När debatten började handla om att bildjournalister, fotografer, ska sitta vid samma bord som de skrivande journalisterna och att "bildens status ska höjas" så satte fotografen Victor Brott ord till känslan:
"Det här var exakt det vi diskuterade för 20 år sedan".
Det nya var kanske att fotograferna betonade sitt eget ansvar. Såväl Malin Hoelstad, fotograf på Svenska Dagbladet, som frilansen Sanna Sjöswärd menade att fotograferna måste vara mer aktiva.
Sanna Sjöswärd tyckte att fotograferna också måste använda sin fritid för att göra de bildreportage som de inte får göra på arbetstid för att sedan, när de är klara, sälja dem till arbetsgivaren.
Det höll inte Dagens Nyheters bildchef Lotta Ögren med om.
"Vi har tre långtidssjukskrivna fotografer som har arbetat så" sade hon. "Så det fungerar uppenbarligen inte".

Bara plats för de kaxiga?

Årets Fotograf Pieter ten Hoopen har varit fotograf i blott 2,5 år. Han frågade om man måste vara kaxig och stursk för att bryta sig in på redaktionerna med sina idéer.
"Nej" svarade Svenska Dagbladets redaktionschef Mats-Eric Nilsson. "Vi har möjligheter att se igenom de fotografer som alltid hävdar att deras jobb är bäst och ska hamna på förstasidan. Även de ödmjuka får en chans".
ten Hoopen har slutat vikariera för dagstidningar eftersom han inte får göra det som han är bäst på - genomarbetade bildreportage, gärna med egna texter till. Nu ställer han ut sina och byråkollegornas bilder i taket på Centralen.
Samtalsledaren, PK-ordföranden Stig Fredrikson, konstaterade att många duktiga pressfotografer blir frilansare för att kunna arbeta som de vill.

Kvinnliga pressfotografer

Initialt kändes det som om debattrubriken var "Årets Bild - varför nominerades inga kvinnor?" Ordföranden i Pressfotografernas Klubb, Pawel Flato, konstaterade att branschen är mansdominerad. När uppdragen fördelas får ofta männen de "hårda" jobben och kvinnorna de "mjuka" featureuppdragen - ofta för att de själva vill det.
Nätverket för kvinnliga pressfotografer, Brudarna, har konstaterat att kvinnor ofta bemöts på ett beklämmande sätt av sina manliga kollegor. Malin Hoelstad:
"Jag har bara positiva erfarenheter av att vara kvinnlig pressfotograf. Jag anställdes när jag var med barn och jag har inte velat bevaka några krig. Kanske är jag också mer intresserad av de litet mjukare ämnena när uppdragen fördelas".
Hon skulle dock gärna få mer tid för genomarbetade reportage, vilket det under svåra tider inte är lätt att få gehör för.
Fotografen Georg Sessler hävdade att det är självklart att män och kvinnor tar olika bilder - och att deras sätt att se på bilder skiljer sig åt.
"Det här måste redaktionerna ha klart för sig. Men viktigare är att tidningarna måste ta sitt ansvar för bildens framtid genom att kämpa för att fotografutbildningarna ska få finnas kvar."

Vita män i medelåldern

Medieforskaren Karin Becker slog fast att det är ett jämlikhetsproblem att det är vita män i medelåldern som dominerar redaktionerna.
"Vad ska vi göra med våra 62-åriga fotografer, som gärna vill jobba på tills de är 65?" frågade Upsala Nya Tidnings chefredaktör Lars Nilsson.
"Dra in dem i jämställdhetsarbetet!" svarade Karin Becker.
Pawel Flato la till att det är ett lika stort problem att befolkningens sammansättning inte avspeglas på redaktionerna - att det t ex finns få invandrare anställda.

Tabloid bra för bilden?

Ett annat ämne som togs upp var om tabloidformatet gynnar bilden eller ej. Flato hävdade att tabloiden har medfört en självsanering - bara de bättre bilderna får plats.
"Vår chefredaktör säger att bilden är vårt viktigaste konkurrensvapen" sa Lotta Ögren, vars tidning nyss gått över till tabloidformatet.
"Men då handlar det mer och mer om cigarrer, inredning, mat och lifestyle - sällan om angelägna bildreportage" inflikade Pieter ten Hoopen.
Amatörbilderna syns mer och mer i tidningarna. Malin Hoelstad tror att detta kommer att öka.
"Det är inte bra för kvalitén, men fotograferna är sällan på plats när det händer".

Var fanns bilderna?

En stor miss, en mycket vanlig sådan men icke desto mindre stor, var att man inte visade en enda bild. Inte undra på att debatten blev så tunn och bitvis oengagerad!
Jag hade dessutom gärna sett någon representant för de nya dagstidningarna, Metro och City.
Hur många gånger på senaste tiden har Du sett någon läsa SvD eller DN på t-banan?

http://www.publicistklubben.se