Monika Macdonald nominerad till Svenska Fotobokspriset 2022
Hulls är en av fem nominerade fotoböcker till Svenska Fotobokspriset 2022.
Hulls – Monika Macdonald
Förlag: André Frère Éditions
Formgivare: Greger Ulf Nilson
Film av Lars Dareberg.
Översättning och textning Emily Berry Mennerdahl och Timo Menke.
Juryns motivering: Hulls är ett samlat verk bestående av manskroppar vars positioner och rörelser utmanar den konventionella skönheten som koncept. Titeln anspelar på massa, kött och benstomme hos både människor och djur. Det prövande tilltalet lämnar läsaren med en mängd frågor: Vad är skönhet och äckel? Vad är yta och djup? Vem tittar på vem? Traditionellt har det varit en man som tittar på kvinnan, Monika Macdonald gör här tvärtom. Stilmässigt ansluter sig konstnären till en tradition inom bildkonsten från Rembrandt till Lucian Freud, men gör något helt eget. Fotografierna är stiligt placerade på pappret, professionellt lekfulla, och kan tolkas både konceptuellt och intuitivt omedelbart. Genom att varva en ömsint och brutal bild av den manliga kroppen fångade i oväntade hållningar upphöjer Macdonald på ett suggestivt och fascinerande sätt verkligheten.
Monika Macdonald (1969) är fotograf med måleri som största inspirationskälla. Kameran får dock aldrig följa med i vardagen, utan är verktyget i skapandeprocessen. I sin senaste bok Hulls undersöker hon vad som är maskulint med en blinkning till 17– och 1800-talskonstens dramatiska målningar. Genom att porträttera män i iscensatta sekvenser har hon utforskat vad tillhörighet kan vara och letat efter det okontrollerbara och sköra i varandet. Hulls betyder skrov eller skal, ett namn som beskriver de ofta surrealistiskt porträtterade männen som just skal, där motivet är kroppen och huden, snarare än individen.
Uppkomsten till Hulls grundas i Monika Macdonalds tankar och nyfikenhet på den romantiska bilden av män. Hon ville hitta den manliga sårbarheten som sällan får komma fram.
Männen i Monika Macdonalds bok är nakna utan att vara kroppsligen nakna. De visar huden som ett skal i en lek framför kameran. Men det handlar aldrig om kön eller sexualitet, utan om gränslöshet. Trots hennes ibland påträngande närhet vid fototillfällena, har hon fått männen att inte bry sig om kameran i rummet, något som hon tror varit avgörande i processen.
– Jag ville porträttera en nakenhet som inte är kroppslig, något jag endast kunde hitta i svulstiga målningar från 17- och 1800-talen. För männen jag fotograferade blev den största utmaningen att vara orädd framför kameran och ge tillgång till det oskuldsfulla, till ensamheten, det drömska och det lite vanvettiga. Allt i ett avskalat tillstånd bortom gränssättningar, säger Monika Macdonald.
Läs om de övriga nominerade här
Länk till pressmeddelande
Länk till biografier om de nominerade