Det var kväll när jag landade på flygplatsen i Thessaloniki och for vidare i mörkret med en hyrbil till Kavalla. Vägen från Thessaloniki mot Kavalla är en nybyggd motorväg som heter Egnatia Odos. Efter cirka 15 mil tar man av från motorvägen till en mindre väg som slingrar sig ner mot Kavalla. Mitt i en så kallad nålhålskurva svängde jag in på en mycket smal gata, nästan en gränd, och körde sakta. Kontrasten mot den snabba motorvägen är påtaglig.

Till slut var jag framme vid Svenska huset, som till skillnad från de omkringliggande byggnaderna ligger i en stor, vacker trädgård.

I trädgården var det tyst; jag såg bara några katter. Elisabeth, gästhemmets intendent, hade gett mig instruktioner och jag lyckades ta mig in i huset. Därinne, i biblioteket, satt två gäster och samtalade, och de tog emot mig varmt och hjärtligt. Vi pratade om Kavalla och vad man borde se i området. Jag berättade om min idé att fotografera antika lämningar, ”I spåret av Aristoteles”, med min hålkamera.

Ett tips jag fick var att det, bara några hundra meter från Svenska huset, finns rester av den antika vägen Via Egnatia, som gick från Konstantinopel till Rom. Den byggdes av romarna på 200-talet f.Kr. och har alltså gett namn åt motorvägen jag just kört på. Den bevarade delen av den antika vägen i Kavalla är i ovanligt bra skick och sträckan är ungefär en kilometer.

Man vet att aposteln Paulus gick på Via Egnatia år 53 e.Kr., efter att ha anlänt till Kavalla med båt. Kavalla hette då Neapolis och var den antika staden Filippis hamn.

Via Egnatia blev ett motiv att undersöka med hålkameran, ett spontant avsteg från idén att fotografera ”I spåret av Aristoteles”. Att gå på den 2000 år gamla vägen är emotionellt; man blir ödmjuk. Känslor av vördnad uppstod återkommande vid besök på museer och utgrävda platser under min vistelse.

Jag vandrade och fotograferade med jämna mellanrum längs hela den bevarade sträckan och återkom flera gånger. Jag hoppas kunna använda bilderna i något sammanhang, kanske i en bok.

Jag fotograferade också i antika Filippi, cirka tre mil från Kavalla. Staden grundades år 356 f.Kr. Den förstördes under den ottomanska perioden på 1300-talet, och senare jordbävningar begravde lämningarna. I dag är Filippi en arkeologisk utgrävning som har pågått i drygt hundra år och fortfarande fortsätter. När Paulus kom till Filippi träffade han Lydia, vars hem blev samlingsplats för den första kristna församlingen i Europa.

I Filippi var det svårare för mig att ta bilder, eftersom det finns så många lämningar från stadens olika perioder. Men även här fick jag samma svindlande upplevelse av tidens gång.

I min ansökan berättade jag om min plan att fotografera i Aristoteles födelsestad, som också är en arkeologisk plats: det antika Stagira. Platsen ligger på en udde på den östra delen av Halkidiki, ett par timmars bilresa från Kavalla. Jag reste dit två gånger.

Platsen är inhägnad och bara öppen dagtid. Några personer vaktar området och ser till att turister följer reglerna. Det är ett stort och kuperat område där man följer skyltar och går på stigar. Man får se rester av olika viktiga byggnader och platser, som agoran med stoa (torg med pelargång), tempel, fortifikationer, bostäder och affärer.

På den högsta punkten finns Akropolis, ett fort med strategisk utsikt över omgivningarna. Aristoteles växte upp här men flyttade till Aten vid 17–18 års ålder för att studera vid Platons skola. Arton år senare, år 348 f.Kr., förstördes staden av Filip II. Aristoteles påstås senare ha påverkat Alexander den store att återuppbygga Stagira, vilket gjordes år 316 f.Kr.

Det finns också en plats i Stagira som benämns som Aristoteles grav. Enligt traditionen ska hans kvarlevor ha flyttats hit på initiativ av stadens invånare, men det finns inga vetenskapliga bevis för detta. Jag tog bilder på lämningarna och försökte fånga platsens atmosfär. Det är en mycket vacker plats.

Foto: John Håkansson

Alla bilder jag fotograferade på de antika platserna tog jag med min hålkamera, laddad med Kodak Gold-film, en klassisk film för turister.

Vistelsen i Svenska huset, gästhemmet i Kavalla, var en berikande avkoppling från vardagen hemma. Förutom att fotografera arbetade jag med de sista digitala justeringarna inför tryckningen av min senaste bok om Peter Celsings arkitektur.

Gästhemmet i Kavalla är en bra plats för skrivbordsarbete. På dagarna arbetar alla boende flitigt med sina respektive projekt. På kvällarna umgås man och äter middag tillsammans runt det stora bordet i biblioteket – måltider som ofta övergår i långa samtal.

Min frukost åt jag på taket med utsikt över staden och Medelhavet. I fjärran ser man mer eller mindre halvön Athos, där ortodoxa munkar bor.

En fantastisk vistelse, helt enkelt! Tack Elisabet, intendent, och tack till all personal och alla boende. Hoppas vi ses igen!

/John Håkansson