillkor och vilka strategier som finns för att motarbeta oskäliga avtalsvillkor i Europa. Dessförinnan hade Victor Perlman från American Society of Media Photographers berättat om de likaledes dystra förhållandena i USA.



Paul Vestergren, SFF