Ibland händer det där magiska ögonblicket under en fotografering, när en person som egentligen ogillar att bli fotograferad plötsligt slappnar av. Ett skratt bryter isen, blicken mjuknar och fotografen trycker av i exakt rätt ögonblick. Det är ett möte mellan människor, laddat med äkta närvaro och känslor. I kontrast ser vi nu AI-genererade porträtt som är tekniskt perfekta men som saknar den värme och äkthet som bara uppstår i ett verkligt möte.

Vi fotografer är vana vid teknikskiften. Från mörkrummets doft av kemikalier till den tysta och ganska tråkiga bildskärmen. Från bråkiga silverkristaller till högupplösta sensorer som fångar varje liten nyans och struktur. Varje skifte har förändrat hur vi arbetar, men aldrig tidigare har förändringen gått så snabbt som nu.

Fördelarna är tydliga. AI kan på några minuter gå igenom tusentals bilder och välja de som är skarpa och rätt exponerade. Den kan färgkorrigera och retuschera med en precision som tidigare krävde timmar av arbete. Den kan skapa moodboards och storyboards, föreslå ljussättning eller komposition och ge uppdragsgivare snabba konceptskisser. För den som arbetar med stora volymer eller snäva deadlines kan det vara en ovärderlig resurs. 

Men nackdelarna är lika påtagliga. När en kund kan skriva några ord och få en ”fotografisk” bild på sekunder utan kamera och fotograf, pressas priser och uppdrag försvinner. Vi ser redan AI-bilder ersätta traditionella produktbilder. Det är en ekonomisk och etisk utmaning. Vem äger egentligen en AI-bild? Är den skyddad av upphovsrätten och vad innebär det att AI-modellerna tränas på miljontals bilder, inklusive våra egna, utan att vi gett tillstånd eller fått ersättning? Om vi inte sätter gränser och ställer krav riskerar vi att stå med kompetens och erfarenhet som marknaden inte längre värdesätter.

Det AI ännu inte kan är det som gör fotografi till något mer än teknik. Den kan inte stå i regnet med ett brudpar och känna när deras blickar möts. Den kan inte bygga förtroende med en person som egentligen inte vill bli fotograferad. Den kan inte improvisera när något oväntat händer på plats, känna doften, höra ljuden och fånga stunden som bara finns där och då. Det mänskliga samspelet och förmågan att vara närvarande är där vi fortfarande har vårt starkaste övertag.

Frågan är inte om AI ska finnas utan hur vi väljer att förhålla oss till den. Att förstå dess styrkor och svagheter och vara tydliga med vårt värde är avgörande. Det är skillnad på en bild som bara är genererad och en bild som är upplevd och fångad i verkligheten.