Jag mejlar en fotograf och ber om en liten porträttbild till en artikel. Får till svar att ”Hej, jag har tyvärr inga bra bilder på mig själv”.
Men ta en då, tänker jag. Du är ju ändå fotograf. Och har högst sannolikt en kamera.
Det är lätt att tro att bildmaterialet alltid är i toppklass när man gör ett magasin för och om landets bästa fotografer. Och när det gäller de ”riktiga” bilderna, dem vi drar stort på, levererar ni allt som oftast på högsta internationella nivå. Det är bara att se hur många svenska fotografer som vinner internationella tävlingar, visas upp på museer eller gallerier utomlands eller släpper fotoböcker på de mest prestigefulla förlagen.

Men när det gäller porträtt av fotografen själv är det en helt annan historia. En skickar en semesterbild med solglasögon, halmcowboyhatt och ett halvt urdrucket glas Aperol i motljus. En annan skickar en bild med överfull tvättkorg i bakgrunden. Någon har en noppig och skrynklig Musse Pigg-mössa på huvudet. Och en fjärde skickar en bildfil på 47 kB. Till ett tryckt magasin.

Och nej, det är ingen idé att ni letar efter de nämnda exemplen i tidningen. De är vänligt men bestämt refuserade.

Uttrycket ”personligt varumärke” myntades av journalisten Tom Peters i en artikel i tidningen Fast Company år 1997. I individualismens tidevarv gällde det alltså att nå framgång genom att se sig själv som ett varumärke, som ett företag. Med åren har synsättet tonats ned en smula, tack och lov, men det finns fortfarande poänger att hämta.

Att hitta ett telefonnummer eller mejladress till en fotograf kräver ofta skrollande bland epilepsiframkallande animationer och innehållslösa evighetslånga textsjok skrivna på kurator-engelska. Ja, jag är kanske en boomer, men ibland vill man bara hitta just ett telefonnummer och inte titta på ett, förvisso tjusigt, bildspel.

Men det finns faktiskt en enkel lösning på problemet med porträtten. Ta tillfället i akt och testa din nya ljusrigg medan du tar ett självporträtt. Eller ännu hellre, ring eller mejla (om du nu hittar telefonnumret eller mejladressen) en fotografkollega och be hen ta ett porträtt på dig. Mot skälig betalning, förstås. Se det som en arbetsmarknadsåtgärd. Om alla ringer en fotovän kan vi ha flera tusen nya fotouppdrag bland våra medlemmar redan nästa vecka.