En film av Lars Dareberg. Översättning och textning Emily Berry Mennerdahl och Timo Menke.

Joey Judita Abrait – Book of Sorrow (Journal) 
Formgivare: Gösta Flemming, Joey Judita Abrait 
Textförfattare: Aurimas Švedas 
Redaktör: Gösta Flemming 

Juryns motivering: Europas himmel vilar tung över landskap, människor och djur. De lågmälda fotografierna från det postsovjetiska Litauen verkar utspela sig i ett historiskt mellanrum. Byggnader, barn och blickar tycks vänta på något; kamerablicken söker efter svar, sveper över stad och land, registrerar och formulerar. 

Joey Judita Abrait (1974) arbetar med både stillbilds- och filmfoto i sitt konstnärliga arbete. Hennes projekt växer ofta fram under lång tid i en långsam process i de mellanrum som uppstår när hon inte arbetar som fotograf på Dagens Industri. Arbetsmetoden med de egna projekten är raka motsatsen till hennes dagliga arbete där snabba leveranser är en förutsättning och lite tid ges till förberedelser. Med sin fotoboksprisnominerade Book of Sorrow gör Joey Judita Abrait sin debut som fotoförfattare.  

Foto: Tove Falk Olsson

Joey Judita Abrait är född och uppvuxen i Vilnius, Litauen. När Sovjetunionen kollapsade 1992 var hon snabb med att ge sig av hemifrån, bort från det instängda och ut i världen. Hon bodde några år i Ryssland där hon jobbade som fotograf på internationella bildbyråer och tog sig sedan vidare till USA för att år 2000 landa i Stockholm. I Book of Sorrow återvänder hon till hemlandet Litauen för att ta reda på vad det var hon lämnade. En resa som mynnade ut i berättelser om livet i skuggan av stora trauman från ockupationstiden. 

Joey Judita Abrait har arbetat med Book of Sorrow till och från i tio år. Men det var i samband med ett fotouppdrag i Transnistrien för ett år sedan som alla pusselbitar föll på plats. Klockan var två på natten och Joey och hennes journalistkollega var på en nattklubb fylld med unga människor som unisont, i nostalgi, sjöng sovjetiska krigssånger och propagandasånger från sovjettiden. 

– Det var en tydlig brytpunkt för mig, en känsla som jag aldrig glömmer. De sjöng från en tid som gett mig, min familj, och miljontals människor trauman som består från en generation till en annan. Jag blev förbannad över folks okunskap om historien. Jag visste där och då vad boken skulle heta och att den röda tråden var sorgen efter de själssår som har levt i våra kroppar, säger Joey Judita Abrait.  

Det var det abstrakta i ett kollektivt trauma och vad det har gjort med en nation, eller en individ, som Joey Judita Abrait ville fånga fotografiskt. Det som fanns kvar, trots att 30 år har gått. Spår av sorg som kunde skönjas i människors kroppsspråk och ansiktsuttryck. Book of Sorrow är en visuell berättelse om den tysta smärtan som finns i ett land där människor levt under ständig kontroll, utsatts för förtryck och terror och därefter valt att skynda framåt och aldrig titta tillbaka. 

– Jag kände att vinkeln med problematiken från ockupationstiden saknades på många sätt, bland annat hur minnen utan ord finns kvar i kroppen och att de måste väckas för att en människa ska kunna bryta arvskedjan av trauma, säger Joey Judita Abrait. 

Joey har porträtterat litauer i alla åldrar från olika delar av landet. I boken finns bilder som levandegör hoppet och tyngden över generationsgränser, bilder av familjemedlemmar och bilder av tidigare helt okända individer. Människor hos vilka hon kunde se spåren av trauma i deras gester, hållning eller ansikten. Hon lyssnade på deras upplevelser och fotograferade när det kändes rätt och lät på så sätt berättelsen och det personliga mötet komma först i processen.   

– Book of Sorrow är en fotografisk berättelse om det kollektiva traumat i Litauen, men samma berättelse finns över hela världen. Det handlar om tomhet och förlust som lever vidare och osäkerheten som kroppar som har upplevt förtryck och förlust andas, säger Joey Judita Abrait.  

Foto: Tove Falk Olsson

Joey Judita Abrait började sin fotografiska bana som assistent och har fördjupat sina kunskaper genom att arbeta som fotograf. En del av hennes pågående utbildning har också varit att delta i workshops med fotografer som Anders Petersen, Albert Watson och JH Engström. Det är bakom kameran hon trivs allra bäst och hon poängterar att det är andras berättelser och händelser hon vill förmedla, men inte genom återberättande, utan genom att filtrera och omformulera historierna genom sina egna sinnen. På så sätt gör hon berättelserna till sina. 

– Jag är blyg och det bästa sättet för mig att hitta min plats i världen är genom sökaren som blir som bläck till mina berättelser, avslutar Joey Judita Abrait.

Med monografin Book of Sorrow debuterar hon som fotoförfattare.